av ANNA EKHOLM
Påvliga rådet för främjandet av en ny evangelisation, presenterade under 2020 ett nytt Direktorium för katekes, vilket var den första uppdateringen av direktoriet sedan 1997. Den 23 mars 2020 blev det nya direktoriet godkänt av påven Franciskus och i mitten av år 2023 kom det även ut i en svensk översättning. Arbetet med det nya direktoriet varade i fem år, då det inte bara är en reviderad version av det gamla, utan en helt ny text. Anledningen till detta är den nya tid vi lever i, en tid som har sina egna alldeles specifika utmaningar inom evangelisationen. Detta nya direktorium har ett särskilt fokus på bandet mellan evangelisering och katekesundervisning och är indelat i tre delar.
Katekes inom ramen för kyrkans evangelisationsuppdrag
Vår tid är präglad av stora och djupgående förändringar och därför står även kyrkan inför ett nytt skede i sin evangelisation. ”Samtidigt fortsätter den helige Ande att väcka människans törst efter Gud, och att frammana ny iver, nya metoder och nya uttryck inom kyrkan, så att hon kan förkunna det glada budskapet om Jesus Kristus” (Direktorium för katekes, 38).
Hela det nya direktoriet genomsyras av tanken att katekesen ska öppna dörren för ett personligt möte och fullkomlig gemenskap mellan varje människa och Kristus och att katekesen således är en del av kyrkans missionsuppdrag. Man delar upp katekesens uppgifter i fem delar:
Berätta om Jesus
Katekesen ska hjälpa människorna att lära känna den kristna trons sanningar och ge dem kunskap om den heliga Skrift.
Fira liturgin
Katekesen ska inte bara ge kunskap utan också bidra till förståelse av liturgin och dess betydelse. För det behöver de troende aktivt delta i sakramenten och det liturgiska firandet. Liturgin och katekesen går inte att skilja åt då de ger näring åt varandra.
Älska din nästa
I katekesens och kateketens uppgifter ingår även att fostra ett kristet moraliskt samvete och att visa hur man älskar såsom Kristus älskade. Idén är att vår tro uttrycks genom våra handlingar.
Be
Den fjärde delen handlar om betydelsen av bön och att de troende genom katekesen ska få lära sig att be med Jesus och såsom han bad, det vill säga med lovprisning och tacksägelse. Bönen ska leda till en personlig relation med den treenige Guden.
Bygg gemenskap
Katekesen bör hjälpa de troende att utveckla en känsla av tillhörighet i kyrkan, då vi uttrycker och lever vår tro i gemenskap med andra. I Direktorium för katekes uttrycks det tydligt att vi alla är en del av Kristi kropp och att vi därför bör vara delaktiga i våra medmänniskors glädje och sorg. För att detta ska kunna ske måste vi fokusera på det goda i andra människor och glädja oss åt varandra som gåvor från Gud.
Skönhetens väg
Katekesen har flera källor att ösa ur, eller med andra ord Kateketiska vägar. Dessa är: ”Guds Ord i den heliga Skrift och i den heliga traditionen”, ”Läroämbetet”, ”Liturgin”, ”Helgonens och martyrernas vittnesbörd”, ”Teologi”, ”Kristen kultur” och ”Skönhetens väg”. Jag väljer här att presentera en av dessa; ”Skönhetens väg”.
Gud är källan till allt vackert och skönt, Gud själv är skönheten! I det nya direktoriet görs det tydligt hur det sköna talar till människans hjärta på djupet. Jesus Kristus talade till människorna med vackra ord, exempelvis ”Dina synder är förlåtna” (Mark 2:5) eller ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila” (Matt 11:28). Jesus utförde också vackra handlingar då han botade dem från sjukdomar och befriade dem från synden. I Direktorium för katekes står att ”det vore klokt om all katekes gav akt på skönhetens väg. Allt vackert kan leda till ett möte med Gud” (nr 108) och ”Skönheten är alltid och oskiljaktigt förbunden med godheten och sanningen” (nr 109). Naturligtvis handlar det här inte bara om det som är estetiskt vackert och tilltalande utan om det som är vackert i en djupare mening. Som exempel ges här korsfästelsen, som i sig inte upplevs som något vackert, men kärlekshandlingen, det totala offret för oss syndare är något av det vackraste man kan tänka sig. Kateketen uppmanas här också att lyfta fram kyrkans enorma konstnärliga och musikaliska arv, men även skönheten i den samtida konsten, för att på så sätt röra vid människors hjärtan och själar.
Kateketen själv
Det tredje kapitlet i den första delen behandlar kateketen själv. Kateketen är inte ensam om sitt uppdrag, utan det är hela den kristna gemenskapen som har ansvar för katekesen, då direktoriet betonar att varje döpt har ett missionsuppdrag. Därför har ”kateketens specifika kallelse sitt ursprung i Guds folks gemensamma kallelse: att tjäna Guds frälsningsplan för mänsklighetens skull” (nr 110). Direktoriets beskrivning av en katekets uppdrag och kallelse hör nog till de mest uppbyggande delarna för de kateketer som här i vårt land ger av sin tid för att föra tron vidare. Det står att ”kallelsen gör kateketen delaktig i Jesu mission” och att ”det är Anden som låter kateketens mänskliga ansträngningar bära frukt” (nr 112). Kateketen beskrivs inte heller bara som en lärare i tron, utan flera gånger förekommer beteckningen ”andlig medvandrare” för att beskriva kateketens roll. Detta innebär alltså att kateketen på ett särskilt sätt svarar på Jesu kallelse att sprida det glada budskapet vidare, att den helige Ande verkar genom kateketen och att kateketens ansträngningar därför inte kan vara förgäves och sist men inte minst att kateketen inte är en upphöjd lärare, utan en ”medvandrare” på väg till himmelriket. Kateketen och de troende vandrar tillsammans, precis som den uppståndne Jesus vandrade vid lärjungarnas sida på väg till Emmaus. Han talade med dem, delade deras smärta och uppmanade dem att öppna sina hjärtan.
Direktoriet betonar också familjens roll i katekesen, och då inte bara den närmaste kärnfamiljen utan även mor- och farföräldrarna, som förmedlare av tron. Det är i familjen barnen formas och får den första katekesen och det första mötet med Gud. Det här är kanske extra viktigt att påpeka i vår tid och i vårt land, där katekes oftast är något som sker i församlingarna, men som många familjer inte själva engagerar sig så mycket i, kanske för att de känner sig osäkra inför uppgiften.
Den kateketiska processen
Den andra delen av Direktorium för katekes behandlar pedagogik, Katolska kyrkans katekes, metodik inom katekes, samt kateketiskt lärande i människors liv. Jesus Kristus själv och alla hans sätt att undervisa och vägleda presenteras som föredömet för kateketen, läraren. Vi påminns också om att namnet Jesus betyder ”Gud frälser” och därför att ”allt som har med Honom att göra är frälsande” (nr 171). Katekesen måste förmedla evangeliets skönhet, det som nådde alla människor, framför allt dem som behövde det mest: fattiga, syndare och samhällets allra mest utsatta.
I avsnittet om metodik talas bland annat om katekesens olika språk, som ”berättandets språk”, ”konstens språk” och ”digitala språk och hjälpmedel”. Berättandet är av stort värde då det kan väva samman Jesu historia, vår kristna tro och erfarenheterna av våra egna liv. Konsten, i sin tur, tar hjälp av våra sinnen. Bilder kan göra det lättare att ta till sig och minnas händelser ur frälsningshistorien och den liturgiska sången och musiken öppnar våra hjärtan och sinnen för Gud. Den digitala verkligheten har blivit en stor och viktig del av den nutida människans liv. Direktoriet talar om vikten av att ”etablera en närvaro på internet” (214) och att ”lära de troende att använda dessa redskap i det godas tjänst” (216). Däremot är det viktigt att minnas att den digitala verkligheten inte kan ersätta de direkta mötena människor emellan.
Grupper i kateketisk undervisning
I denna del av direktoriet får vi läsa om vad som är viktigt i katekesen med barn och tonåringar, unga vuxna, vuxna, äldre, personer med funktionsnedsättningar och även migranter, emigranter och människor i social utsatthet, bland annat de frihetsberövade i våra fängelser. Varje grupp av människor har sina egna erfarenheter och utmaningar, på vilka katekesen ska byggas för att nå fram till varje enskild person. Jag kommer här att presentera några av dessa grupper och hur man tänker sig katekesen för dessa.
Barn och tonåringar
Den tidiga barndomen är en betydelsefull tid för människans religiösa utveckling, således är det viktigt att barnet tidigt får tillägna sig de första viktiga byggstenarna i tron, nämligen att Gud är god och omtänksam, de viktigaste berättelserna om Jesu liv, samt religiösa tecken och symboler. Men direktoriet påpekar att kateketen ska sträva efter att förändra den traditionella synen på barnet som någon som endast är föremål för den kristna gemenskapens omsorg, till en syn där barnet, efter ålder och förmåga, steg för steg kan börja ta en mer aktiv del i gemenskapen. Under åren före tonåren och de tidiga tonåren fördjupas och utvecklas barndomens gudsbild och katekesen handlar här om att ”så ett gudsfrö i hjärtats inre” (247). Kerygmats budskap för dessa barn ska vara att Jesus är en kärleksfull vän som är trofast, som inte dömer, som tar våra drömmar på allvar och som är svaret på vår längtan efter det goda och det sköna. För att barnen och tonåringarna ska kunna ta till sig katekesen behöver de förstå att evangeliet handlar om just de livsfrågor de själva ställer.
Katekes med äldre
Katekes är inte bara något för de allra yngsta, utan även för de allra äldsta. Kyrkan ser på de äldre som en gåva från Gud och som en resurs för den kristna gemenskapen, då de bär på många minnen, samt är rika på vishet och livserfarenhet. Omsorgen om de äldre är en viktig uppgift i den kristna gemenskapen. Oavsett om den äldre människan är sårad både till kropp och själ, lever med en försvagad tro eller har en rik och fast tro, så ger ”de äldres villkor anledning till en hoppets katekes, som kommer av vissheten om att till slut få möta Gud” (267). Katekesen kan vara ett tillfälle till nytt ljus eller ett tillfälle till fullbordan av livet, genom tacksägelse och hoppfull förväntan för den äldre människan.
Katekes med personer med funktionsnedsättningar
I direktoriet får vi förklarat att en funktionsnedsättning kan framkalla rädsla hos andra, eftersom den påminner om hur bräckliga och sköra vi är. Funktionsnedsättningen påminner oss om mänskligt lidande och till och med om döden. Men just därför bör dessa personer välkomnas som en stor gåva, då de kan berika oss och göra oss medvetna om Kristi lidandes mysterium, som blev till vår Frälsning. Katekesens uppgift är att se det mänskliga lidandet i ljuset av Kristi eget lidande, död och uppståndelse. Personer med funktionsnedsättning blir på så sätt inte bara mottagare av katekes utan de blir själva delaktiga i evangelisationsprocessen. De kateketer som går in i tjänsten att bli andliga medvandrare till personer med funktionsnedsättning bör få fortbildning inom området och måste också vara beredda att hjälpa de anhöriga till dessa.
Katekes i delkyrkorna
I den tredje och avslutande delen av Direktorium för katekes behandlas bland annat förhållningssättet till kyrkan som helhet, de olika församlingarna, de östliga kyrkorna, katolska skolor, samt katekes i samspel med samtida kultur och vetenskap.
Vi får läsa om hur vetenskap kan förenas med vår tro. Frågor om livets ursprung och människans plats på jorden ställs av både vetenskapen och den enskilda människan. Därför ser kyrkan positivt på vetenskapen och betraktar den som något som får människan att delta i Guds plan för sin skapelse. Men det är viktigt att komma ihåg att exempelvis neurovetenskapen aldrig fullständigt kan förklara vår personliga identitet och den kan inte heller ta bort vårt personliga ansvar gentemot Gud. Syftet med all teknik och vetenskap är att hjälpa människan och därför måste alla framsteg värderas utifrån om de förbättrar våra levnadsvillkor samt vår utveckling. När tekniken används på rätt sätt ”ärar den Gud” (355).
På samma sätt är det med den digitala utvecklingen. Den för med sig mycket gott, då den exempelvis skapar tillfällen till möten och dialog. Men den kan också vara en plats för ensamhet och manipulation. Direktoriet påtalar vid flera tillfällen hur de digitala verktygen och mötesplatserna kan och bör användas på ett positivt sätt, men även att det är viktigt att mötas i den kyrkliga gemenskapen, eftersom tron förs vidare i mötet och genom verkliga erfarenheter, inte minst genom firandet av liturgin i gemenskap med andra kristna.
Sammanfattningsvis är det nya Direktoriet för katekes: Att föra trons låga vidare ett dokument som fokuserar på kyrkans evangelisationsuppdrag. Även om det främst är tänkt att läsas av dem som arbetar inom och för kyrkan, så kan det ge varje kristen, varje döpt katolik, en ny syn på vad det innebär att vara kristen och vad det innebär att vi alla utan undantag är kallade till evangelisation oavsett ålder eller ställning i samhället. Och för att vi ska kunna evangelisera, behöver vi själva bli evangeliserade och sträva efter att fördjupa vår tro. Katekes är inte bara något som sker när man är ett litet barn, det bör genomsyra varje kristens hela liv, att hela tiden få fördjupa sig i sin tro och hela tiden göra nya upptäckter och få nya insikter. I våra svenska katolska församlingar talas ibland om att man ”blir utkonfirmerad”, det vill säga att konfirmationen blir ett slut på undervisning och deltagande i församlingens liv, i stället för som det borde vara, en början på ett rikt kristet liv i gemenskap med Kristus och församlingen. Kanske kan det nya direktoriet för katekes leda oss framåt till en rikare gemenskap i tron och till att katekes för alla kristna blir en levande del av varje katolsk församling.
Anna Ekholm är grundskollärare på S:t Eriks katolska skola samt kateket i katolska domkyrkan.
Ur Signum nr 3/2024, s. 22–25.