En gemensam etisk kod?

Sedan det kollektivistiska systemet i Central- och Östeuropa kollapsat, med de viktiga följdverkningar det fått på Tredje världen, har mänskligheten gått in i en ny era, där marknadsekonomin tycks ha erövrat i stort sett hela världen. Detta har inte bara medfört ett växande ömsesidigt beroende mellan ekonomier och sociala system. Det har också inneburit att nya filosofiska och etiska idéer baserade på förändrade levnads- och arbetsvillkor nu introduceras i nästan alla delar av världen. Kyrkan undersöker noggrant dessa nya fakta i ljuset av sin sociallära. För att kunna göra detta måste hon fördjupa sin objektiva kunskap om de fenomen som nu uppstår.

Globaliseringen av handeln är komplex och utvecklas snabbt. Det som främst karakteriserar den är att man i allt större utsträckning tar bort hindren för rörligheten, både när det gäller människor, kapital och varor. I det ligger ett slags triumf för marknaden och dess logik, vilket i sin tur medför snabba förändringar i sociala system och kulturer. Många människor, speciellt de fattiga, upplever detta som något som tvingats på dem, snarare än som en process där de kan delta aktivt.

I min encyklika Centesimus annus, sade jag att marknadsekonomin kan motsvara människors ekonomiska behov, så länge man respekterar deras fria initiativ, men att marknadsekonomin måste kontrolleras av samhället, den sociala gemenskapen där man har det gemensamma bästa för ögonen. Nu när handel och kommunikationer inte längre hindras av gränser är det, för alla människors gemensamma bästa, nödvändigt att det finns kontrollmekanismer som kopplas till marknadens inneboende logik. Det är av avgörande betydelse för att man skall kunna undvika att reducera alla sociala relationer till ekonomiska faktorer och snärjas in i nya former av uteslutning eller marginalisering för att skydda sig ekonomiskt.

Globaliseringen är a priori varken bra eller dålig. Den blir vad människor gör den till. Inget system är ett mål i sig. Det måste ständigt påpekas att globaliseringen som vilket annat system som helst måste stå i människans tjänst och gynna solidaritet och det gemensamma bästa.

En sak som oroar kyrkan när det gäller globaliseringen är att denna snabbt har blivit ett kulturellt fenomen. Mekaniken i marknadsflödet har fört med sig en ny kultur. Många har observerat att marknadens logik är påträngande, ja, närmast att likna vid en invasion. På varje nivå får människor allt mindre utrymme att agera både som de själva vill och offentligt. Marknaden tvingar på människor sin värdeskala och tvingar dem också att tänka och handla i enlighet med den. De som blir utsatta ser ofta globaliseringen som en destruktiv flod, som hotar de sociala normer som skyddat dem och de kulturella referenspunkter som givit dem en inriktning i livet.

Vad som sker är att förändringarna inom teknologi och arbetsrelationer går för snabbt för att kulturerna skall kunna hinna med. Sociala, rättsliga och kulturella skydd som människor byggt upp för att försvara det gemensamma bästa är livsavgörande om individer och intressegrupper skall kunna finnas kvar i centrum. Men det finns alltid en risk att dessa omsorgsfullt uppbyggda strukturer blir förstörda i globaliseringsprocessen. Människor måste anta nya sätt att arbeta, bo och organisera samhället.

Även på en annan nivå blir lagstiftarna tagna på sängen, nämligen vid användandet av nya upptäckter inom biomedicinen. Forskningen finansieras ofta av privata grupper och resultaten finns i handeln innan man ens haft en möjlighet att komma igång med den sociala kontrollprocessen. Här står vi inför en prometeisk ökning av vetenskapsmännens makt över den mänskliga naturen, till den grad att till och med den mänskliga genetiska koden mäts i termer av kostnader och vinst. I alla samhällen känner människor att man måste skaffa sig kontroll över denna utveckling och förvissa sig om att mänskliga värden och det gemensamma bästa respekteras när nya metoder börjar tillämpas.

Att man betonar betydelsen av etik beror på att etik är något djupt förankrat i den enskilda människan och i samhället. Men inte alla former av etik är värda namnet. Vi ser nya etiska tankemönster som är biprodukter till globaliseringen och som är präglade av nyttomoral. Men etiska värden kan inte dikteras av tekniska uppfinningar, ingenjörskonst eller effektivitet. Etiska värden har sin grund i människan själv. Man kan inte rättfärdiga och legitimera ett system med hjälp av etik. Etiken är till för att lyfta fram mänskliga värderingar i vilket system det vara månde. Systemen måste anpassas till människan. Människan får inte offras till förmån för systemet. Däri ligger grunden för etiken. En uppenbar konsekvens av detta är att de etiska kommittéer som nu finns inom nästan varje område måste stå fria från ideo-logier och ekonomiska och politiska sär-intressen.

Kyrkan fortsätter för sin del att hävda att etisk urskillning i samband med globaliseringen måste vara baserad på två oskiljaktiga principer:

– För det första, människans absoluta värde, källan till alla mänskliga rättigheter och varje social ordning. Människan måste alltid vara målet och inte medlet, ett subjekt och inte ett objekt, inte en handelsvara.

– För det andra, värdet av olika kulturer som ingen yttre makt har rätt att underkuva och ännu mindre förstöra. Globaliseringen får inte bli en ny form av kolonialism. I globaliseringsprocessen måste man respektera olikheterna mellan kulturerna, olikheter som är nycklar till människors tolkning av sina liv. Framför allt får man inte beröva de fattiga det som är dyrbarast för dem, deras religiösa tro och trosutövning, eftersom äkta religiös övertygelse är det tydligaste uttrycket för mänsklig frihet.

När mänskligheten ger sig in i en globaliseringsprocess, kan den inte längre klara sig utan en gemensam etisk kod. Detta är inte detsamma som ett enda dominerande socialekonomiskt system eller en enda dominerande kultur som tvingar sina värderingar och kriterier på det etiska resonemanget. Det är inom människan som sådan, inom hela mänskligheten som framsprungit ur Guds hand, som normerna för det sociala livet skall sökas. Ett sådant sökande är oundgängligt om globaliseringen inte bara skall bli ett annat ord för en total relativisering av värderingar och en likriktning av livsstilar och kulturer. I alla olika typer av kultur finns det universella mänskliga värden och de måste tas fram och betonas såsom riktlinjer för all utveckling och alla framsteg.

Kyrkan kommer att fortsätta att arbeta med alla människor av god vilja för att försäkra sig om att vinnaren i denna process är mänskligheten i dess helhet och inte bara en rik elit som kontrollerar vetenskap, teknologi, kommunikationer och jordens resurser på bekostnad av större delen av dess befolkning. Kyrkan hoppas uppriktigt att alla kreativa element i samhället tillsammans skall arbeta för en globalisering till gagn för hela männi-skan och för alla folk.

Översättning: Ylva-Kristina Sjöblom