Det katolska lektionariet, NT 81 och ekumeniken – En granskning av P. Georg V. Engelhart OSB

När vi fick det nya katolska söndagslektionariet, blev många glada. Trycket var prydligt och klart, tryckfelen avsevärt färre än tidigare. Alla behövliga texter var tryckta där de behövdes. Mer: läsningarna var hämtade ur den bejublade nya ekumeniska översättningen NT 81, som många upplever som lättläst och förståelig.

Glädjen varade dock inte länge. Vid evangeliet den fjärde adventssöndagen (Luk. 1:26-38) fick jag till min förvåning veta, att ängeln Gabriel inte längre blev sänd till en jungfru, utan till en ung flicka. Jag kunde inte låta bli att kontrollera stället i den grekiska urtexten. Där stod det klart och tydligt ”Parthenos”, och min grekiska ordbok återger ordet med ett enda, om man så vill tekniskt uttryck: ”jungfru”. Inget mer och inget mindre. Kan det vara tillåtet att översätta ett entydigt ord med andra begrepp? Samma felöversättning återfinnes även i liknelsen om de tio brudtärnorna (Matt. 25:1-13). Jag läste någonstans, att kommissionen grundade sin översättning på att det motsvarande arameiska ordet kan betyda båda delarna, såväl ”jungfru” som ”ung flicka” i allmänhet. Men vi vet ju alla, att arameiskan kanske kan gälla Matteusevangeliet, men aldrig Lukasevangeliet, som med all säkerhet från början var skrivet på grekiska. Och just i Luk. 1:26 har den nya översättningen långtgående teologiska följder. Den kristna tron på jungfrufödelsen (”född av jungfru Maria” säger den för alla kristna bindande apostoliska trosbekännelsen) har sitt starkaste bibliska bevis just i Luk. 1:26. Ville man bli av med denna tro?

Det hela blev inte bättre av vers 35. Där svarar ängeln inte längre: ”Den Helige Ande skall komma över dig”, utan ”helig ande . . .”, – en klar avpersonalisering av den tredje personen i Treenigheten. Jag slog upp en av de viktigaste nyckeltexterna om Treenigheten, Matt. 28:19, och där fick jag saken bekräftad: ”. . . döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn”. Åtminstone står det med majuskel, men inte längre ”den Helige Ande”, utan ”den heliga Anden”. En person hade förvandlats till en odefinierbar sak. I användningen av majuskel och minuskel råder ingen konsekvens i NT 431. Hos Joh. 14:26 utlovar Jesus ”Hjälparen, den heliga anden”. Hjälparen med majuskel (alltså person?), den heliga anden med minuskel och försakligad (alltså inte person?)(1)

Nu hade jag verkligen blivit nyfiken. Kyrkornas världsråd har fastslagit den ”minsta gemensamma nämnaren” för alla samfund, som vill kalla sig kristna. Där ingår bl.a. tron på en Gud i tre personer och tron på Jesus som sann Gud och sann människa. Om NT 81 accepteras som ekumenisk översättning, borde den rimligtvis återspegla den kristna trons minimikrav. Hur översätter NT 81 de klassiska texterna om Jesu gudom?

2 Petr. 1:1 (och Tit. 2:11) återger det grekiska ”tou Theou hemon kai soteros Iesou Christou” riktigt med ”vår gud och frälsare Jesus Kristus”, fastän ”gud” med minuskel är en chock. Som om detta inte räckte, finns där en fotnot om ”annan möjlig översättning”, som skulle vara: ”hos vår Gud (med majuskel) och hos frälsaren J.Kr.” Antingen man översätter texten som den står, men uttrycker med minuskeln i ”gud” att Jesus liksom inte är Gud ”på riktigt”, eller man skiljer prydligt mellan ”vår Gud” å ena sidan och ”frälsaren J.Kr.” å den andra. Det var länge sedan jag läste grekiska, men så mycket kan jag fortfarande att jag förstår, att fotnotens översättning inte är möjlig. Då skulle det i den grekiska texten heta: ”tou Theou hemon kai tou soteros …” Då är det otänkbart, att en kommission av illustra fackmän inte skulle behärska den grekiska grammatikens grundregler, återstår bara slutsatsen, att detta speciella översättningssätt måste vara dikterat av en underliggande ideologi, som synligen vill distansera sig från den kristna trons innehåll.(2)

Ännu klarare kommer detta till uttryck i de första verserna av Johannesprologen: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud …” ”Fanns”, inte ”var”. Att finnas eller att vara är inte synonymer. Vem skulle stå ut med en Hamlet som säger ”Att finnas eller inte finnas?” De två orden går inte att byta med varandra, och båda finns såväl på svenska som på grekiska. ”En arche in ho Logos” – i begynnelsen var Ordet, medan Paulus skriver till Guds församling som finns (ousen) i Korint. Något som finns, finns tillfälligt; någon som är, är permanent och till sitt väsen. ”Jag är den jag är”, uppenbarar Gud för Moses vid den brinnande busken (2 Mos. 3:14). Vilken ideologi ligger bakom en översättning, som säger att det eviga Ordet mer eller mindre tillfälligt fanns hos Gud? Översättningskommissionen gör ingen hemlighet av att den ville åstadkomma ett förutsättningslöst vetenskapligt arbete, där trons ”a priori” inte finns med i bilden.

Det måste vara tillåtet att betvivla det vetenskapliga värdet av direkta felöversättningar, typ parthenos = ung flicka eller en = fanns, men det är inte vad mina funderingar handlar om. Frågan är denna: Kan vi i kyrkligt, framför allt i liturgiskt sammanhang använda en text, som helt bortser från bibelns trosbudskap, ja som av två översättningsmöjligheter konsekvent väljer den, som försvagar budskapets innehåll till oigenkännlighet? Att anamma NT 81 som Katolska kyrkans i Sverige officiella text ter sig efter all kritik, som översättningen ådragit sig från många håll (och säkert mera kvalificerat än mitt) som ett förhastat beslut. Kanske blev man bländad av de välkända namnen i översättningskommissionen, kanske var man helt enkelt angelägen att inte stå vid sidan av ett projekt som annonserats som ”ekumeniskt”. Det verkar mycket angeläget att ompröva detta beslut, innan våra definitiva texter kommer i tryck och därmed blir fastslagna för många år framåt. Liturgin skall stärka vår tro, inte urvattna den.

De få exemplen jag nämnde visar tämligen klart, att NT 81 inte ens uppfyller de ekumeniska minimikraven på en genuin kristen tro. Dessutom vimlar översättningen av kanske mindre spektakulära, men ändå i liturgiskt sammanhang oacceptabla tolkningar av trons innehåll. Varje översättning är samtidigt en tolkning. I katolskt sammanhang tillhör tolkningen Kyrkans läroämbete, inte en än så lärd översättningskommission, som medvetet avstår från trons a priori.

Vad skall vi då göra i praktiken? Kanske vill man bibehålla det moderna och lättlästa språket i NT 81. Å andra sidan kan språket inte prioriteras framför innehållet. Enligt min ödmjuka uppfattning finns två möjligheter att lösa problemet:

1) Bibehålla NT 81 som officiell text, men efter en genomgripande revision, där alla läromässigt tveksamma ställen rättats till. Detta innebär naturligtvis ett tidsödande och resurskrävande arbete. Dessutom har vi – främst av copyrightskäl – knappast en möjlighet att få en sådan reviderad text i tryck. Kanske går det med ett katolskt lektionarium. Men bibeln skall läsas även i familjerna, inte bara föreläsas i mässan. Skall vi då varna alla katoliker för NT 81:s fällor och skapa permanenta spänningar?

2) Mycket enklare ter sig en omprövning av beslutet om att använda NT 81 som officiell text. Det finns andra moderna översättningar, som har ett lättläst språk och som uppfyller de läromässiga kraven. Varför kan vi inte ta en av dessa som Katolska kyrkans i Sverige officiella text i stället? Lyckligtvis är vi i Katolska kyrkan inte bundna av några riksdagsbeslut, som kan ålägga Svenska kyrkan dess förpliktande texter.

Jag tror inte, att detta skulle skada ekumeniken, tvärtom. Inom många samfund har redan kritik uppstått mot NT 81. Andra kristna ser på oss, om vi menar allvar med vår lära. Det är av största vikt för dem, att vi katoliker är konsekventa och trovärdiga. Skall ekumeniken ha en framtid, måste den vila på en bibeltext, som verkligen återger uppenbarelsens sanna innehåll.

Noter:

1. Givetvis kan ”to pneuma hagion” rent tekniskt översättas på båda sätten. Under de senaste åren har många länder fått sin nya, ofta ekumeniska översättning. De flesta är översatta av arbetsgrupper liknande den som översatte NT 81 och håller hög vetenskaplig standard. Själv äger jag ett halvt dussin på olika språk. En konsultation av dessa ger, att alla översätter ”den Helige Ande” som person, med ett undantag: Jehovas vittnens ”The New World Translation of the Holy Scriptures”. Det är välkänt, att Jehovas vittnen avböjer den kristna tron på Treenigheten.

2. Även här delas NT 81:s översättning enbart av Jehovas vittnens ”The New World Translation . . .”, men så är Jesus för denna sekt den människoblivne ärkeängeln Mikael.