Ett nytt helgon i Moskva

Perestrojkan har nu också nått fram till det ortodoxa patriarkatet i Moskva. Ett viktigt tecken på detta gavs den 9 oktober 1989 i Danilov-klostret utanför Moskva då den ortodoxa kyrkans synod proklamerade den officiella kanoniseringen av patriarken Tikhon (1865–1925). Även nyhetsbyrån Tass återgav denna händelse som markerar ett stort steg i patriarkatets historia. I samband med de många kanonisationerna vid tusenårsfirandet av Rysslands dop hade man hitintills noggrant bortsett från alla Stalin-tidens offer.

”Gud har inte övergivit den Ryska kyrkan.- Det var med dessa ord som prästen Chavelsky hösten 1917 hälsade det val som just ägt rum i Uppståndelsekatedralen mitt i Kreml. Församlade sedan augusti 1917 hade den Ryska kyrkans koncilium bestämt att återupprätta patriarkatet som Peter den store avskaffat. Som den förste patriarken till detta återupprättade patriarkat valdes Vasily Ivanovitch Bellawin, som några månader tidigare valts till Moskvas metropolit.

Nu blev det under hans ledning som konciliet fortsatte sitt arbete med att reorganisera den ortodoxa Ryska kyrkan fram till hösten 1918. En uppgift som blev allt svårare att genomföra i takt med att bolsjevikernas religionsfientliga politik blev alltmer tydlig. Alla kyrkans skolor och akademier stängdes, reliker profanerades, präster avrättades och ett flertal deltagare i konciliet arresterades.

Vasily Bellawin föddes den 19 januari 1865 i Toropet, en liten stad i närheten av Pskov. Själv prästson valde han att bli munk och vigdes till präst 1891. Som nytt namn valde han Tikhon av Zardonsk efter ett 1700-tals helgon som hade förföljts av tsarerna. Sju år senare utnämndes han till biskop i Lublin. Året efter skickades han till Nordamerika som vid den tiden var ett enda stift. Han beslöt att flytta biskopsresidenset från San Francisco till New York där han grundade ett kloster och en andlig skola. Han organiserade den första översättningen av liturgiska texter till engelska. 1907 återkallades han till Ryssland för att utnämnas till ärkebiskop av Yaroslav. 1914 utnämndes han till ärkebiskop av Vilnius samt hela Litauen. När han i början av 1917 lämnade stiftet för att åka till Moskva hade han vunnit folkets djupa respekt och sympati. ”Gråt och högljudd klagan”. Det var med ett citat från Jeremia som Tikhon började sitt första tal som patriark. Så visade han öppet att han förstod svårigheten med uppgiften. Kort tid därefter opponerade han sig mot partiets försök att kontrollera kyrkan. Utan rädsla pekade han på brotten och våldet som sattes igång av Oktoberrevolutionen. ”Ryssland har drabbats av spetälska! – utropade han i en mässa den 27 januari 1918. År 1919 gav han t.o.m. sitt tillstånd till bildandet av ett kristet demokratiskt parti (det förbjöds snabbt) som tydligt tog arbetarnas och böndernas parti. År 1922, efter att ha fortsatt sitt motstånd mot statens kontroll över kyrkan, blev patriark Tikhon fängslad tillsammans med flera av sina medarbetare.

Han anklagades för förtal av den sovjetiska staten och utsattes för flera kränkande förhör. Som genom ett under räddades han undan ett attentat vilket istället dödade hans fångvaktare. Under tiden försökte ett nytt koncilium förhindra patriarkatets avskaffande men misslyckades. Tikhon släpptes fri år 1923 genom ett ingripande från påven och den anglikanska kyrkans primas. Men eftersom han fråntagits sina funktioner som patriark kunde han endast vittna med sin prästerliga kallelse. Han gav uttryck för en obruten lojalitet mot Gud och kyrkan: ”Måtte mitt namn glömmas i historien. Jag vill endast stå i kyrkans tjänst” upprepade han. Han dog den 25 mars 192 5 efter en hjärtattack som många anser inträffade under mystiska omständigheter. Hela den ryska kyrkan har sedan länge hoppats på patriark Tikhons kanonisation. Han har vördats som helgon och martyr på ett flertal orter i landet. Ikonerna av den helige Tikhon har mångfaldigats. Denna kanonisation är ett led i en begynnande frihetsprocess i kyrkan. Ändå är denna händelse bara ett första steg som förhoppningsvis skall leda vidare. Många martyrer finns fortfarande kvar att kanonisera och kyrkan själv blir riktigt fri först när hon återvänder till den helige Tikhons arv, nerskrivna i de beslut och regler som gjordes vid konciliet 1917–1918.

Källa: l’actualité religieuse dans le mond