En gammal vallfartsväg

”Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd.” Med dessa ord av Karin Boye inleds Kerstin Thomells Vägen till Santiago de Compostella – en resehandbok för turister och pilgrimer (Catholica, 1987). Valet av motto är ovanligt lyckat, och efter att ha läst den 152 sidor långa boken är man beredd att instämma. Någon direkt brist på resehandböcker för turister och pilgrimer råder väl knappast på svenska. Erik Beijers Bibelns land – resans mål har varit grundbok för många studiecirklar som avslutats med en resa. Nyligen har Bengt Wadensjö givit ut Med bibeln i hand genom Turkiet som kan användas på samma sätt.

Det som gör att Kerstin Thomells bok är särskilt intressant är, att den inte är en ”biblisk” resebok utan tar sikte på förhållanden under medeltiden. Det är den gamla vallfärdsvägen till Santiago de Compostella som skildras i både tiden och rummet, den väg som bl a den heliga Birgitta och hennes man Ulf Gudmarsson anträdde liksom tidigare Birgittas far Birger Persson. Dit har också vallfärdat den helige Franciskus och den heliga Ingrid av Skänninge; från vår egen tid kan nämnas att Johannes Paulus II kom dit 1982.

I boken redogörs först för pilgrimsfärder mera allmänt och för legenderna kring aposteln Jakob d. ä. Sedan får vi företa en pilgrimsfärd till Santiago längs med den medeltida resvägen med start i Lund. Framställningen interfolieras med välfunna citat ur en resehandbok från 1100-talet, som eg. är den femte delen av en skriftsamling i Compostellakatedralens arkiv, Liber Sancti Jacobi. Insprängda i texten finns också flera av medeltidens mest populära legender, bl a kring Karl den Store. Huvuddelen av framställningen – som är rikt illustrerad – består av topografiska beskrivningar, i stor utsträckning av kyrkor. Egentligen var det fyra vägar som förde till Santiago och som vid Puenta la Reina i Spanien förenades till en. Författarinnan väljer att i huvudsak hålla sig till en av dessa vägar, men gör ibland avstickare till någon av de andra för att få med en särskild sevärdhet. Detta bidrar till att den del av boken som utspelas i Tyskland och Frankrike får en något splittrad karaktär. Ibland är det väl många katedraler som kortfattat beskrivs på ett par sidor, vilket beror på den i och för sig lovvärda ambitionen att få med så mycket som möjligt. Fr.o.m. Spanien blir framställningen mera samlad och enhetlig.

Boken är föredömligt disponerad och innehåller till sist utförliga register, litteraturförteckning och en studieplan på tio sammankomster. Här finns också ett appendix med titeln Helgon, reliker och avlat, som till större delen består av citat från andra handböcker och på ett klart och pedagogiskt sätt utreder vad som ligger bakom dessa laddade ord. En reseskildring är väl som allra bäst när den förutom att ge information om fjärran länder även ger lust till att själv besöka dem. Den här anmälda boken fyller i detta hänseende högt ställda krav, och efter lektyren har man lust att avsluta med ännu ett citat från Karin Boye: ”Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr, oändligt är vårt stora äventyr.