Eldigt om den helige Ande

På många håll förutsätts idag att religion först och främst handlar om extraordinära och sensationella religiösa upplevelser. Exceptionella och övernaturliga upplevelser lockar och fascinerar. Denna mentalitet är i och för sig inte ny. Redan den amerikanske psykologen och filosofen William James (1842–1910) byggde sin bok The Varieties of Religious Experience (1902) på premissen att religion är identisk med religiösa upplevelser. Alldeles oavsett om man håller sådana upplevelser för plausibla eller underkänner dem som ”hjärnspöken” (så som biologen Dan Larhammar har gjort vid olika tillfällen), är det ett mycket snävt perspektiv på religion och innebär en onödig inskränkning. Det heliga är värt ett bättre öde än att reduceras till sporadiskt förekommande moment.

Peter Halldorf, pastor i Pingströrelsen och redaktör för tidskriften Pilgrim, visar i sin bok Du brinnande kärlekslåga (Cordia, 2004) att han har ett bredare perspektiv på andlighet. För denne synnerligen flitige och produktive författare är det inte specifika upplevelser som står i fokus, utan det religiösa livet är en ständigt pågående process. Halldorf är kritisk mot en konsumtionsattityd till andlighet, där människans andliga behov för stunden skall tillfredsställas. Ett huvudbudskap i Du brinnande kärlekslåga är att människan gör fortlöpande erfarenheter av den helige Ande i ett dynamiskt skeende.

Boken, som är en uppföljare till Drick djupt av Anden (2003; recension i Signum nr 4/2004), belyser den helige Ande ur olika synvinklar. Här finns ämnen som berör bönen, det personligt präglade troslivet, den kyrkliga gemenskapen samt relationen mellan Jesus Kristus och den helige Ande. Halldorf är förutom sin hemvist i Pingströrelsen präglad av ortodox och katolsk teologi, i synnerhet kyrkofädernas. Boken är på det hela taget tilltalande, eftersom den försöker levandegöra teologin. Halldorf värjer sig mot vad han kallar ”abstraktionens synd” (s. 96), vilket innebär en teoretiserande och torr diskurs om Gud. Halldorfs vitala och uttrycksfulla sätt att tala om den helige Ande är upplyftande. Samtidigt är bildspråket inte sällan så målande och färgsprakande att texten blir en aning svårgenomtränglig. När bilderna staplas på varandra går man lätt vilse. Metaforerna hjälper ofta, men suger ibland musten ur verkligheten bakom orden.

En av bokens nio betraktelser ägnas åt en personlig och levande andlighet. Det är uppenbart att ortodox spiritualitet och gudstjänstlivet i östkyrkan inspirerat Halldorf. Här finner han liv och rörelse. Läsaren serveras inte en systematisk redogörelse av den ortodoxa traditionen utan bjuds istället på små läckerheter. Mitt i dessa små berättelser och iakttagelser behåller Halldorf en viss stringens. Han gör, och det är lovvärt, viktiga distinktioner, så som den mellan personlig andlighet och individualism. En personlig relation till den helige Ande är inte detsamma som en privat eller individualistisk dito.

Vad jag saknar såväl i Du brinnande kärlekslåga som i Drick djupt av Anden är kriterier för hur en modern människa skall kunna identifiera den helige Ande. Hur skall den helige Andes gåvor skiljas från projektioner och önskedrömmar? Kommer all tillfredsställelse och känsla av meningsfullhet verkligen från den helige Ande? Detta är inte i första hand en psykologisk fråga, utan hör hemma inom det som av tradition kallats andarnas urskillning (1 Kor 12:10; Heb 5:14). Det vore i detta sammanhang intressant att höra hur Halldorf ställer sig till människans kamp mot det onda, till de mörka och destruktiva krafterna. Nyhetsrapporteringen världen över säger definitivt mycket mer om det onda än om det goda. Dessutom är det endast ett fåtal som är privilegierade nog att inte göra erfarenheter av det onda i sin egen omgivning. Du brinnande kärlekslåga nämner visserligen att kristendomen innebär en andlig kamp (s. 38), men här behövs mer upplysning. Alla aspekter ryms naturligtvis inte i en framställning och Halldorf har en annan utgångspunkt än teodicéproblemet i sina båda nämnda böcker. En betraktelse över den helige Ande skulle dock vinna på att beakta de rivaler och fiender som sätter käppar i de hjul som rullar i syfte att bära och befria.