Efter ett år med Signum

Ambitioner och resurser

Inför starten av Signum gav vi i Credo och KIT våra läsare en förklaring om motiv och ambitioner. När både ni och vi sett vad Signum blivit, kan det vara skäl till en blick bakåt och framåt. Inte minst vill vi söka besvara uttalade eller outtalade frågor om syften och resurser.

Credo och KIT gick samman i Signum. Om ingen hade beklagat dessa organs försvinnande, skulle de knappast fyllt någon uppgift. Signum med glesare utgivning och längre pressläggning kan inte ha KIT:s relativa snabbhet och smidighet. Det drabbar i första hand aktuell information och debatt. Å andra sidan kommer Signum mera regelbundet och tätare än Credo, och kan inte leva upp till dess språkliga och typografiska utformning. Ett av våra bekymmer var bortfallet av de korta informationer för massmedia som var ett av KIT:s viktigaste innehåll, men som inte var på plats i Signum. Genom samarbete med Kyrkans Informationscentral går numera detta material med Nytt från kyrkor och samfund ut till avnämarna. Detta samarbete förefaller oss vara ett gott exempel på praktisk ekumenik. (Och som står i kontrast mot den snäva konfessionella orientering som utredningsarbetet om Svenska kyrkans informationsproblem hittills haft.)

Men Signum är givetvis något nytt och har en annan målsättning än sina föregångare. Viktigast är den breda, kontinuerliga orienteringen med internationell inriktning om strömningar och skeenden på det kyrkliga, kulturella och sociala området. I andra hand redaktionella kommentarer och ställningstaganden till dessa företeelser. Kulturen i trängre mening, skönlitteratur, konst, teater, etc., faller inom vårt intresseområde väsentligen när den har en direkt livsåskådningsmässig relevans. Den sociala och politiska utvecklingen när grundläggande kulturpolitiska frågor berörs. Vill man förstå och förmedla kyrkans betydelse för människorna och världen är teologi och spiritualitet minst lika viktiga som det direkta sociala och politiska engagemanget. Därför uppmärksammar vi kyrkans intellektuella och andliga liv, även om den rena teologin eller uppbyggelsen inte är Signums primära uppgift. Denna ser vi i ett möte mellan katolskt liv och katolsk tanke och vår tids sociala och kulturella verklighet, för att göra den katolska rösten hörd i den svenska debatten och ställa våra katolska läsare inför det moderna samhällets utmaning. Signum är inget forum för inomkyrklig katolsk debatt. Förhållandet att en så stor del av vår läsekrets är icke-katoliker sätter här naturliga gränser. Å andra sidan finns hos dessa läsare ett uppenbart behov av information om katolska kyrkan i Sverige. Redaktionen diskuterar formerna för vidgad rapportering och diskussion om svenska katolska förhållanden.

Signum är en av officiella katolska myndigheter och organ helt oavhängig publikation, och våra lojaliteter är endast de som varje katolik bör visa gentemot tron, kyrkan och dess läroämbete. Det katolska stiftet har inget direkt eller indirekt inflytande över Signums innehåll, och att uppfatta oss som Biskopsämbetets språkrör är helt förfelat. Däremot har samarbetet alltid varit gott.

Är då Signum ett ”jesuitorgan”? Några jesuitpatres ingår i redaktionen och ordens villighet att delvis frigöra dem för detta ”offentlighetsarbete” är en viktig förutsättning för Signums existens. Men redaktionens majoritet är lekmän, och något utomredaktionellt inflytande över tidskriften utövas inte av Jesu sällskap. I våra spalter har ju också åtskilliga andra ordens- och sekularpräster, inom eller utom landet, medarbetat. Men anknytning till jesuitorden utgör en väsentlig tillgång för Signum genom samarbetet med jesuittidskrifter i andra länder, den tyska Stimmen der Zeit, den franska Etudes, den italienska Civilta Cattolica, den spanska Razon y Fe, den engelska The Month, den nederländsk-flamländska Streven, den schweiziska Orientierung, den irländska Studies, den amerikanska America. Tack vare detta samarbete har vi kunnat publicera artiklar på svenska innan de ännu kommit i tryck på originalspråket, eller haft tillgång till opublicerat material. Detta utbyte förekommer också i viss utsträckning i den andra riktningen.

Andra viktiga resurser för vår orientering är katolska nyhetsagenturer som den tyska KNA, den schweiziska KIPA, den amerikanska NC News Service. Av ännu större betydelse för Signums innehåll och inriktning är den omfattande internationella tidskriftsbevakningen, som sedan KIT:s tid kanske varit vårt speciella särmärke. Här är givetvis Uppsala universitetsbiblioteks tidskriftsrum oumbärligt, men redaktionen håller dessutom ett antal katolska och ekumeniska tidskrifter, ofta inte tillgängliga annorstädes i Sverige.

KIT var nästan helt en redaktionell produkt, medan Credo innehöll relativt mycket insänt eller beställt material. Signum intar en mellanställning. Spontant tillskickade bidrag har förekommit i åtskilliga fall, och vi välkomnar flera, även om vi inte kan garantera publicering. Dessutom har vi tyckt oss

märka en förväntan på eller behov av Signum också som ett forum för mer religionsvetenskapliga artiklar. Mera tekniska eller abstrakta bidrag framkallar alltid reaktioner från besvärade läsare. Vi förutser dock att en större del av Signums innehåll kan komma från icke-katolska skribenter. Direkta inbjudningar till ”utomstående” att medverka i Signum har hittills varit sällsynta, huvudsakligen därför att vi först velat ge tidskriften stadga och profil.

Redaktionens intryck av egna prestationer och av de ofta högaktningsfulla omdömen vi får av läsekretsen, är att Signum möjligen är för gedigen, tung och seriös. Här har vi ännu inte funnit botemedel. Kanske någon ”kolumn”, ett forum för personligt framförda åsikter eller något annat.

Utvecklingen av prenumerantantalet har varit gynnsammare än vi räknat med. I förhållande till KIT:s och Credos gemensamma prenumerantstock har vi fått hundratals nya abonnenter, medan vi snarast hade kalkylerat med ett visst bortfall. Läsarreaktionerna har som ovan framgått nästan varit för positiva för att vara till någon egentlig vägledning. Självfallet har någon ”arg prenumerant” klagat eller avbeställt för att vi varit för ”progressiva” eller för ”konservativa”.

Statens kulturråd har vid tilldelning av tidskriftsstöd visat oss ung. den uppskattning vi ansåg oss kunna hysa förhoppning om. Däremot är vi, liksom påfallande många av våra läsare, något förundrade över att vår existens så sällan uppmärksammats på storstadstidningarnas kultursidor. (Expressen utgör delvis ett undantag.) Givetvis räcker inte stöd från staten och från inhemska katolska källor för att ge ut Signum. Ett visst stöd kommer från enskilda katoliker och organisationer, främst i Schweiz och förbundsrepubliken. Ingen av dessa har någon som helst möjlighet att påverka Signums redaktionella policy eller innehåll. Däremot måste vi självfallet genom en kvalitetsprodukt övertyga om, att Signum hör till det goda verk som förtjänar deras bistånd.

Efter ett år hoppas vi så ha etablerat oss att Signum i större utsträckning kan komma i dialog med sina läsare, sina medarbetare in spe, och kanske andra publikationer.

Redaktionen