En skål för sake, en skål för te

Den som har gjort en resa har något att berätta, säger ordstävet. Ibland kan det bli en hel bok. När den ges ut i författarens egen regi, kan den dessutom blanda ämnen och giltighetsgrad på ett sätt som påminner om slingrande samtal, till nöje för läsaren. Roland Fahlbeck har vistats vid flera tillfällen i Japan (tydligen som gästprofessor i arbetsrätt) och haft stort nöje på fritiden av resor och andra kontakter med japansk kultur och historia. Boken är närmast upplagd som kåserier – ett ord som just betyder samtal – kring allehanda upplevelser, där högklassig sake och teceremoniernas robusta keramik återkommer. Man ska däremot inte vänta sig den historiska laddning som titeln möjligen kan få en att vänta sig, Två möten i samurajernas stad. Många av resorna har ägt rum på den nordligaste av de fyra stora öarna, Hokkaido, vari de skiljer sig från de flesta resenärers rutter.

Med utgångspunkt i egna möten, med kolleger, studenter, försäljare av konsthantverk, värdinnor för den inhemska typen av hotell och många andra, och med en utpräglad självironi i framställningen av sig själv som den där besynnerlige utlänningen ger han sympatiska glimtar av många sidor av japanskt kynne. Han noterar skolungdomens påfallande behov av mer sömn än det järnhårda tävlingssystemet medger likaväl som formaliteten kring inpackning av inköpta föremål och väderleksrapporternas detaljerade skildring av körsbärsblomningens gång över hela öriket. Tankeväckande är inställningen till fängelsestraff: hellre än att döma till fängelse, där människor bara blir ännu värre, vill man få brottslingen att uttrycka uppriktig ånger och be om förlåtelse. Detta sätter honom sedan i ständig tacksamhetsskuld (ett högst levande begrepp) till brottsoffret som förlåter. Vi får också episoder från äldre perioder i japansk historia, särskilt den tidiga kontakten med Västerlandet under 1800-talets andra hälft men också långt tidigare med kristendomen alltifrån Franciscus Xaviers missionsgärning på 1500-talet och de tidiga förföljelserna till antydningar om grupper som i generationer förblivit kristna i hemlighet och en kort presentation av Maximilian Kolbes tid i Japan.

Förutom Hiroshima och Nagasaki, som väcker starka känslor, är de flesta platser som författaren beskrivit mindre kända hos oss, från vulkanöar till nordliga fängelser. Det är nöjsamt att följa hans vägar och ta del av hans nästan oblandat positiva möten med människor. Nära nog det enda han inte kan uppbringa några vänliga ord om är ytterarkitekturen på diverse naturskönt belägna hotell, hemska betongklossar – men inuti präglade av smak och elegans. Utan att göra anspråk på djupare insikter intresserar han sig för teceremonier, haikudiktning, olika typer av traditionell keramik och många andra sidor av japansk estetik.

Dispositionen är lös, inriktningen på den personliga upplevelsen påfallande, allt fullt rimligt i denna lättsamma framställning. Däremot skulle man gärna sluppit de många små anglicismerna, ett omedvetet vittnesbörd om hur svårt den akademiska världen kan ha att vårda det egna språket.

Inte i första hand en bok för sträckläsning utan – liksom den sake han så lockande beskriver – avsedd att njutas i små drag. Utan didaktiska anspråk ger den en omväxlande och djupt sympatisk bild av en kulturell och ekonomisk stormakt som är aktuell även för oss på många och högst olikartade sätt.