En vägledning till (nästan) allt

Böcker på svenska om ignatiansk spiritualitet har kommit i en jämn ström de senaste åren, en ström som inte tycks sina; bara under det senaste året har vi sett utgivningar av Josef Maureders Att bli människa och leva ett rikt liv, Willi Lamberts Av kärlek till verkligheten, och nya upplagor av Stefan Kiechles Ignatius av Loyola och Ignatius egna Andliga övningar. Hit hör även urvalet Andliga texter av Karl Rahner, sammanställd av Philip Endean. Vad skiljer då boken Söka och finna Gud i allt från den mängd av andra böcker om ignatiansk andlig vägledning som redan finns på svenska? Svaret är att ingen annan bok ger en så lättläst och omfattande inledning för den som vill börja stifta bekantskap med den ignatianska traditionen.

Den engelska originaltiteln, The Jesuit Guide to (Almost) Everything, säger mycket om bokens styrkor och svagheter. Med lätt hand behandlas många ämnen som är centrala för den mänskliga existensen och den kristna tron, ur ett ignatianskt perspektiv. Liksom titeln innehåller boken en del humor, inklusive en god portion självironi. Ja, som titeln också antyder försöker författaren fånga in lite väl mycket vilket även märks på bokens tjocklek. Men djupast sett handlar den engelska titeln om just det som den svenska titeln uttrycker. Som författaren själv förklarar: ”Det är inte en vägledning till fullständig kunskap om precis allting – men det är en vägledning till hur man upptäcker Gud i alla dimensioner av sitt liv” (s. 15). Inte illa det heller!

I slutet av den svenska utgåvan finns en kort intervju med författaren. I den säger han att boken är riktad till människor som inte vet någonting om Ignatius. Under läsningen av boken framgår det att dessa tänkta läsare både är katoliker, kristna i andra samfund och, inte minst, människor som inte har någon kyrklig tillhörighet.

Den svenske jesuiten Fredrik Heiding och andra har hävdat att för att tillägna sig ignatiansk spiritualitet behöver man en förankring i, ell er åtminstone en kunskap om katolsk tro och lära och en insikt om att hela Ignatius tillvägagångssätt förutsätter en gemenskap och en tradition: kyrkans. Hur gör man då, om man skriver en bok om ignatiansk spiritualitet för människor som inte har kännedom om katolsk, eller över huvud taget kristen, tro och lära? James Martin löser det inte genom att skriva ett inledande kateketiskt kapitel som han sedan kan hänvisa tillbaka till, vilket kanske hade varit en lösning. Nej, hans lösning är betydligt mer lättläst och levande. Läsaren möter ett myller av människor som får representera gemenskapen och traditionen: hon möter författarens egna och hans vänners och bekantas erfarenheter; hon möter också andra kristna genom historien, däribland en stor mängd jesuiter; och hon möter inte minst Ignatius egna erfarenheter och råd. Läsaren blir inte någon expert på katolsk tro, lära och liv, men däremot, och kanske desto viktigare, får hon ett levande förhållande till den gemenskap i vilken ignatiansk spiritualitet är förankrad. Det personliga tilltalet skapar relationer mellan dessa människors liv och läsarens. Kunskap om tro, lära och liv får man så att säga på köpet. Det här sättet att skriva gör att även den läsare som redan har bekantat sig med Ignatius kan få ut mycket av boken.

Man kan säga att boken består av två delar: sju kapitel som handlar mer allmänt om andligt sökande och om olika sätt att be på, och sju kapitel som handlar mer konkret om hur ignatiansk spiritualitet kan ta sig konkreta uttryck i livet. De senare bär undertitlar som ”Att röra sig nedför samhällsstegen och finna en överraskande frihet”, ”Vänskap och kärlek”, ”Det ignatianska sättet att fatta beslut” och ”Arbete, jobb, karriär, kallelse … och liv”. Det är i den andra delen av boken Martin blir som allra bäst. Här är han mycket personlig, full av humor och självironi, och väldigt konkret.

Det är lätt att invända att en bok som vill vara en lättillgänglig introduktion för en större läsekrets inte ska vara så omfattande som Martins är. Recensenten kan intyga att den tack vare sitt personliga tilltal fungerar utmärkt till och med som högläsning på kvällar för trötta småbarnsföräldrar. Men en sådan läsning avslöjar också ganska brutalt att den första delen av boken bitvis är närmast pladdrig, och att hela boken har en del onödiga upprepningar av episoder från Ignatius liv och från författarens liv. Hade första delen kortats ner och upprepningarna strukits hade boken lätt kunnat bantas rejält.

Vid högläsning blir det även tydligt att den svenska översättningen är väl genomförd. Tyvärr störs man dock förvånansvärt ofta av uppenbara korrekturmissar, inte egentliga översättningsfel ..

För att sammanfatta: Det här är en utmärkt bok, förmodligen den allra bästa på svenska för den som för första gången vill bekanta sig med Ignatius, hans andliga övningar och vilken betydelse de kan ha i dag. Den rekommenderas varmt även för den som redan gjort en sådan bekantskap, inte minst för att författaren har så många insiktsfulla och engagerande personliga berättelser.

Per Rönnegård är teol. dr i exegetik och präst i Svenska kyrkan.