Det gudomligas spegel

Ögat som själens spegel eller som en reflex av det gudomliga ljuset finner sitt mest fulländade uttryck hos två sumeriska votivfigurer från Tell Asmar daterade ca 2600 f.Kr. De uppåtriktade ögonens maximalt vidgade pupiller som i sin mattpolerade spegelyta fångar in strålglansen från det gudomliga ger ett för alla tider giltigt uttryck för den religiösa extasen. I förening med den ödmjukt fromma åtbörden, fötternas ceremoniösa ställning, händernas andaktsfullt försiktiga grepp kring libationsskålen, de egenartad~ proportionsförskjutningarna i armar och ansiktspartier, skapas en starkt expressiv blandning av naturalism och abstraktion. Så livslevande i genomlyst alabaster står de upphöjda över allt jordiskt helt absorberade av det gudomligas intensiva närvaro. Om det är en prästfamilj från Sumer – kvinnan bär på sin sockel fragment av en stående barnfigur – eller om de själva är sinnebilder för gudomen avslöjar inte deras gåtfulla åtbörder. Mannens mörka avfasade hår- och skäggformer och deras utsökt raffinerade klädmode med den karakteristiska skinnfransen som avslutande bård nedtill förråder hög samhällsställning.

Den sensationella utställningen på Historiska museet ”Efter syndafloden” erbjuder rika tillfällen till direktkontakt med en rad bekanta konstverk ur den mesopotamiska historien, hemmahörande i det irakiska museet i Bagdad från städerna Ur, Babylon och Nineve. Tidigare har denna utställning enbart visats i Japan, vars arkeologer inrättat en berömd specialexpedition i Iran och Irak. Det magnifika bronshuvudet av en akkadisk furste, vanligen tolkad som Sargon 1, visar en annan aspekt av den mesopotamiska föreställningsvärlden. Fursten som gudomens ställföreträdare på jorden, samtidigt konung och överstepräst. Ansiktsuttrycket äger en upphöjd värdighet och en bjudande kraft som föranlett någon fanatisk motståndare till Akkad att sticka ut hans inlagda ögon och ursinnigt söka stympa dess ögonhålor. Men den omsorgsfullt formade fint ciselerade frisyren har inte lidit av misshandeln och den majestätiska slutenheten hos denne semitiske företrädare för det sakrala konungadömet, antytt i läpparnas svagt ironiska kröning, verkar i all sin styrka på den nutida betraktaren.

Konsten från landet ”mellan floderna” Eufrat och Tigris kan betraktas som den västerländska konstens yttersta upphov och utställningen ger rikt utbyte åt såväl arkeologer som bibelforskare och religionshistoriker.

Professor em. Geo Widengren, vår tids främste expert på främreasiatiska religionsformer, ger en inträngande översikt över de olika historiska periodernas skiftande kulturhistoria. Den paleolitiska och neolitiska prehistorien sträcker sig till sumerernas första uppträdande i Mesopotamien vid övergången från den s.k. Tell Halafkulturen till Ubaidkulturen vid mitten av det femte årtusendet f.Kr. Under denna period kan en kraftig översvämning beläggas åtminstone vad beträffar staden Ur. Den engelske arkeologen Wooley har där hittat ett djupt orört slamlager mellan ett övre och ett undre skikt av lämningar från Ubaidkulturen. Detta resultat skulle kunna ge stöd åt antagandet om faktisk historicitet för den bibliska s.k. syndaflodsberättelsen, som kan ha traderats till judarna av den från staden Ur utvandrade Abraham. Det fornsumeriska riket omfattar även den s.k. protohistoriska perioden med kulturerna i Uruk och Djemdet Nasr. År 2900 f.Kr. börjar den historiska perioden för Sumers räkning med de första dynastierna och en kulturell blomstringstid. Denna kulturform assimileras då Sargon I av Akkad skapar det första mesopotamiska imperiet år 2350. Imperiet störtas i sin tur av gutierna två hundra år senare. Den sumeriska kulturen upplever en renässans under det sista århundradet av det tredje årtusendet f.Kr. Lagash bildar centrum i det rike där fursten Gudea, välkänd från talrika praktstatyer, regerade. Det andra årtusendet f.Kr. domineras av den fornbabyloniska kulturen.

Under första hälften av 1700-talet f.Kr. infaller den omtalade Hammurabis regeringstid då lagarna kodifierades. Samtidigt upprättar akkaderna i den nordliga delen av riket med Assur som centrum det assyriska riket, som äger bestånd till 612 då Nineve föll. Om denna händelse kan man läsa i profeten Nahums bok. Det nybabyloniska riket har lämnat rika spår efter sig i arkitekturhistorien. Nebukadnessar som efter Jerusalems erövring 586 f.Kr. tvångsförflyttade judarna till Babylon gjorde denna stad till en av världens vackraste.

Från det kejserliga palatset i Nineve har Assurbanipals bibliotek från 600-talet bevarats med ca 300 000 lertavlor med kilskrift. Den iranske akemeniden Cyrus lägger under sig det nybabylonska riket år 539 f.Kr. och tillåter judarna att återvända från sin exil till Palestina. Om dessa händelser ger Bibeln rika erinringar, i synnerhet klagohymnen Psaltaren 137, ”Vid Babels floder där sutto vi och gräto”, och berättelserna i andra Konungaboken. Detta faktum påpekas ofta av iranister som ett uttryck för uppfyllandet av den profetia i Deuterojesaja som tolkas som syftande på Cyrus och som en betydelsefull förutsättning för Kristi födelse och verksamhet i Judeen. 331 erövras Mesopotamien av Alexander den store som själv finner döden i Seleukia. Under det första århundradet f.Kr. tillväller sig partherna Mesopotamien och låter Hatra bli huvudort. Hellenistisk och parthisk kulturinfluens bildar övergången till tidig medeltid då landet underkastas sassanidisk överhöghet, som består till arabernas erövring år 634 e.Kr. Den islamiska religionens grepp om landet består ännu i det moderna Irak.

Vid ingången till utställningen har en rad kvinnliga fetischer, funna i barngravar i Tell-es Sawan nära Samarra från 5000talet f.Kr., suggestivt exponerats i ett mörklagt rum upplysta av fladdrande ljuslågor. Här möter vi förmodligen tidiga fruktbarhetssymboler, som antyder grunden till Istars dominerande plats i den mesopotamiska religionen.

Den sumeriska kulturen är en av världens äldsta högkulturer. Sumererna uppfann kilskriften ca 3 000 år f.Kr. i sin äldsta form bestående av s.k. ideogram, bildtecken, som så småningom underkastas en abstraktionsprocess för att bättre svara mot de språkliga kraven. Dessa tecken inristades i våt lera med hjälp av en tresidig stilus av vass. Det sumeriska språket är agglutinerande, d.v.s. själva ordformerna bildas av prefix, infix och suffix, inte genom böjning av orden som i semitiska och indoeuropeiska språk. Detta faktum bidrog till att kravet på stavelseskrift stärktes. Sedermera övertogs kilskriften av babylonierna och anpassades till det semitiska språket.

Den sumeriska staten var en teokratiskt styrd stadsstat där den religiösa kulten utvecklades kring staden och dess gudom, vars främste representant var fursten som uppträder som tempelbyggherre och främste överstepräst. I den sumeriska religionen urskiljer man en gudatriad, Anu, Anlil och Ea, som behärskar himlens, jordens och oceanens område. Tidigt ingår dessa gudar en syntes med den rikt utvecklade babyloniska astralkulten av Sin, Samas och Istar, månens, solens och fruktbarhetens representanter. Istar är också symbol för morgon- och aftonstjärnan Venus. Hennes son och älskare Tammuz dör och nedstiger i dödsriket dit Istar beger sig för att återföra honom till jorden. På detta sätt symboliseras växlingen i naturen mellan de olika årstiderna. Detta förlopp åskådliggjordes i dramatisk form i de riter som symboliserade gudens död, uppståndelse och heliga äktenskap, hieros gamos, slutet mellan den uppståndne och hans moder, vid nyårsfesten firat mellan konungen och tempelprästinnan. Nyårsfesten zagmuk utspelar sig i paradiset där Livets träd växer och Livets källa flyter. I babylonisk tid sammansmälte dessa fruktbarhetsriter med astralkulten. I Istars och Mardurks kult ingick tempelprostitutionen som en viktig ingrediens. Konungen skulle vid nyårsfesten bestämma landets öde och härvid kom spekulationerna kring himlakropparnas ställning och förändring tidigt att spela en avgörande roll. Marduk är Babylons särskilda stadsgud, som upphöjdes till allhärskande gudom. En rik protovetenskap utvecklades kring astralkulten och himlakropparnas utforskande. Matematiken betraktades som en helig vetenskap som gav insikter i kosmos innersta struktur. Kring tempelkulturen vid de stora tempeltornen, zikkuraterna, utvecklades astronomiska laboratorier. Ur denna tradition går sedan arvet vidare till Västerlandet över den försokratiska joniska naturfilosofin. Horoskopets popularitet har i vår tid inte minskat i styrka. Den mest berömda zikkuraten var det s.k. ”Babels torn”, som omtalas i första Mosebokens elfte kapitel, byggt i tegel och bitumen, d.v.s. jordbeck. Förutom den väldiga zikkuraten som i avsatser sträckte sig mot himlen, var Babylon berömt för sina ”hängande trädgårdar”, byggda åt drottning Semiramis, en av världens sju underverk.

Från tidig sumerisk tid finns ett rikt bestånd av stämpel- och cylindersigill. I den märkliga bibliotekssamlingen av kilskriftstavlor från Nivene finns religiösa och historiska urkunder, traktater och episka berättelser. Den mest kända som går tillbaka på en fornbabylonisk och en sumerisk variant är ett mytiskt epos om Gilgamesh, härskaren i Uruk omkring 2000 f.Kr. Hjälten, som blev föremål för Istars kärlek, som vid sin vän Enkidus död sökte finna livsörten för att vinna evigt liv, men som förlorade den på vägen hem från havets botten, dit han skickats av sin stamfader Utnapistim för att söka den. Utnapistim, som motsvarar Bibelns Noa, berättar för Gilgamesh hur han under den stora översvämningen räddades av guden Ea, som rådde honom att bygga en båt för sin familj. Enbart Utnapistim och hans hustru är det förunnat att tillsammans med gudarna leva i evighet. Eposet utmynnar i pessimism.

Några fragment från Istarporten i Babylon, en tjurplatta i glaserat tegel från 500talet, har förvärvats i Röhska museet i Göteborg, resten står som bekant uppmonterat i Pergamonmuseet i Östberlin.

Om det forna Mesopotamiens storhet underrättas man dessutom av två filmer som visas i museets filmsal. Ett särskilt häfte av Historiska nyheter ger många roande och kuriö$4 aspekter om det rika materialet. Två klippdockor med sumerisk, assyrisk och babylonisk dräkt, Semiramis och Assurbanipal, kan man förvärva till en ringa penning som dräkthistoriskt minne.

Tjusningen i den sumeriska konstens gåtfullhet blandas med igenkännandets glädje. Kontinuiteten känns stark i påtaglig mening. Trots sin arkaiska tendens är denna konst mänsklig och intim och dess reservationslöst religiösa grundinställning äger en styrka som bryggar över det väldiga tidsavståndet. I denna utställning upplever vi ett viktigt förstadium till vår egen världsuppfattning.