Djuret som inte finns

För att vara älskad och beundrad behöver man inte finnas till. I konsten från alla tider vimlar det av varelser ur den rena fantasins värld. Vackrast av dem alla är enhörningen. Det gracila eller kraftfulla djuret med ett ensamt horn mitt i pannan hör till de mest älskade motiven i den europeiska bilden, men det förekommer också i skilda asiatiska traditioner, den kinesiska likaväl som den arabiska. Sitt ursprung har det i Indien.

Litteratur om enhörningar finns av skilda slag, men enligt utsago har det hittills inte funnits någon enda översikt över hela detta mångskiftande område. Detta ger dock Adèle Schreiber nu i sin rikt illustrerade framställning Enhörningen. Djuret som ingen skådat men många skildrat.

Ämnet är oemotståndligt för oss många älskare av det sköna djuret i äldre och yngre bild. Vackrast är han nog på de vävda tapeterna i Cluny-museet i Paris, från början av 1500-talet, och deras motsvarighet i New York på medeltidssamlingen The Cloisters. Den som letar bland modern underhållning under titeln fantasy (föreslagen försvenskning vore vuxensagor) finner likaså ett helt zoo av enhörningar, inte lika genomarbetade men fullt ut lika poetiska.

Enhörningens symboliska betydelser i Europa är dock inte alltid helt lätta att följa. Han är vild och kan fångas endast av en orörd jungfru. Från denna grundtanke har sedan den höviska kärleksdiktningen och den kristna symboliken spunnit de mest raffinerade vävar. Hans spiralvridna horn kunde dessutom skydda mot förgiftning, en eftertraktad förmåga i en tid när alla plötsliga dödsfall gärna skylldes på gift. Detta lever vidare i bruket av enhörningen som namn på apotek. De horn som salubjöds till svindlande priser var i själva verket stöttanden från den grönländska narvalen; den största uppsättningen av denna dyrbarhet finns på den danska kungatronen.

I vår egen tid har han blivit en bild för den skönhetslängtande fantasin i en alltför realistisk värld. De asiatiska släktingarna har inte så mycket mer än det ensamma hornet gemensamt med den västliga enhörningen.

Schreiber behärskar hela området men lägger särskild vikt vid det svenska materialet i senmedeltida kalkmålningar i Uppland. Där finns många versioner på den kristna tolkningen av jakten på enhörningen. Att endast en kysk jungfru kan kuva hans vildhet blev en bild av Jesu människoblivande i Marias sköte. Mindre välkända men lustigt charmiga är de moderna framställningar av enhörningar som den nutida textilkonstnären Agneta Flock gör i siluettklipp.

Särskild betydelse ägnas de passager i Gamla testamentet där tidigare översättningar talade om ”enhörning”, medan den nyare svenska håller sig till den zoologiskt mer sannolika ”vildoxen”.

Den stora behållningen är det rikt omväxlande bildmaterialet, som ger exempel på enhörningar av de mest skilda slag från alla tider och länder. Ett generöst appendix återger dessutom en hel rad av dem i färg. Dock har ett förargligt fel uppkommit genom spegelvändning av de mest berömda av alla enhörningar, de i Cluny-museet. Ett udda men fängslande inslag – förutom sådant som japanska öletiketter – är en välgjord förfalskning från sent 1800-tal, som skickligt återger det centrala motivet att inkarnationen sker genom ängelns jakt på det gracila djuret, som söker sin tillflykt i jungfruns famn.

Texten refererar genomgående de forskare som verket bygger på, så att den som hakar upp sig på en tolkning genast kan se varifrån den kommer. Den är saklig och torr och ytterligt omsorgsfull i sina bildanalyser.

Här finns ett överflöd av fakta som håller samman framställningen av fantasins många varianter av detta djur som inte finns, vilket inte har hindrat poeter och bildskapare att framställa det tiderna igenom.

Mycken lärd möda är nerlagd på denna skildring, som tack vare bildrikedomen och den stora omväxlingen ändå aldrig blir tyngande.

Boken är ett tvärsnitt genom internationell kulturhistoria utifrån ett bestämt motiv, ett grepp som har stor genomslagskraft. Ämnet är ett av de mest anslående i vår bildtradition och behandlingen är grundlig och solid. Långt över tvåhundra illustrationer, somliga i färg, gör motivet levande och påtagligt även för den som inte till vardags sysslar med medeltida ikonografi eller kinesisk mytologi. Det är en glädje att en sådan bok har kunnat komma på svenska. Måtte denna enhörning galoppera in på alla de hyllor där han verkligen skulle ha en given plats!