Dödahavsrullarna i Vatikanen

De nyligen upprättade diplomatiska förbindelserna mellan Vatikanen och Israel har omedelbart burit frukt i ett kulturellt samarbete, vars första och hittills mest spektakulära resultat är en utställning av ett antal fragment av de berömda Dödahavsrullarna på Vatikanbiblioteket. Det är i princip första gången dödahavsrullar visas i Europa (dessa har visats flera gånger på vandringsutställningar i USA, varav en också nådde England). Utställningen varar till 2 oktober 1994 och åtföljs av en välgjord katalog.

Det rör sig om tolv pergamentfragment med olika typer av texter. Texternas innehåll och funktion belyses av utförliga kommentarer. Livet i den essenska kommuniteten i Qumran, som enligt de flesta forskare skrivit texterna i fråga, illustreras av 22 kärl, textilier och möbler som påträffats i de arkeologiska utgrävningarna. På dataskärmar kan besökarna själva orientera sig i en mängd väl presenterad information om klostret i Qumran, dödahavsrullarna, antik religion och skriftsystem.

Dödahavsrullarna är namnet på de bokrullar som på 1940- och 1950-talet påträffades i flera olika

grottor i närheten av Döda Havet. Rullarna, som är skrivna från 100-talet f.Kr. till första århundradet e.Kr., innehåller de äldsta handskrifterna till flera texter i Gamla testamentet och har därför inneburit ett stort steg framåt för Gamla testamentets textkritik. Andra texter belyser den essenska rörelsens liv och världsåskådning och ger därför ett ovärderligt bidrag till den religionshistoriska forskningen om den tidens judendom och därigenom om bakgrunden till kristendomens uppkomst.

Det kan väcka förvåning att en vetenskaplig utställning kan produceras på så kort tid som förflutit sedan Vatikanen och Israel utväxlade ambassadörer (Signum, 1994:1, s. 4-6). 1 själva verket är det fråga om en engelskspråkig vandringsutställning avsedd främst för en judisk publik i USA. Från april 1993 till maj 1994 har utställningen visats på kongressbiblioteket i Washington, New York Public Library och M. H. de Young Memorial Museum. Slutet på den turnen sammanföll av en slump med planerna på ett kulturellt samarbete Israel-Vatikanen, och på kort varsel kunde därför utställningen förflyttas till Vatikanbiblioteket, som också tidigare hyst intressanta handskriftsutställningar (t.ex. om den heliga Birgitta, Signum 1991:5, s. 162 och handskrifter med Horatius dikter, Signum 1993:1, s. 29).

Det rör sig om en liten utställning. Ändå är flera viktiga religionshistoriska frågeställningar belysta. Bland annat visas en text, den så kallade Pierced Messiah text, som blivit mycket omdiskuterad eftersom den enligt en tolkning talar om en Messias som skulle dödas. Detta skulle enligt vissa forskare visa att Kristi lidande och död i självaverket följde en väl känd föreställning i dåtidens judendom, som ju enligt den traditionella uppfattningen väntade på en triumferande Messias. En annan möjlig läsning av texten säger dock tvärtom att Messias själv skall döda i enlighet med föreställningen om den triumferande Messias (Jesaja 11:4), och det är den tolkningen som omfattas av utställningens upphovsmän (USA:s kongressbibliotek och Israels antikvariska myndighet).

Det är inte oproblematiskt att flytta en utställning avsedd för en judisk publik i USA till Vatikanbiblioteket. Besökarna har av naturliga skäl andra förväntningar. Om ”Pierced Messiah”-fragmentet är viktigt i diskussionen om kristendomens uppkomst, väckte det en viss förvåning att utställningen inte omfattade det i kristna kretsar omdiskuterade fragment 7Q5, som enligt ett tolkningsförslag av den spanske jesuiten Jose O’Callaghan (i tidskriften Biblica 1972, positivt kommenterat bland annat av dåvarande rektorn för påvliga bibelinstitutet, nuvarande ärkebiskopen av Milano, Carlo Maria Martini i Civiltå Cattolica 1972, II, s. 156-158) skulle innehålla Markus 6:52-53. (Jmf. Harald Riesenfeld, ”Ett Markus-fragment från 50-talet?”, Signum 1986:4-5) Fragmentet, som inte behöver ha med essenerna att göra, kan dateras till 50-talet efter Kristi födelse och

skulle, om identifieringen är riktig, innebära att man får räkna med en betydligt kortare tid av muntlig tradition innan det äldsta evangeliet nedtecknades än vad den moderna forskningen hittills räknat med. Detta fragment är inte med på utställningen, men det har som sagt sin naturliga förklaring i det ringa antal fragment som skulle väljas ut för en ursprungligen främst judisk publik.

Katalogen är en osedvanligt lyckad kombination av modern grafisk produkt och vetenskaplig text. Knivskarpa färgreproduktioner av de utställda fragmenten och föremålen illustreras av kommentarer på utmärkt vetenskaplig nivå som ändå är tillgängliga för den bildade allmänheten. Katalogen omfattar också avsnitt om Qumran och om antik judisk skrift. Litteraturhänvisningarna går fram till 1992.