Det rättfärdiga kriget

Axel Carlberg beskriver i sin ledare i Signum nr 5 krigets fasor och manar kyrkorna till att axla sitt fulla ansvar som den kristna kärlekens bekännare. Denna hans grundläggande tanke och goda avsikt lyser klart igenom texten trots att den grund på vilken han bygger en stor del av sitt resonemang står på mycket lös mark.

Den lösa marken består här av kyrkans tanke om ett rättfärdigt krig, en tanke som även AC ansluter sig till i sin ledare. AC nämner två situationer i NT

där soldater förekommer och där dessa inte uppmanas till att desertera. Användningen av vapenmakt förbjuds alltså inte uttryckligen i NT, fortsätter han, och därför kan man som katolsk teolog formulera tanken om ett rättfärdigt krig.

AC och andra katolska teologer bygger följaktligen tanken om ett rättfärdigt krig på något som Jesus inte sade men, kanske, kunde ha sagt. Man utgår vid ett sådant resonemang från ett axiom – krig kan vara rättfärdigt – och försöker sedan läsa in beviset för detta axiom i den tett man vill stödja sig på. Sådant resonerande är naturligtvisriskfyllt om man är intresserad av vad som sagts och varför det sagts, i synnerhet om det axiom man utgått från står i motsatsförhållande till texten i övrigt.

Att AC ansluter sig till tanken om ett rättfärdigt krig får till följd att han undgår att se en del sammanhang. Han skriver t.ex. om det forna Jugoslavien som ”[…] en ömtålig social struktur som trots alla sina brister […] och totalitära styre faktiskt gjort det möjligt för många befolkningsgrupper att leva i sämja och samförstånd i många år”. Det forna Jugoslavien hölls väl knappast ihop trots ett totalitärt styre utan snarare tack vare ett totalitärt styre. När AC senare skriver om alliansen mellan nationalismen och kyrkorna som något ont, förbiser han att det förmodligen är just denna allians som fatt kyrkan att tala om ett rättfärdigt krig. Ordet nationalism låter kanske hemskt i Sverige, men många andra länder och folkgrupper skulle nog klassificera sina nationalistiska krig som rättfärdiga också enligt kyrkans kriterier.

Det är synd att en så välmotiverad ledare ska behöva linka betänklighet bara för att skribenten bygger på kyrkans i detta fall ohållbara argumentation.