En liberal med sinne för religionens roll

I Sverige har föga intresse ansetts möta de liberala tankarna. Endast få av våra filosofer och politiker har i klartext bekänt sig till dessa. Då liberala institutioner har antagits har det skett i pragmatisk anda och utan större debatt eller engagemang.

Dagens Nyheters förre chefredaktör, statsvetaren Svante Nycander går i Liberalismens idéhistoria: Frihet och modernitet grundligt igenom de teman och stridsämnen som upptagit den moderna frihetens föregångare i Sverige och Västvärlden.

Han gör utförliga och personliga referat av idéer och krav och försummar till skillnad från flera andra inte heller att se till liberala idégivare utanför den anglosaxiska världen. Nycander behandlar därtill namn som djupgående angripit eller ifrågasatt liberalismen.

Vissa historiker har skildrat liberalismen och dess uppkomst som ganska enhetlig. Nycander betonar snarare dess tycke av oförutsägbar syntes utifrån givna omständigheter liksom av trial and error. Många källor flyter samman i modern frihetssyn. Ständigt spekulerande, prövande och förkastande, utmärker många frihetstänkare.

I motsats till dem som anser att liberalismen i huvudsak har framgått ur 1789 års franska revolution och senare borgerliga reformkrav beaktar Nycander även tidigare filosofer – stoiker och republikaner, kontinentala namn som Machiavelli och Spinoza, britter och skottar som Hobbes, Hume, Locke och Smith, amerikanska grundlagsfäder som Jefferson och Madison och andra. Konkret upplevda brister hos förmoderna samhällsordningar som feodalism och envälde menar han har sporrat ett tänkande kring hur man kan fördjupa och utbreda friheten till bredare samhällsskikt.

Jämte idéerna behandlas även respektive epoks historiska omständigheter vilket ger djup åt de frihetstankar som uppkom och skänker relief åt deras upphovsmän.

Av olika principer har jämlikheten genom tiderna satts högt av många liberaler som även i olika, ur den härledda principer, har sett ett skydd mot godtycke och orättvisor. Men när det abstrakta har gått för långt, har värdet av inlevelse och betoning av det personliga åter införts i diskussionen. När det individuella på motsvarande sätt överbetonats, har gemenskapens och solidaritetens roll i sin tur framhävts.

Mot dem som förbinder en liberal inställning med tro på människans goda avsikter påminner Nycander om att frihetsvänner lika ofta hyst en kritisk och pessimistisk syn på människan. Lagar och regelverk sågs som skydd mot en i grunden ond och självisk människonatur. Det gäller inte bara Hobbes och Machiavelli, i den mån dessa var liberaler, utan även John Stuart Mill och flera engelska viktorianer, samt nästan undantagslöst de amerikanska frihetstänkarna. Människan är självisk och kluven, menade dessa; därför måste institutioner och regelverk byggas som åtminstone håller den värsta själviskheten i schack. I socialliberalismen har dock sådana drag tonats ned.

En del förknippar i dag liberalism inte minst med religionskritik eller neutralitet i trosfrågor. Sådana attityder har dock inte enbart lockat anhängare. Nycander skriver: ”Motstånd mot sekularism är förmodligen en vanlig anledning till att många väljer bort de liberala idéerna.”

Fast vissa frihetsgestalter har avvisat tron har, som Nycander påpekar, även en rad liberala pionjärer tillhört kyrkor respektive drivits av kristet rättfärdighetspatos. De har i sin liberala ståndpunkt sett uttryck för kristen omsorg om nästan. De har också sett evangeliet som en maning att främja gemenskap: ”Constant och Tocqueville trodde inte att ett samhälle med stor individuell frihet kunde hållas ihop utan religionen. Många förklarade franska revolutionens urspårning med dess kristendomsfientlighet.”

Frågan är dock vilket slags kristendom som kunde inge liberala tankar. Flera tidiga gestalter var så kallade nonkonformister, bland annat kalvinister medan Locke var anglikan och J. S. Mill var ateist om än med presbyteriansk bakgrund. En tysk liberal som Wilhelm von Humboldt och en fransk republikan som Renouvier var evangeliska, medan såväl en fransk aristokrat som Tocqueville som hans brittiske idéfrände lord Acton blev frihetsvänner utifrån sin katols ka bekännelse. I 1800-talets franska restauration gick katoliker som Lamennais och protestanter som Guizot och de Staël för övrigt samman för att bekämpa sin tids religionsfientlighet.

Många fri- och lågkyrkliga gestalter drev även på i konkreta frihetsfrågor. En av de första var den om slaveriet, där jämlikhet och broderlighet var drivkraft och vänskapsband och nätverk uppstod som kunde användas även för annan social opi nionsbildning. I vetskap om att de stred för människovärdet, och med styrka hämtad ur evangeliet, kunde pionjärerna framställa sina krav med kraft utan att därför beskyllas för egoism.

En viktig skiljelinje går i liberalismen mellan dem som vill konstruera frihetens samhälle utifrån rationella ritningar och dem som ser friheten som en fortskridande upptäckt av en naturlig ordning. Till dem som velat konstruera friheten hör franska upplysningsgestalter till exempel Condorcet men också britter som Thomas Paine och nyttotänkaren Bentham. Till de liberaler som anknyter till äldre naturrätt hör Burke, (väsentligen) Constant och Hayek. Mellan de senare och traditionell kristendom syns inte samma konflikter ha utlösts.

Liberalismens historia må inte sällan ha varit de subjektiva åsikternas, de rebelliska särmeningarnas och sekternas. Men det fanns alltså gestalter som med orubbad grund i klassisk och kristen lära sökt upptäcka nya frihetsbehov. I all energisk föränderlighet har aldrig det naturrättsliga draget tappats ur sikte, även om tolkningen av det har väckt splittring. I de regler som värnat produktion och marknader, liksom i rättsstatens vaktslående om individ och gemenskap som har fått människor med olika kulturell och religiös bakgrund att leva fredligt ligger ett obestridligt värde och en sorts ”katolicitet”. Konkreta budord för ekonomin och arbetsgemenskapen finns som bekant inte, något såväl modern katolsk sociallära som icke-katolska kyrkor på litet skilda sätt sökt åtgärda. I en fortskridande upptäckt över tiden har reglerna för en moralisk ekonomi prövats och modifierats.

Svante Nycander har med Liberalismens idéhistoria skrivit en livfull och tankeväckande bok. För exempelvis den som på svenska minns Herbert Tingstens analyser ter sig Nycanders verk om de liberala idéerna långt mer öppet och därmed också ägnat att locka och utmana läsare.