En spegel för duvan

Poeter blir stundom kända i oväntade sammanhang. Den som vill höra liturgisk diktning från 1100-talet skall inte söka sig till kyrkan utan till det kommersiella musiklivet, till hyllorna med CD, där medeltida kyrkomusik är förvånande väl representerad. Bland kompositörerna intar Hildegard av Bingen en framträdande plats. Alltsedan 800-årsjubileet av hennes död 1179 har intresset för henne bara växt, både inom den akademiska världen med dess omättliga behov av nya avhandlingsämnen, bland kvinnor som söker förebilder i det förgångna och bland skivbolag. (Sedan översikten i Signum 1994:5 har det kommit åtminstone två seriösa CD med musik av Hildegard plus en besynnerlig men tydligen framgångsrik amerikansk uppoppning med nykomponerad svängig instrumentalmusik mellan de tidstroget framförda hymnerna.)

Nu har också ett förlag vågat sig på att ge ut svenska översättningar av hennes dikter i urval samt av hennes mysteriespel, vad vi vet det allra första i sitt slag. Det är Alf Härdelin som presenterar Hildegard av Bingen. Den himmelska harmonin. Liturgisk lyrik och Spelet om Krafterna, i en vackert bunden liten volym från Artos. I sin inledning markerar han hennes plats i den benediktinska klostermiljön. Den litterära stilen i hennes verk misshagade äldre kommentatorer, men en vana vid modernistisk diktning gör det lättare att uppskatta dess flertydighet. Medvetet avstår han från närmare kommentarer av de enskilda verken.

Detta förutsätter att läsaren dels är fullkomligt förtrogen med den kristna traditionen – något som man sällan vågar förvänta idag -, dels utan vidare kan följa med i associationerna. Vad är till exempel en spegel för duvan, en bild som inleder en antifon till evangelisten Johannes? (Duvan står för Den Helige Ande, spegeln för den som i sig själv är öppen för det gudomliga; dikten fortsätter raskt med helt andra metaforer.)

Urvalet omfattar ungefär två tredjedelar av Hildegards bevarade dikter, med tonvikt vid de kortare; sex översättningar återfinns för övrigt i Härdelins tidigare antologi från 1994 som är ägnad Mariadikter, Alla släkten skall prisa mig salig; någon gång har han ändrat en aning i sin text.

Det är naturligtvis förtjänstfullt att presentera dessa dikter i bokform, men bristen på rent stilistiska kommentarer gör att den intresserade bör komplettera med texthäftena till olika CD. Det gäller också i viss mån för kyrko- eller mysteriespelet, Spelet om Krafterna (vilket är de personifierade dygderna, virtutes). Det utgör dock en i sig mer lättläst text genom att det har en, om också rudimentär, dramatisk handling. Den mänskliga själen längtar efter den himmelska världen men faller för djävulens lockelser. Illa misshandlad tar själen senare sin tillflykt till Krafterna, som tar upp den största delen av tiden med att lovprisa sig själva i poetiska ordalag.

Det borde kunna bli ett anslående kyrkospel för en sånggrupp med övervägande kvinnliga medlemmar; förutom patriarkerna, som uppträder helt kort, är det bara fan som är en karl – och i motsats till de

himmelska gestalterna har han ingen musik i sig och kan alltså inte sjunga. Dygderna är alla-på grund av den latinska grammatikens tendens att göra abstrakta begrepp till femininer – kvinnor. En vacker inspelning finns på en dubbel-CD med gruppen sequentia under titeln Ordo virtutum.

Det var på tiden att Hildegards diktning blev tillgänglig i bokform på svenska; för den som vill veta mer om henne finns det en källförteckning och en lista på böcker och artiklar av skiftande slag, som tar upp särskilda sidor. Man kan tillfoga en biografi av Sabina Flanagan, Hildegard of Bingen. A visionary life, Routledge 1989 och senare utgåvor.

Härdelin gör sina läsare komplimangen att tilltro dem att på egen hand kunna utvinna det väsentliga i Hildegards språk och tro. Om det stämmer, desto bättre, men i annat fall finns alltså utmärkta insjungningar och kommentarer att tillgå på CD. Hildegard är fantasieggande – men inte så alldeles lätt att få ett grepp om. Det bör man inte heller vänta sig av en visionär som såg hela kosmos och frälsningsverket i de mest storslagna och invecklade allegorier man gärna kan tänka sig.