Görres-Sällskapet 100 år

Wilhelm Köster

Görres-Gesellschaft ägnade 1976 års generalförsamling åt att fira sitt 100-årsjubileum. Bortåt 400 av de mer än 2 000 medlemmarna var av den anledningen den 25 till den 29 september samlade i Koblenz. Sammanträdet öppnades med en gudstjänst, följd av en festlig session, vid vilken statens och kommunens myndigheter var representerade och vars centrala programpunkt var ett föredrag av kardinal Höffner, Kölns ärkebiskop, över ämnet ”Kyrkan och vetenskapen”, som nedan återges i något förkortad form. Arbetet pågick i en rad arbetscirklar motsvarande föreningens olika sektioner och även i plenarsammanträden. Generalförsamlingen avslutades med en utflykt i den historiemättade omgivningen där Rhen och Mosel flyter samman och som därför av de gamla romarna kallades Confluentes, Koblenz.

Då Görres-Gesellschaft grundades, hade 100 år gått sedan Joseph Görres såg dagens ljus. Han föddes i Koblenz den 25 januari 1776. Vad som utmärkte hans facettrika gestalt och vad som framstod som bas till all hans vitalitet var hans outrotliga kärlek till friheten. Född i en tid då statsabsolutismen ännu var vid god vigör blev Joseph Görres en av pionjärerna för individens fri- och rättigheter. Uppfostrad i katolsk tro var han motståndare till vad han – i hågkomst av Canossahändelserna år 1077 – kallade den ”hildebrandska universalmonarkin”, för att dock senare bli en ihärdig förkämpe för kyrkans oberoende i förhållande till statsmakten. I all hans verksamhet var hans rappa penna det knivskarpa vapnet. I själva verket blev han en banbrytare för modern journalistik. Mot det napoleonska förtrycket grundade han 1816 tidningen ”Rheinischer Merkur”. Och då denna snart blev förbjuden övergick han till att utge små pamfletter i oregelbunden följd. Efter flera års landsflykt i Strasbourg kom Görres år 1827 till München, där han snart blev medelpunkten i en vänkrets av inflytelserika män. Sedan 1838 redigerade han ”Historisch-politische Blätter”. Han dog den 29 januari i revolutionsåret 1848.

De lärda katoliker, för det mesta universitetsprofessorer, som år 1876 bildade föreningen för främjandet av vetenskapen såg i Joseph Görres en levande framställning av sina ideer och en föregångsgestalt för den insats de avsåg. Därför kallade de sin förening efter honom. Med sunt förnuft ämnade de rida spärr mot sin tids otyglade framstegstro, och med målinriktad vetenskaplig forskning ville de attackera den bland vetenskapens adepter växande benägenheten att betrakta ett nej till tron som ett oeftergivligt villkor för vetenskaplighet. (Detaljer om Görres-Gesellschaft har meddelats av Franz Holin i CREDO 51, 1970, s. 89 f f.)

Det bör betonas att det inte var teologer som framstod som de drivande krafterna vid Görres-Gesellschafts tillkomst. Ännu i dag finns ingen sektion för teologi. Lekmän var alltså upphovsmännen bakom Görres-Gesellschafts start, och lekmän ger den fortfarande sin prägel. Däri visar den kristna tron ett av sina fundamentala drag. I sin genuina utformning är tron i själva verket långt ifrån ett slags andlig dimma som undandrar sig det kritiska intellektets sond. Tvärtom är den en attityd som rymmer implikationer av strikt intellektuell art. Den är i den meningen jämställd med vetandet, att den ger insyn i speciella verklighetsområden. Därför är också trossatserna i den meningen jämställda med vetenskapliga utsagor, att de är sanna. Det var av detta som Görres-Gesellschafts initiativtagare var genomträngda. Därom vittnar alltså Görres-Gesellschaft genom sin existens. Här ligger dess principiella betydelse. Som sammanslutning av sådana som är både troende och vetenskapsmän framstår den som en levande bekännelse till trons sanningskaraktär. Tron visar sig uppenbarligen inte kunna förbigås, ja, den betraktas som en välkommen horisontutvidgning av sådana, som såsom vetenskapsidkare känner sig ansvariga för att med intellektets skärpa söka komma verkligheten in på livet. Onödigt att tillägga att det inte finns någon utformning av kristen tro som med samma seghet som den katolska håller fast vid att trossatserna är sanna i detta ords enkla och allmänt vedertagna bemärkelse.

För att återvända till Koblenz, så gav Görres-Gesellschafts jubileumssammanträde anledning till två iakttagelser.

Det låg – för det första – i öppen dag att den impuls som för 100 år sedan förde till att föreningen blev till, alltjämt är oinskränkt levande. Såsom sina anfäder för ett århundrade sedan, så var även de i Koblenz i september 1976 samlade vetenskapsmännen beslutna att gardera tron mot liberala upplösningstendenser i kölvattnet av 1700- och 1800-talens upplysning. Det gäller i dag att sätta sig emot nya försök att underminera tron. Moderna vetenskapsgrenar – av vilka här endast religionshistorien må nämnas – har tagits i tjänst för kampen mot tron, hur litet de än passar för ändamålet.

Om Görres-Gesellschafts fortsatta, ja, i viss mån stegrade aktualitet var deltagarna alltså eniga. De var det i så hög grad, att det inte blev alltför mycket tal därom. Engagemanget för föreningens ide förblev för det mesta underförstått. I övrigt tog deltagarna för givet att även teologin gör sitt för att trygga tron och att teologerna inte sviker sin uppgift genom att lägga upp sin vetenskap som en allmän livsåskådningsdoktrin.

För det andra skall en önskan framföras. I själva verket borde Görres-Gesellschaft lägga märke till att det i dag inte längre är tron allena som är hotad. Även vetenskapen har gått ner i kurs. Vi ser oss konfronterade med krafter som strävar bort från allt vad intellekt heter. Entusiastiska grupper har kommit till både utanför och inom ramen för kristenheten. Utan att vara genomgående orättvisa i sina framstötar mot ett fastlåst establishment, har de dock i enskilda fall blivit samhällssubversiva. Vi möter i dag former av gemenskapslängtan som inte står i överensstämmelse med människans värdighet och som förstör människans bästa. Hos en del av våra samtida söker livet slippa all rationell kontroll. Ludvig Klages (1872-1956) – med sin förkunnelse om intellektet som själens vedersakare – tycks i viss mån ha återuppstått. Men medan han själv stannade vid att uppställa en teori, vill hans meningsfränder i dag gå över till att leva efter hans principer i praktiken.

Tydligen är det en klimatförändring som håller på att ske i västerlandet. Medan världen för inte alltför länge sedan var beredd att knäböja inför vetenskapen, är det i dag inte endast så att vetenskapen avkläs sin pseudoreligiösa glans, den fråntas därutöver sitt välförtjänta goda rykte.

De tekniska vetenskapsgrenarna är inte i farozonen. De är ju oumbärliga, om vi vill överleva. Om de lider av någonting, så är det möjligen av brist på folk som är berett att åta sig den möda som vetenskapens vardag nu en gång medför. Deras värde är inte ifrågasatt.

För humanvetenskaperna däremot betyder dagens antiintellektualism ett hot för existensen, det må nu handla om en intresselöshet som härrör från avslappningen av den intellektuella spänningen eller om ett med berått mod utslängt nej till vetenskapen. Medan vetenskapsmän ännu på 1800-talet kunde räkna med bifall, när de startade sina angrepp mot den kristna tron, har i dag vetenskapen själv råkat i trångmål. Man är frestad att teckna en framtidsbild enligt vilken vetandet, i stället för att kämpa mot tron, ser sig föranlett att söka trons skydd. Möjligen måste en vacker dag tron överta även vetandets talan. Den kristna tron kommer ju alltid att vidhålla intellektets oersättliga funktion. Hur litet den än kan upplösas i rationalitet, hör insikt i varje fall till dess fundament.

Hur det än är, så är det inte endast och inte företrädesvis enskilda vetenskapsgrenar som i dag är hotade. Snarare har vetenskapen som sådan kommit i skottlinjen. En ny typ av uppgifter har uppstått för dess representanter. Görres-Gesellschaft har under sin numera hundraåriga historia ofta givit belägg för sin vakenhet inför nya problemkomplex. Det har varit öppen för vad dagen krävde. Flera gånger bildades nya sektioner, t.ex. en för naturvetenskap och teknik, en för företagsekonomi och socialvetenskaperna. Frågor kring äktenskap och familjeliv kommer snart att tas upp till behandling. Antalet sektioner uppgår för närvarande till tretton.

De i Koblenz i september 1976 samlade medlemmarna av föreningen lämnade inte alls intrycket av att vara förborgerligade. Det finns alltså goda utsikter, att den förändrade situation som vetenskapen i dag håller på att råka ut för, inte länge förblir utanför Görres-Gesellschafts aktionsradie.