En ny svensk kyrkohistoria

Svensk kyrkohistoria har inte hört till det vanligaste i vårt kulturutbud. En tid av historielöshet liksom Svenska kyrkans marginalisering har kommit vårt lands kyrkohistoria att uppfattas som inaktuell och irrelevant. Det är då litet av en sensation att en åttabandig kyrkohistoria nu publiceras, vackert producerad med många färgbilder och skriven av bästa tillgängliga expertis. För var och en som är intresserad av vår historia – oberoende av religiös tro – är detta en verklig tillgång. Det finns för övrigt inte något motsvarande aktuellt verk om den allmänna svenska historien.

Två band har hittills publicerats, ett tredje kommer ut till hösten, och de täcker tillsammans Sveriges kristna medeltid från Ansgar till reformationen. Båda banden är genomförda med stor noggrannhet. Den allmänna uppläggningen är att det finns en grundtext med en enda författare (i dessa fall Bertil Nilsson och Sven-Erik Pernler) och därefter en fördjupningsdel med olika bidragsgivare. För huvud-författaren är detta litet otacksamt. Han skall svara för hela sammanhanget och hålla det inom en begrän-sad ram, skriva kort och koncist. Upp-satsförfattarna kan däremot belysa intressanta detaljproblem utifrån sina specialkunskaper.

Sveriges kristnande är en på en gång religiös och kulturell händelse som genomgripande för-änd-rade vårt land på ett sätt som ännu sätter djupa spår. Genom det blev Sverige en del av Europa och fick tillgång till hela dess kultur. Genom domkyrkorna och klostren anslöts landet till ti-dens främsta nätverk för kommunikation. Från klostrens skriptorier spreds inte enbart kyrk-lig litteratur. Genom sin skrivkunnighet och färdighet i tidens internationella språk, latinet, förmedlades juridisk, geografisk och medicinsk kunskap till Norden. Grunden till dagens svenska samhälle lades redan den gång då det gamla vikingasamhället ersattes av det långt modernare europeiska. Givetvis skedde detta genom en långvarig process, som inte var helt genomförd ens vid medeltidens slut.

Bästa sättet att förstå Sveriges medeltida historia är därför att se den i europeiskt perspektiv, och det är därför riktigt att det förs-ta bandet tar sin utgångspunkt utanför Norden. Det kyrkliga konceptet fanns redan färdigt på kontinenten och i England. Den kyrkliga orga-nisationen, gudstjänstordningen, litteratur, konst och arkitektur fanns redan där och överfördes och anpassades till Nordens förhållanden och en ännu barbarisk befolknings tänkesätt och sedvän-jor. Det handlade mer om överföring än om omvändelse, mera om transplantation än om mission. En så genomgripande förändring hade aldrig varit möjlig utan kraftigt stöd från de makthavande och särskilt kungarna, så som Maja Hagerman skildrar det i sin stimulerande Spåren av kungens män (där dock kyrkan tillmäts en alltför liten egen roll).

Samtidigt förstår vi att detta inte kan ha skett utan stora personliga uppoffringar. Ansgars segel-färd upp till Birka och Alvastramunkarnas vandring från Burgund upp till det ogäst-vänliga landet i norr var heroiska insatser. De tidigaste legenderna om denna tid handlar om missionärer som dödats. Vi kan ana den förundran som de mötte bland Nordens befolkning, hur de kunde väcka både fascination och motstånd, men vi får bruka vår fantasi snarare än vårt faktiska kunnande för att skaffa oss en bild av allt detta.

Problemet för Sveriges del är att källmaterialet är bristfälligt och inte alltid handlar om vad vi skulle vilja få kunskap om. Det finns till exempel mycket om kyrkans och klost-rens mate-riella egendom och särskilt jordinnehavet, ef-ter-som det var något som måste dokumenteras. Långt mindre vet vi om folkfromheten som mera sällan avsatte några litterära spår. Vår kunskap är inte tillräcklig för att skriva en svensk mentalitetshistoria från århundradena före 1300-talet och Birgittas tid. Att kyrkopolitik och ekonomi spelar en så oproportionerlig roll här liksom i verkets föregångare beror på obalansen i källmaterialet. Vi får emellertid många intressanta exempel på att teori och praktik ofta kunde skilja sig betydligt.

Sverige betyder här landet i dess medeltida utsträckning. Skåne, liksom Halland och Blekinge tas vanligen inte med. Under den älds-ta kristna tiden lydde Sverige kyrkligt under Lund, som därför får ett visst utrymme i det förs-ta bandet. Historiens lopp hade dock blivit klarare om den danska historien fått större plats. Så till exempel hänger det tidiga engelska inflytandet i Västsverige samman med Sven Tve-skäggs och Knut den stores engelska impe-rium. En viktig fråga som inte berörs är i vad mån vikingar som bosatt sig i England kan ha övergått till kristendomen där och överfört den till sina släktingar i hemlandet.

Särskilt den äldsta historien om kristnandet stöter på många svåra källproblem. Många av uppgifterna om de första missionärerna – sådana som Sigfrid, Eskil och Botvid – är så höljda i legender, att deras källvärde är mycket lågt. Mycket bättre underrättade är vi om den danska och även den norska kyrkans äldsta historia, och ett bredare historiskt perspektiv ger oss därför en säkrare grund att stå på. Den självvalda begränsningen till det svenska är därför ibland en nackdel.

I huvudtexten till det första bandet hade man ibland önskat en större medvetenhet om hur den medeltida kyrkan fungerade principiellt och praktiskt. Det återkommande ordet ”verksamhet” ger associationer till kyrkliga förhållanden i dag och för tanken på villospår (som när det heter att det i Alvastra kloster pågick ”böneverksamhet”). Detta gäller generellt om klosterlivet som spelade en så väsentlig roll under Sveriges medeltid. Här står mycket om klostren, vilka de var och hur de grundades, och det finns några uppsatser som belyser deras spiritualitet, men faktiskt ingenting alls om hur livet levdes där. Ändå har vi en rik information om detta. Cisterciensklostren, som dominerade i Sverige medeltiden igenom, var uniforma: vad man gjorde i ett kloster gjorde man också i de andra, och man kan lätt rekonstruera det dagliga livet i Alvastra eller Varnhems kloster timme för timme med deras omväxlande program av bön, studier och manuellt arbete. Om Vadstena kloster finns ett rikt källmaterial som också ger inblickar i enskilda systrars och bröders liv. För ett tiotal år sedan utkom en förträfflig bok om skånska kloster, och nog skulle en motsvarande bok om klostren i det medeltida Sverige vara motiverad.

Men dessa två volymer är inte avsedda att sätta någon punkt för historieskrivandet, och de gör inga anspråk på att ge något slutomdöme om den svenska medeltiden. Forsk-ningen har gått snabbt framåt på detta område under de senaste årtiondena och visar inga tecken på att avstanna. Arkeologer, konsthistoriker och handskriftsforskare gör ständigt nya upptäckter som snart gör vår nuvarande kunskap inaktuell. Det är i hög grad berikande att få vara med och följa denna forskningsprocess, som vi här har goda exempel på.