Dödahavsrullarna i svensk språkdräkt

Dödahavsrullarna var ett av 1900-talets allra viktigaste arkeologiska fynd. Under åren 1947–1956 hittades i trakten kring Qumran nordväst om Döda havet resterna av cirka 800 judiska handskrifter från tiden före år 70 e.Kr. Bland handskrifterna fanns textvittnen till texter i Hebreiska bibeln, textvittnen som var bortåt 1 000 år äldre än de som forskarna dittills hade haft tillgång till, hebreiska och arameiska versioner av judiska skrifter som fram till dess bara hade varit kända i översättning samt ett antal tidigare okända texter som antogs härröra från en esseisk grupp som hade varit verksam i Qumran. Inte minst de sistnämnda texterna visade sig vara mycket värdefulla, eftersom de gav oss en rikare och mer nyanserad bild av de religiösa och politiska förhållandena i Israel vid tiden strax före kristendomens framväxt. I dem möter vi bland annat Messiasföreställningar och apokalyptiska stämningar som ger perspektiv på motsvarande drag i de nytestamentliga skrifterna, men också förhållningssätt till den mosaiska lagen som kastar ljus över konflikterna mellan Jesus och hans motståndare. Det är ett urval av dessa värdefulla texter som nu föreligger i svensk översättning. Några få av dem har funnits i svensk översättning sedan 1950-talet, men det här är första gången som en samlad översättning av Dödahavsrullarna blir tillgänglig på svenska. Det är mycket glädjande.

Översättningsarbetet har letts av en redaktionskommitté på sex personer. Sjutton forskare har bidragit med utkast till översättningar. Boken inleds med ett kort förord och en kort inledning. Sedan följer översättningar av ett urval av de mest intressanta texterna i Dödahavsrullarna. Texterna har organiserats efter genre i följande kapitel: I. Regeltexter och Halakha; II. Liturgiska texter och kalendertexter; III. Poetiska texter; IV. Bibelparafraser; V. Bibelutläggningar; VI. Vishetstexter. Därtill har fogats ett kapitel med översättningar av passager hos antika författare (Filon, Plinius den äldre, Josefus) där esseerna beskrivs. Boken avslutas med ett register över de översatta texterna och redovisningar av textutgåvor, referenssystem och teckenförklaringar. Varje kapitel och varje översatt text har försetts med en kort inledning. I den översatta texten har luckor och otydligheter i originalen markerats med klamrar och infogade förtydliganden har satts inom parentes. I noter ges kommentarer av olika slag.

Översättningarna levereras i en snygg och proper förpackning. Omslaget, som har gjorts av Michel Östlund, pryds av en vacker och inspirerande avbildning av en av de krukor som Dödahavsrullarna låg i då de hittades. Bokens främre pärmuppslag upptas av ett foto på en av fyndplatserna och bokens bakre pärmuppslag av ett foto på ett par spalter i en av handskrifterna. Alla bilderna går i samma ”sandiga” färgskala. Det är genomtänkt och snyggt.

Språket i översättningarna fungerar oftast bra men är lite ojämnt, ibland väl arkaiserande och någon gång direkt svårbegripligt. Det är till exempel inte alldeles lätt att uppfatta vad som egentligen sägs i CD 4:19–20: ”De som reser väggen och ägnar sig åt strunt – strunt är den som predikar. ’Visst skall de predika’, heter det ju – de fastnar i två nät: otukt, genom att under sin livstid ta sig två hustrur, trots att skapelsens grundsats är: Som man och kvinna skapade han dem.” Men oftast fungerar, som sagt, språket bra.

Urvalet av texter är på det stora hela väl avvägt och rimligt. Men man skulle med fördel ha kunnat ta bort flera av de mest skadade textpartierna, såsom 4Q504 fragment 4, rad 19-20: ”[… Bön på andra dagen. Kom ihåg, ] Herre, ditt heliga namn […] för din skull och på grund av […] ord […] synd […] anden […] bränner, tackar […] att gripa […]”; eller fragment 1–2, spalt 1: ”[…] Amen, amen. […] ut ur Egypten [… från] pest.” Sådana passager är mest tröttande för läsaren och ger inte särskilt mycket. Det skulle också medföra att bokens rätt stora omfång kunde minskas något.

Något som saknas i boken är en kortfattad introduktion som sätter in Dödahavsrullarna i deras historiska och idéhistoriska sammanhang. Om boken är tänkt för en bredare läsekrets än de redan invigda, så behövs en sådan introduktion. Det vore nog också bra att förse översättningarna med något fler förklarande noter eller att lägga till en liten ”uppslagsdel”, såsom i Bibel 2000. Som det är nu, får läsaren inte särskilt mycket stöd i sin läsning. I förordet ges en hänvisning till boken Dödahavsrullarna: Innehåll, bakgrund och betydelse (red. Cecilia Wassén; Stockholm: Atlantis, 2011), men den boken är för omfattande och krävande för att kunna fungera som ett enkelt stöd till läsningen av översättningen. Det vore bättre att hänvisa till den för fördjupning.

Översättningarna av Filons, Plinius och Josefus beskrivningar av esseerna bidrar i någon mån till att texterna sätts in ett historiskt sammanhang. Men hur uppgifterna i deras beskrivningar relaterar till Dödahavsrullarna och i vad mån de är tillförlitliga kan diskuteras. Därför kan de inte ersätta en saklig introduktion av det slag som efterfrågades ovan. Det är förstås bra att dessa intressanta beskrivningar nu finns översatta till svenska, men det är lite olyckligt att de har placerats som ett ”vanligt” kapitel i översättningen av Dödahavsrullarna. De ingår ju inte i Dödahavsrullarna och deras relation till de skrifterna är inte given. Om de ska finnas med i den här volymen över huvud taget, vore det naturligare att ha dem i ett appendix. Den naturligaste platsen för dem hade dock varit i den bok om Dödahavsrullarna som omnämndes ovan.

Sammanfattningsvis kan sägas att det är mycket glädjande att flera av de mest spännande och värdefulla texterna i Dödahavsrullarna nu föreligger i svensk översättning. Översättningen är på det hela taget välgjord. I kommande utgåvor bör dock utgivarna överväga att komplettera inledningen med en kort orientering om Dödahavsrullarna och deras historiska kontext, att utöka antalet förklarande noter något, att rensa bort en del av de mest osammanhängande texterna samt att placera Filons, Plinius och Josefus beskrivningar i ett appendix. Då skulle denna redan goda översättning bli ännu bättre.

Jonas Holmstrand är docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet.