En ny sorts synops

De fyra evangelierna har inte fallit färdiga frän himmelen. De har inte heller skrivits ned från första till sista satsen på en gång. De har inte ens uppstått oberoende av varandra. De har sammansatts av sina författare med hjälp av redan förefintliga muntliga och skriftliga traditioner. Den som inte tror detta kan hänvisas till inledningen till Lukasevangeliet (1:1-4). Den numera mest utbredda uppfattningen om evangeliernas uppkomst räknar med en ursprunglig skrift som bortsett frän vissa senare tillägg var identisk med det nuvarande Markusevangeliet. Författarna till Matteus- och Lukasevangeliet hade denna skrift föreliggande och övertog den i stora drag men ibland även i mycket små detaljer, när de skrev sina egna verk. Båda författarna hade dessutom tillgång till en annan källa som huvudsakligen bestod av kortare eller längre Jesusord. Dessa finns nu samlade i Matteusevangeliets stora tal (t.ex. bergspredikan, utsändningstalet), medan de i Lukasevangeliet uppträder mer utspridda på olika ställen. Mänga likheter tyder även på att Lukasevangeliets författare dessutom haft kännedom om den källa som Johannesevangeliets slutgiltige redaktor kände till. Vill man ha upplysning om, huruvida en viss sats i ett evangelium har övertagits frän ett annat, huruvida den kanske har modifierats av författaren eller om den faktiskt har utformats av författaren själv, så kan man numera informera sig i en bok av Reuben J. Swanson med titeln ”The Horizontal Line Synopsis of the Gospels”(Dillsboro, North Carolina 1975). Ord för ord, sats för sats jämförs i detta verk varje evangelium med dess parallella texter i de övriga evangelieskrifterna. Boken utgår tyvärr frän den engelska bibeltexten och missar därför vissa moment som bara blir synliga i den grekiska urtexten. Men detta innebär också en viss fördel, då boken är tillgänglig för de alltfler bibelläsare som inte kan det grekiska språket.