En ingång till Ryssland

Per-Arne Bodin, professor i slaviska språk vid Stockholms universitet, har genom åren utgivit flera böcker kring rysk idé- och kulturhistoria. Hans översikter brukar vara koncentrerade men samtidigt lättillgängliga för en intresserad allmänhet. Bodin är en kunnig och pedagogisk introduktör.

Historien och evigheten knyter an till flera områden som författaren tidigare behandlat. Det är en vackert illustrerad volym med dussinet fristående essäer om rysk kulturhistoria. Liksom i tidigare böcker ges fängslande inblickar inte minst i den kristna traditionen. Texterna spänner över en lång tidrymd – från Kievrikets kristnande år 988 fram till tiden efter Sovjetunionens fall. I flertalet fall kopplas de historiska nedslagen till en aktualitet; det förflutna länkas smidigt in i nuet.

Naturligt nog avlyssnar Bodin flera ryska författare. Flitigast figurerar Dostojevskij, därnäst Gogol och Pusjkin. Dostojevskij återkommer bland annat i essän ”Skönheten och heligheten”, där Bodin tar upp författarens sätt att förena det sköna och det goda. I detta sammanhang fångas också ikonkonsten och de esteticerande inslagen i den ortodoxa gudstjänsten, liksom intressanta stadier i den ryska litteraturen. Bodin sammanfattar: ”I stället för att uppfatta det sköna som någonting tveksamt eller rent av syndigt låter det ryska medvetandet det framträda tillsammans med det moraliskt goda […] Resultatet av en sådan inställning blir att etiken inlemmas i estetiken, vilket skett med den ryska litteraturen och konsten som fått en moralisk, religiös och mystisk roll i rysk kultur. De ryska författarna har med sina verk inte bara fungerat som skapare av estetiska värden utan också som sanningssägare, profeter och mystagoger. Den andra möjligheten, då estetiken fick ersätta etiken, förverkligades i den ryska konsten och litteraturen vid sekelskiftet.”

Dostojevskijs gestalter och religiösa frågeställningar hålls kvar i bakhuvudet när Bodin sedan porträtterar tre författare, verksamma just under den händelserika perioden strax efter förra sekelskiftet: Lidija Zinovjeva-Annibal, Boris Savinkov och Andrej Belyj. Här ges en insiktsfull presentation av röster som samtliga nyligen aktualiserats i svenska översättningar (Murbräckans förlag). Lika läsvärd är essän ”Att läsa Petersburg som text”, där Bodin förmedlar kännetecken hos imperiets forna huvudstad och även guidar läsaren till flera av stadens kyrkor. ”Petersburgsbilden innehåller en kontrast mellan känslan av en syd- eller centraleuropeisk metropol och den nordiska staden med dess vinterköld”, skriver han, och påminner samtidigt om att få moderna städer, om ens någon, har så aggressiv gatureklam. Nämnas bör dock, att många områden har en skyltfri atmosfär som fortfarande erinrar om gamla Leningrad; stadens zoner skiljer sig markant.

I övrigt behandlas Peter den stores reformer, mystiken inom ortodox fromhet, Bibeln i Ryssland, det ryska namnskicket, inhemsk filmkonst och den ryska kalendern, som ju skiljer sig en del från väst. Filosofiskt brännande är kapitlet ”Att längta bort från det moderna”, som kretsar kring skilda synsätt på medeltiden – här avlyssnas filosofer som Vladimir Solovjov, Pavel Florenskij, Nikolaj Berdjajev och Michail Bachtin. I bokens längsta essä ställs slutligen en diagnos på dagens Ryssland. Bodin betonar här de snabba förändringarna inom samhället, men menar ändå att den ryska kulturen lyckats stå emot de kommersiella krafter som trätt in efter Sovjetunionens fall. Det religiösa livet präglas av mer frihet, samtidigt som kyrkor och kloster har återöppnats i mycket stor skala.