En romersk följetong

Vibeke Olssons tidigare fem böcker i vad som möjligen kunde kallas den romerska följetongen har anmälts i en artikel i Signum nr 3, 1989. Denna roman, En plats att vila på, (Bonniers 1989) är den direkta fortsättningen på Krigarens sköld (1988). Samtliga huvudpersoner i den nya boken finns med redan i Krigarens sköld, framför allt bagaränkan Fabia Primigenia och diakonen Crescens.

När det gäller synen på kristendomen och kyrkan finns föga att tillägga utöver vad som redan sagts i artikeln om Vibeke Olssons författarskap. Hennes kristendomsbild är alltjämt den kenoriska, om än inte fullt så entydigt som i de båda första böckerna. Slavpojken Onesimus följer som mulåsnedrivare med Konstantins segerrika här söderut till Rom. Han är med om de blodiga slagen vid Susa och Saxa Rubra (312) och frågar sig, om det kan finnas en gud både för härförare och mulåsnedrivare.

Fabia Primigenia har nu flyttat från Mogoniacum i Germanien och gift sig med Crescens, som tidigare var centurion och kamrat med Callixtus, men som utstötts ur hären för att han blivit kristen.

Han har nu blivit diakon, men övergår till markioniternas kyrka. Det kan inte Fabia Primigenia förstå. – ”Marcion förnekade att Gud hade något med den kroppsliga världen att göra … En Gud kunde inte ha en kropp, i synnerhet inte en lidande kropp, spikad på en kors.”

Berättartekniskt innebär denna bok något av en nyansats. I stället för den enkla berättarstilen i de tidigare romanerna kommer nu huvudpersonerna till tals växelvis. Dessutom har en brevväxling lagts in i början av framställningen. Det kan inte hjälpas att boken härigenom gör ett något splittrat intryck. De tidigare delarna utmärktes av en stram slutenhet och koncentration, som nu har förlorats.

Boken slutar med att skildra Konstantins intåg i Rom. När hären upplöses behövs inte mulåsnedrivaren längre, och Onesimus skiljs från sin älskade mulåsna och säljs till en kvarnägare.

Romanen slutar lika abrupt som den förra, vilket tycks bebåda ännu en fortsättning.