Egna insikter bättre än tvång

Ulla Gudmundson påpekar att det finns universella värden som inte bara kan överlåtas åt varje land och kultur att förhålla sig till. Det är därför biståndsminister Gunilla Carlsson utövade ekonomiskt tryck på den ugandiska regeringen att ändra ett lagförslag som skulle tillåta dödsstraff för vissa former av homosexuella övergrepp. Jag delar Ulla Gudmundsons övertygelse att det finns universella värden som bland annat uttrycker sig i de mänskliga rättigheterna. Men rättigheternas universalitet är ingen ursäkt för att tvinga på en annan person eller en annan kultur dessa värden. Även religiösa insikter kan uppfattas som självklart sanna av den som tror på dem. Ändå är det förkastligt att använda påtryckningar för att få andra att tro på samma sätt. Om vi är övertygade om att de mänskliga rättigheterna inte bara gäller i Sverige utan också i Uganda måste det vara möjligt att förmedla deras inneboende potential att skapa ett bättre samhälle även utan påtryckning. En attitydförändring når man inte genom påtryckning utan genom att visa varför mänskliga rättigheter är bra för ett samhälle.

Tillsammans med Ulla Gudmundson kan jag känna lättnad över att Gunilla Carlssons insats verkar ha bidragit till att homosexuella slipper ett straff som inte bara är en fruktansvärd orättvisa mot offren utan också förnedrande för ett land som tror sig behöva ett sådant medel. Men en regering borde agera långsiktigare än så. Utpressning fungerar ibland på kort sikt. Den fungerar aldrig på lång sikt. Och sanktioner är utpressning.

Det som är tråkigare är att Gunilla Carlssons utspel inte så mycket handlar om mänskliga rättigheter utan om svensk inrikespolitik. När det kommer till andra mänskliga rättigheter, som till exempel att fritt få praktisera sin religion, lyser biståndsministerns försök att utöva tryck på regeringar med sin frånvaro. Dagligen dödas människor, bland annat kristna, på grund av sina religiösa övertygelser utan att det leder till ministerns protest. Jag tror inte att det vore en bra lösning om Gunilla Carlsson försöker bedriva utpressning mot Afghanistans, Algeriets, Kinas eller Malaysias religionspolitik. Men om hon nu har börjat med det borde hon vara konsekvent. Det bättre alternativet är att avstå från påtryckningar och istället försöka använda biståndspengar och politiskt inflyttande för att visa hur mycket u-länderna har att vinna på att implementera de mänskliga rättigheterna. En sådan politik skulle inte lämna en nykolonialistisk eftersmak.