En bestseller om kristendomen

Hans Kung är utan tvekan en av vår tids mest lästa och diskuterade katolska teologer och författare. I Amerika är han lika känd som i Europa. Hans vetenskapliga produktion är häpnadsväckande och omfattar stora verk bl.a. om vår tids religiösa situation, om kristendomens dialog med icke-kristna religioner, om judendomen, om Guds existens m.m., men också flera mycket omdiskuterade böcker om den katolska kyrkan och om kristen teologi i uppbrott. Mest kända hos oss är kanske hans smärre publikationer Att vara kristen och Kristen trots allt som har översatts till svenska.

Under hösten har hans senaste verk Das Christentum. Wesen and Geschichte utkommit, en volym på över 1 000 sidor. Kung är en briljant skribent som har förmåga att framställa kyrkliga och teologiska frågor på ett fängslande sätt även för människor som eljest är föga intresserade av sådana ämnen. Detta verk erbjuder en mängd ide- och religionshistoriska infallsvinklar och informationer. Drygt 100 sidor ägnas vetenskapliga källor och belägg. I denna anmälan kan vi knappast förmedla ett fullödigt intryck av denna mångfasetterade framställning.

Kungs primära fråga gäller kristendomens väsen och dess centrala strukturelement. Varför kan den kristna tron förmedlas till människorna? I de kristna källorna finner han tiderna igenom en trossubstans av bindande karaktär som har sitt upphov i Jesus Kristus. På ett grundläggande sätt förbinds den med judendomen och i vissa element även med islam. Men samtidigt framhåller Kung eftertryckligt hur denna trossubstans under historiens gång har utformats på skiftande sätt. Kung talar om olika ”paradigm” i vilka kristendomen har konkretiserats. Därmed anläggs bokens vittomspännande historiska perspektiv.

I en första del skisserar han urkristendomens judisk-apokalyptiska paradigm, hur tron först tog form inom judendomen. Han kastar också en blick på den judekristna närvaron på den arabiska halvön som kom att få betydelse för islams tillkomst.

I andra delen framställer Kung det antika kristna paradigmet i den hellenistisk-ekumeniska världen, där Paulus banade vägen för den kristendom som blev en historisk världsreligion. Kristendomen skakades av förföljelser och inre stridigheter. En hellenistiskt och metafysiskt präglad kristologi formuleras under de första århundradena på kyrkans koncilier. Bysans skildras både som födelseort för den österländska ortodoxin och som utgångspunkt för skilsmässan mellan öst- och väst-kyrkan. Slutligen behandlas slavernas kristnande. Dessa formerar ett mellanled mellan Bysans och Rom och svarar för tillkomsten av Moskva som ett tredje Rom.

En tredje del behandlar medeltidens romerskt-katolska paradigm. Ett rikt och delvis motsägelsefullt material framläggs här: Augustinus beskrivs som det nya paradigmets fader. Här behandlas biskopen av Rom med anspråk på makt och suveränitet. Islam framställs som en motpol till kristendomen och kyrkans romanisering. Det sker en inskränkning av hennes katolicitet. Thomas av Aquino antar den stora utmaningen från Aristoteles och åstadkommer sin betydelsefulla teologiska syntes. Men Kung ser också den thomistiska tankevärldens begränsning då den ideligen måste söka en syntes mellan förnuft och tro.

I en fjärde del utvecklas reformationens protestantiskt-evangeliska paradigm. Vår tids ekumeniska forskning har utan tvekan bidragit med en ny och differentierad lutherbild med förståelse för Luthers

religiösa gestalt. Kung framhåller två aspekter: Luthers syn på rättfärdiggörelsen och resultatet av den lutherska reformationen. Framställningen vidgas till att också omfatta den ”reformerta” protestantismen med Zwingli och Calvin och även ”reformationens tredje väg” – anglikanismen. Men Kung stannar inte vid det historiska perspektivet. Utifrån dagens läge och som engagerad ekumen frågar han: Var finns förutom enheten också svagheter och risker i förhållande till de protestantiska kyrkorna – inte minst med hänsyn till en tilltagande fundamentalism?

I femte delen belyser Kung den moderna tidens förnufts- och framstegsorienterade paradigm: med naturvetenskapens och filosofins revolution (Galilei, Descartes), med kulturens, statens och samhällets revolution (under 1700- och 1800-talets upplysning) och slutligen med den teknologiska och industriella revolutionen (under 1800- och 1900-talet). Han kan konstatera motsägelser inom moderniteten och han ser dess uppenbara kris men påpekar samtidigt hur länge de kristna kyrkorna varit fastlåsta i en defensiv och avvisande attityd.

I ett slutkapitel skisserar Kung en analys av det som han kallar den postmoderna tiden. Han är medveten om det problematiska i ett sådant företag och begränsar därför sin undersökning. Centrala problem av världsdimensionella mått är bl.a. ekologin, kvinnofrågan, en rättvis fördelning av världens tillgångar, nord-sydkonflikten. Kung efterlyser en ny öppenhet för den yttersta andliga verkligheten (en ”ultimate reality”). Han anser att en grundläggande etisk nyorientering, ett nytt ”världsetos” är nödvändigt.

Varför skriver Kung en så tjock bok om kristendomen? Hans eget svar lyder: Just i den kris som vi upplever idag krävs ett djuplodande och omfattande svar för att kunna lita på kristendomen och skänka den förtroende. Men han anser att en sådan framställning måste vara en radikalt kritisk framställning. Han skonar därvid ingen kristen tradition och kyrka, eftersom han radikalt litar på evangeliets budskap och väg. Samtidigt är han övertygad om att kristendomen åter måste söka sitt upphov och ursprung i Jesus Kristus och hans budskap. Något sådant kan inte ske utan en kritisk granskning av hela den kyrkliga traditionen och dess olika paradigm. ”Därför måste det avläggas en historisk räkenskap för kristendomens tjugo århundraden… Hur och varför har kristendomen blivit det som den är idag med sina förtjänster och fel?”

Givetvis är Kung ytterst kritisk i synnerhet mot det som han kallar ”det romerska systemet”. Men han medger öppet: trots all kritik förblir den katolska kyrkan hans hemvist.

Denna bok gör ett förbryllande intryck. A ena sidan kommer den att irritera många läsare med sina ofta hyperkritiska omdömen som till och med ifrågasätter traditionella kristna trosformuleringar. A andra sidan har boken så intressanta och originella infallsvinklar att läsaren inte kan undandra sig sitt intresse för de många tankar och uppslag som utvecklas. Denna bok utmanar till en kritisk läsning.

I epilogen ställer Kung frågan: Varför har kristendomen trots alla mankemang och avarter, trots allt det okristna som finns i dess historia överlevt? Hans svar är att enbart mysteriet om Jesus Kristus kan förklara kristendomens livskraft som på ett hemlighetsfullt sätt under alla tider verkat i människornas hjärtan. Och han erinrar om den gamle farisén Gamaliels råd: ”Om detta är människornas påfund och verk försvinner det av sig självt. Men är det från Gud då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv” (Apg. 5:38 f).