Som framgår av bokens undertitel The Greek New Testament, fjärde reviderade upplagan samt Bibel 2000 har Anders Ekenberg med denna bok gett oss en tvåspråkig utgåva av Nya testamentet. På vänstersidorna finns den version av den grekiska grundtexten som helt dominerar såväl i akademiska teologkretsar som bland bibelöversättare. På motsvarande högersidor finns Bibel 2000, det vill säga den för några år sedan färdigställda versionen på modern svenska som i dag helt dominerar på den svenska scenen.
Till den grekiska texten och den svenska översättningen har Ekenberg lagt en kortfattad notapparat, där han framför allt redovisar två ting: Bibelkommissionens läsartsval samt alternativa översättningar. Dessa noter tjänar ett viktigt syfte. Efter hand som förmågan, också hos teologer och präster, att läsa och förstå Nya testamentets grekiska text alltmer avtar, minskar möjligheterna att bedriva ett seriöst arbete med Bibeln. Många gånger avviker också Bibelkommissionens val av läsarter från den i dag allmänt etablerade grekiska text som en läsare kan antas ha framför sig. För att inte Bibel 2000:s översättningar skall framstå som obegripliga, måste man vara medveten om dessa val av avvikande förlaga. Noterna ger upplysningar om detta.
Vidare kan en och samma grekiska formulering ofta förstås på mer än ett sätt. Noterna ger också upplysningar om alternativa översättningsförslag i sådana fall. På detta sätt kan Ekenbergs volym vara till stor hjälp för den som, utan att vara expert på nytestamentlig grekiska, ändå vill kunna förstå grundtexten.
Anders Ekenberg är med sin mångåriga erfarenhet av att arbeta i Bibelkommissionen utmärkt väl skickad att guida läsaren i alla frågor som gäller Bibel 2000. Till detta kommer att han haft tillgång inte bara till kommissionens officiella dokumentation utan också till professor Harald Riesenfelds privata arbetsexemplar av Greek New Testament (som fanns i härbret vid hans sommarstuga i Bjursås) och därmed till dennes privata anteckningar om hur han förstått texten och vilka läsarter han/kommissionen därför har valt. Det är mycket tillfredsställande att detta material ställs till allmänhetens förfogande på detta sätt.
Vilka ytterligare önskemål skulle man kunna ha? Naturligtvis en hel del; jag tänker framför allt på två ting: Antalet bibelställen där alternativa översättningsmöjligheter föreligger är långt större än vad som framgår här. Vidare avviker Bibel 2000 många gånger från äldre svensk översättningstradition. Det hade varit önskvärt att noterna varit flera, särskilt vad beträffar de ställen där Bibel 2000 avviker från översättningen av år 1917. Många gånger beror avvikelserna inte alls på osäkerhet beträffande den grekiska ordalydelsen utan på en, tack vare filologins framsteg, säkrare förståelse för vad originaltexten faktiskt betyder. Ett enda exempel skall få visa vad detta innebär: I berättelsen om de österländska stjärntydarna (Matt 2:1–12) motsvaras ”vise män” i Bibel 1917 av ”stjärntydare” i Bibel 2000, och notisen att dessa såg stjärnan ”i östern” i Bibel 1917 av att de såg den ”gå upp” i Bibel 2000. Det skulle ha varit önskvärt med en notis som förklarar hur man kan översätta en och samma grekiska text så olika.
Man skulle också kunna tänka sig korta notiser på de få ställen där Bibel 2000 avviker från den version av Nya testamentet som Bibelkommissionen färdigställde och officiellt överlämnade till statsrådet Jan-Erik Wikström år 1981. Ett exempel som väckt en viss uppmärksamhet är att formuleringen ”[i]ngen som lever i […] homosexualitet” i NT 1981 har ersatts av ”[i]nga män som ligger med andra män” i Bibel 2000 (1 Kor 6:9). Här skulle en notis om tolkningen av den underliggande grekiska texten ha varit på sin plats.
Eftersom utgåvan saknar en ”normal” textkritisk apparat, antingen i Greek New Testaments eller i Nestle/Alands version, kan den inte ersätta dessa utgåvor för de teologistudenter som väljer att studera grekiska. En präststuderande som har ambitionen att följa upp sina grekiska studier i sina predikoförberedelser måste därför inköpa två grekiska texter, Ekenbergs här anmälda och ett ”vanligt” grekiskt nytt testamente. Jag är långt ifrån säker på att man kommer att göra det. Men båda har sin självklara plats i en bibelintresserad teologs bibliotek.
Vi är skyldiga Ekenberg stor tack för att han påtagit sig det mödosamma arbetet att lusläsa grekiskan, svenskan och Riesenfelds anteckningar och sedan ge oss denna värdefulla sammanfattning av sina mödor.