av ANNA GREEK
”Inte endast för din skull utan för alla kristnas frälsnings skull.” Den heliga Birgitta har ett ärende vars angelägenhetsgrad inte kan överskattas: att uppmärksamma sin samtid och kommande generationer på Guds goda vilja, betydelsen av Kristi frälsningsverk och Jungfru Marias moderliga omsorg, och påminna om att det här i tiden aldrig är för sent för omvändelse. I Denis Searbys mycket läsvärda lilla bok En kort introduktion till Heliga Birgittas Uppenbarelser förloras aldrig Birgittas ärende ur sikte.
Boken ingår som nummer fem i Veritas skriftserie En kort introduktion till … som ”genom initierade skribenter [vill] bidra med grundläggande kunskaper om den katolska kyrkans tro, liv och lära”. Denis Searby ansvarade för översättningen av Birgittas Uppenbarelser till engelska, The Revelations of St. Birgitta of Sweden (2006–2015, red. Bridget Morris). För översättningen, som tillgängliggjorde Uppenbarelserna för en bredare läsekrets i den engelskspråkiga världen, erhöll Searby 2015 Birgittapriset som utdelas av Birgittastiftelsen för insatser som främjat intresset för Birgitta Birgersdotter. Han är professor i klassiska språk med inriktning på antik grekiska vid Stockholms universitet och undervisar i grekiska på alla nivåer. Searbys forskning inkluderar såväl receptionen av Thomas av Aquino i Bysans som textkritiska frågor rörande utgivning av klassiska anekdot- och fragmentsamlingar.
Bokens syfte är att ”på ett pedagogiskt sätt introducera Uppenbarelserna för en bredare svensk publik”. Utöver hans mångfacetterade erfarenhet av att arbeta med Uppenbarelserna, sätter Searbys pedagogiska gärning spår i framställningen. Hans text är lättläst men aldrig trivial, och bokens disposition tar en ovan läsare av Uppenbarelserna vid handen och leder henne in i deras värld, medan en mer van läsare kan få fördjupad insikt. Boken innehåller tillräckligt mycket referenser och hänvisningar för att förankra den i såväl forskningssammanhanget som i kyrkans tro och liv, men flytet i Searbys text hackas inte sönder. Snarare väcks intresse att leta vidare med vägledning av listorna på källor och annan litteratur i slutet av boken.
I prologen beskriver Searby projektet och tillvägagångssättet. Där slår han fast den grundläggande principen för hela boken: ”Man kan visserligen inte skilja Birgitta från hennes uppenbarelser, som ju vällde fram ur hennes inre liv, men vi ska betrakta Birgitta mot bakgrunden av uppenbarelserna. Den övergripande metoden är att använda Uppenbarelserna för att förstå uppenbarelserna. Det blir med andra ord många citat, för att läsaren ska bekanta sig med Birgittas ord, snarare än med mina ord om Birgittas ord.” Han påpekar också att utöver Birgittas egna skrifter är en viktig ingång till förståelsen av Birgitta ”den levande organisation som Birgitta grundade och dess kollektiva minnen”, och att det i dagens värld ”finns levande personer som betraktar denna kvinna från 1300-talet som sin andliga moder”.
Kapitlen i boken är tematiskt upplagda för att göra Uppenbarelsernas komplexitet hanterlig. Detta grepp lyckas väl. Första kapitlet behandlar Uppenbarelsernas tillblivelse samt forskningsläget kring detta. Här påpekar Searby att trots att flertalet uppenbarelser rent fysiskt nedtecknades på latin, gick Birgitta själv igenom och godkände sina sekreterares texter. Kapitel två tar kort upp uppenbarelser som psykologiskt, kulturellt och religiöst fenomen. Tonvikten i kapitlet ligger på Birgittas egen upplevelse av att få uppenbarelser från Gud, där uppenbarelserna är ett utflöde av Birgittas böneliv. Bön är människans samtal med Gud, där bedjaren ”lever sig in i evangeliets scener, ’samtalar’ särskilt med Jesus, förmedlaren mellan Gud Fadern och mänskligheten, men också med olika vänner till Jesus – hans mor, lärjungarna och andra – ja, till och med änglarna”. Boken tar inte ställning till ”frågan om uppenbarelsernas förmenta övernaturliga ursprung utan bara påpekar att fenomen som extaser och visioner förekommer i livet”. Searby konstaterar dock att om man ser till hur Uppenbarelserna togs emot av Birgittas samtid, ser man att folk ”trodde inte på Birgitta på grund av hennes uppenbarelser, utan de trodde på uppenbarelserna på grund av Birgitta”.
I det tredje kapitlet leder Searby läsaren in i Uppenbarelserna genom att likna dem vid en stor gård med en huvudbyggnad där mindre rum (böckerna 2–7) omger den stora salen i mitten (bok 1). Illustrationen på sidan 62 är mycket tydlig, och ger god förståelse för hur de olika böckerna i Uppenbarelserna förhåller sig till varandra respektive står för sig själva. Detta sätt att se på böckernas inbördes relation visar att de alla är del av samma byggnadsverk men fyller olika funktioner. Eremitens bok och Magister Mathias prolog till första boken hänger ihop med den centrala första boken, medan Extravaganterna, Sermo Angelicus och Regula Salvatoris står för sig själva som förråds- eller försvarsbyggnader. Första boken är central för att den till sitt innehåll spänner över teman som återkommer i flera av böckerna, bland annat den grundläggande principen att ”Guds rättvisa och barmhärtighet går hand i hand”.
I fjärde kapitlet återberättas Birgittas liv utifrån vad som framkommer i Uppenbarelserna, också det tematiskt organiserat. Femte kapitlet ger en överblick över det minst sagt brokiga persongalleri – Kristus och jungfru Maria, änglar och demoner, tiggare och kungar, prostituerade och drottningar och många fler – som passerar revy i Birgittas samtal med Gud. Sjätte kapitlet består av ett urval av Birgittas viktigaste uppenbarelser, lätt kommenterade så att de får tala för sig själva. Sjunde kapitlet, slutligen, ger en kort resumé över Birgittas eftermäle, från kanonisationen och fram tills nu. Birgittinorden i dess olika grenar är en levande verklighet i Sverige och i många länder, och i Sverige fick intresset för Birgitta en renässans för drygt 100 år sedan, då de alltjämt livaktiga systerorganisationerna Birgittastiftelsen och Societas Sanctae Birgittae bildades.
Birgitta är en andlig moder för många. Den här lilla boken visar på ett enkelt, lättfattligt och ändå djuplodande sätt varför hon blev ”den hittills mest inflytelserika personen i Sveriges historia”.
Anna Greek är universitetslektor i engelska vid Linnéuniversitetet och moder superior i Societas Sanctae Birgittae.
Ur Signum nr 7/2022, s. 48–50.