av ROBERTA COLONNA DAHLMAN
Confidenza är titeln på Domenico Starnones nya roman. Starnone, född i Neapel 1943, har under senare år fått internationell uppmärksamhet med sina romaner Band – En äktenskapsroman 2018 (Lacci 2014), och Väsen – Ett familjedrama, 2019 (Scherzetto 2016). I sitt hemland har Starnone belönats med Italiens mest prestigefulla litterära pris Premio Strega för romanen Via Gemito, 2001.
I Confidenza träffar vi Pietro, en gymnasielärare i latin och klassisk grekiska, som i 30-årsåldern blir förälskad i sin före detta elev Teresa, en begåvad student, som under sin tid som gymnasist vågade ifrågasätta hans auktoritet. Det är hon som ett år efter studenten tar initiativet och väntar på honom utanför skolan och plötsligt kysser honom. Under tre år upplever de två en överväldigande passion. En dag föreslår Teresa ett utbyte av hemligheter: ”Vi gör så här att jag berättar något jag har gjort som är så fasansfullt att jag inte ens vågat berätta det för mig själv, och du berättar något motsvarande för mig, något som skulle förstöra ditt liv för alltid om folk fick veta det.” (min översättning). Pietro och Teresa sluter en ”tillitspakt”, och avslöjar det osägbara för varandra. De lägger sina liv i den andras händer. Och bara några dagar senare gör de slut och går skilda vägar. Pietro träffar Nadia och blir hopplöst förälskad i henne. Han friar till henne. En vecka före bröllopet dyker Teresa plötsligt upp och påminner Pietro om deras tillitspakt: ”Försök att ta hand om Nadia. […] Kom ihåg att om du inte skärper dig och sårar den där stackars flickan så kan det bli otrevliga konsekvenser: jag vet ju saker om dig som kan förstöra ditt liv” (min översättning). Från denna obehagliga stund blir Pietro besatt av sin tillitspakt med Teresa. Hela hans framgångsrika liv, som han med rätt kontakter och en dos av talang blandad med självupptagenhet och narcissism har lyckats förverkliga, vilar i prekär balans på en tunn tråd.
Romanens arkitektur är fascinerande. Den består av tre ”berättelser”, som återges av olika berättarröster. I denna struktur gömmer sig en plot twist som är så raffinerad att den inte ens står i uppenbar dager när man har läst färdigt boken.
Romanen inleds med Pietros osammanhängande reflektion om kärlekens väsen och avslutas med Teresas skarpa konstaterande att hennes närvaro i Pietros liv har medfört att det präglats av skräcken att bli sedd för den uppkomling han egentligen är och stå naken inför alla i sin oduglighet. Teresa påstår att Pietro har varit och är en mycket farlig man, som har lyckats utnyttja sin charm för att styra sina närmastes viljor. I slutändan måste Teresa dock inse att hon varit och är mycket farligare än han. Teresa har förverkligat det som Pietro aldrig kunde uppnå. Hela hennes existens har fungerat som en öronbedövande larmklocka i Pietros liv, en påträngande och besvärlig påminnelse om hans brister och patetiska ofullständighet.
Starnone är en mästerlig författare som gestaltar människans ambivalens genom språkets tvetydighet. Det ord som utgör bokens titel, Confidenza, är mångtydigt på italienska. I uttrycket avere confidenza (att ha confidenza) betyder confidenza ”förtroende”; i andra sammanhang betyder det ”familjaritet” och uttrycket ”dare confidenza a qualcuno” (att ge confidenza till någon) betyder ”att vara familjär med någon”; prendersi delle confidenze con qualcuno (att ta sig confidenze med någon) betyder att man på ett olämpligt sätt är för familjär med någon, att man tar sig vissa friheter; fare una confidenza a qualcuno (att göra en confidenza till någon) eller ”dire qualcosa in confidenza” (att säga något i confidenza), ”confidarsi con qualcuno” (confidarsi med någon) betyder att man anförtror sig åt någon. I Starnones värld blir språkets mångtydighet ett tecken på människans förmåga att byta mask beroende på situation och den roll hon behöver spela i olika kontexter. Starnone har ett speciellt öga för att genomskåda människans kameleontliknande natur och ett elegant språk för att fånga den. Som läsare kan man bara lita på hans confidenza.
Roberta Colonna Dahlman är fil. dr i italienska vid Lunds universitet.
Ur Signum nr 2/2020, s. 57–58.