En värld av symboler

Att skapa symboler är en allmänmänsklig förmåga. Som Freud och Jung och andra psykologer visar oss, brukar våra dagliga erfarenheter och intryck kläs om i symbolisk dräkt på en djupare nivå i vårt själsliv och dyker upp på nytt i drömmar och fantasier. Den symbolskapande förmågan är kulturellt obunden och existerar hos alla jordens folk, den tar sig uttryck i bilder och gester lika väl som i språkets metaforer. Utan symboler skulle vårt själsliv vara lika endimensionellt och fantasilöst som ett enklare dataprogram.

Till skillnad från vardagslivets entydiga tecken (bokstäver och siffror och figurer på varningsskyltar eller tvättmedelspaket) är de existensiella symbolerna mångtydiga och appellerar till känslorna mer än till förnuftet. De har också sin särskilda plats inom områden med emotionell laddning: konst och poesi, religion, erotik och politik. Symboler har en slagkraft som rationella argument aldrig kan få. Fanor och standar, vapensköldar, uniformer och föreningsmärken har stimulerat till hjältedåd eller illdåd, rosor och parfymerade brev ger löften om kärleksäventyr, en buddhistisk mandala eller yantra är effektiva medel för religiös koncentration.

Genom tiderna har det ackumulerats mängder av symboler och sammanhängande symbolsystem som är förstådda och känsloladdade i vissa kretsar men som ingenting säger utomstående. Det finns alltså olika symbolspråk som ibland kan blandas till nya kombinationer. Vissa tider och miljöer har varit särskilt symbolsinnade som renässansen. Vår egen tid distanserar sig gärna bort från det förflutna men skapar i stället egna symboler som framtiden får i uppgift att systematisera. Att lära känna äldre symboler är inte bara intressant utan ger också många nycklar till att förstå vår egen tids uttrycksformer. Hans Biedermanns stora symbollexikon, som nu har kommit på svenska, är ett utmärkt hjälpmedel.

Naturligtvis är det inte möjligt att samla all världens symboler mellan två pärmar, och varje bok om symboler måste begränsa sig till ett urval. Biedermann satsar helt på de visuella symbolerna, men de språkliga kommer ibland med på köpet. En utmärkt ide är det bildregister som finns bakerst i boken och som ger snabbreferens till de olika artiklarna. Av naturliga skäl är lexikonet centrerat kring den västerländska kulturen, men det ger också många exempel på både japansk och indiansk symbolik. En stor del av boken behandlar antik och medeltida symbolik, inklusive alkemi, magi och frimureri. Mytologiska och bibliska gestalter blandas med himlakroppar, djur, växter och ädelstenar. Litterära figurer kan ibland få en egen artikel, som Casanova, Dracula, Eulenspiegel och Don Quixote. Den grundläggande principen för urvalet är inte alltid lätt att se. Jungs symbolvärld får många referenser, men det är snarare frimureriet som är den egentliga drivkraften för lexikonet. Biedermann har f.ö. skrivit en bok om frimurarsymbolik.

Någon ensidighet kan man dock inte beskylla boken för. Symbolerna presenteras med vitt skilda tolkningar utifrån skilda referenssystem, snabbt och kanske ytligt men ofta med väsentliga påpekanden. Jag har testat den med mängder av egna frågor och har ofta fått ett relevant svar men inte alltid: den gordiska knuten finns där men inte Damokles’ svärd eller det gyllene skinnet, akacia men inte akanthus eller pinjekotte, Asklepios’ och Merkurius’ stavar men inte biskopens kräkla. Den rika kristna symboliken har över huvud taget fått en litet styvmoderlig behandling, men det finns å andra sidan lättillgängliga speciallexika för den intresserade. Judisk och islamisk symbolik har inga egna artiklar alls men skymtar ibland. Om man alltså inte får svar på alla sina frågor, är ”Symbollexikonet” ändå en god hjälp på vägen. Det är nöjsamt att bläddra i det och bekanta sig med välkända och okända symboler.

Översättningen är mycket välgjord. Den omfattande bibliografin refererar nästan enbart till tyskspråkig litteratur, men översättarna har ibland fört in svenska böcker.