Engagemang eller sorti

Ett historiskt perspektiv

Den katolske religionssociologen professor J. Fichter har visat att under de två och en halv decennier innan Vaticanum II som man har kunnat studera avsägelserna av prästämbetet i katolska kyrkan, uppgick i USA den årliga förlusten av präster inom de olika katolska stiften i detta avseende endast till ca en promille. Men enligt nya data som kunnat insamlas via National Opinion Research Center och Gallup i USA, steg frekvensen av präster som avsade sig ämbetet till omkring 1 procent 1966, samt till mellan 3 och 4 procent år 1972. På sex år har den katolska kyrkan i USA sammanlagt förlorat över 1/8 av sitt prästerskap, eller omkring 8.000 präster! (I början av 1974 var den totala siffran nära 10.000!)

Man kan fråga sig vad dessa förluster kan bero på. Man har förklaringar som att ”prästens misslyckande är uttryck för ett sammanbrott på det personliga planet av andliga värden och vanor” (prof. Fichter); andra menar att i stället för att tala om att prästen är olämplig på det rent andliga planet, är han det på det psykologiska planet på grund av ”överdrivna behov av beroende”, etc. (Gill). En forskare (Cryns) fann år 1970, vid en jämförelse mellan de präster som ”hoppat av” samt de som stannat kvar i prästämbetet, att de personer som stannat är mycket mer dogmatiska (def. på grundvalen av deras svar på Rokeach’s dogmatism skala). Detta är bara några av de tänkbara förklaringarna till att präster ger upp sitt ämbete inom dagens katolska kyrka i USA, men genomgående är att ett övergripande, teoretiskt system eller en teoretisk modell saknas, utifrån vilken man bäst skulle kunna förklara ”avhoppen” i dagens katolska kyrka.

En teoretisk modell

Författarna till den aktuella artikeln, Schoenherr och Greeley, vill undvika att bara ta upp delaspekter av vad de kallar engagemangsprocessen för prästrollen, hos de katolska prästerna. Schoenherr och Greeley talar om en rollengagemangsprocess i termer av ett fortsättande i rollens socialt organiserade aktionsmönster – ett fortsättande som är beroende av en önskvärd nettobalans mellan ”belöningar” och ”kostnader” som kan nås via just prästrollen, kontra en möjlig, annan roll i samhället. Är det så att ”kostnaderna” för att fortsätta i prästrollen är för stora för individen, samt ”belöningar” av olika slag i prästrollen inte kan balansera dessa ”kostnader” – ja, då lämnar vederbörande helt enkelt sin prästroll, avsäger sig prästämbetet. Detta är en medveten förenkling av författarnas resonemang, men torde i sak utsäga vad de menar. Vi måste också tillägga att ”kostnader” och ”belöningar” i prästrollen hos individen hela tiden ses i relation till vilka ”kostnader” och ”belöningar” det finns i alternativa (yrkes-)roller, som kan verka rimliga för en f.d. präst att gå in i; något som Schoenherr och Greeley med skärpa betonar.

För att emellertid detta mera abstrakta resonemang skall kunna få ett bestämdare innehåll, övergår författarna till att ge en mot den teoretiska svarande empirisk modell.

Vad kan ses som ”kostnader”, resp. ”belöningar” för individen? Hur skall dessa mätas? Hur skall man få samband mellan dessa och den i sammanhanget viktigaste frågan: viljan att fortsätta i prästrollen, eller dess motsats, viljan att ”hoppa av”?

Det skulle föra för långt att här söka gå in på alla de tekniska finesser som finns i Schoenherrs och Greeleys studie. Komplicerade matematiska-statistiska metoder har använts, och hela den empiriska modellen är skissad som ett s.k. path-diagram. Men följande faktorer eller variabler ingår i modellen:

Spänningar i den familj man växte upp i: prästens barndomsmiljö och hur den var beskaffad. Graden av spänning mellan prästen som ung och föräldrarna har kunnat mätas. ”Inner-directedness.” Är man styrd av en inre kärna av principer, eller är man styrd i sitt görande och låtande mest av ”krafter utifrån”?

Religiösa erfarenheter: har prästen haft starka förnimmelser av att vara nära Gud, detta under de sista två eller tre åren?

Moderna värderingar. Är prästen ”modern” i sina attityder och i sin livshållning? Graden av modern inställning har kunnat mätas.

Tillfredsställelse i arbetet: denna har mätts på en särskild skala.

Ensamhet: i hur hög grad prästen känner sig ensam, samt hur problemfyllt detta kan vara har mätts.

Önskan att ingå äktenskap: Hur säker är man på att man vill gifta sig om det bleve tillåtet för präster att gifta sig i katolska kyrkan? Även denna faktor har man lyckats mäta.

Dessa sju faktorer eller variabler anses i den empiriska modellen vara intimt förknippade med, samt ”styrande” för beslutet att stanna kvar i prästrollen, som kan ses som ”kriterievariabeln”, eller ”beroendevariabeln”, medan de sju övriga variablerna ses som ”prediktorer” eller ”oberoende variabler”.

Kommentarer till den empiriska modellen

Präster från hela USA har urvalts efter statistiska principer och de relationer som erhållits, och som avbildas i fig. 1 grundar sig alltså på vad man skulle ha kunnat vänta sig om alla de 64.000 katolska prästerna i USA skulle ingått i undersökningen och inte som nu ett stickprov på 11,3% av dessa deltagit.

Siffrorna i figuren är de s.k. ”path-koefficienterna”. Enklast kan vi väl säga att de ger ett uttryck för hur mycket närmast framförliggande faktor ”betyder” för närmast efterkommande faktor: så ”betyder” t.ex. åldern hos prästen mycket mera för graden av modernitet i värderingar som han har, än för den grad av ”inner-directedness” som han har. Av pathkoefficientema framgår att ju äldre man är, desto mindre modern är man i sina värderingar (-.51) men att sambandet mellan att vara äldre samt ha högre grad av ”inner-directedness” inte är så högt; åldern ”betyder” inte så mycket här (pathkoefficienten är här .37).

Familjespänningar i hemmet under prästens barndom betyder tydligen mera för prästens religiösa erfarenheter (.20) än för graden av modernitet i värderingar (.13).

För att återvända till ålderns inverkan, betyder den tydligen i varje fall en del för ensamhetskänslor, samt hur problemfylld den kan vara; ju yngre man är, desto ensammare och mera problemfyllt är det tydligen. Ensamhetskänslorna i sin tur är av ganska stor betydelse när det gäller viljan att ingå äktenskap. (Koefficienten är .35.)

Det mest betydelsefulla för viljan att fortsätta i prästrollen

Av fig. 1 framgår också klart att önskan att ingå äktenskap har den största betydelsen när det gäller beslut att ej stanna kvar i prästrollen. (Pathkoefficienten är negativ: -.43.) Moderna värderingar har också betydelse, när det gäller beslutet att inte fortsätta i prästrollen, men de betyder inte så mycket som den föregående faktorn vi talat om: önskan att ingå äktenskap. (Pathkoefficienten för värderingar är ”bara” på -.24.)

Tillfredsställelse i arbetet har betydelse för viljan att fortsätta i prästrollen, men betydelsegraden är mindre än vad man kanske väntat (koefficienten är .14).

Ensamhetskänslor betyder också en del för beslutet att inte stanna kvar i prästrollen. Däremot betyder ensamhetskänslorna ganska mycket för ens önskan att ingå äktenskap.

Övriga analyser

I Schoenherrs och Greeleys rapport redovisas också för undersökningar rörande i vad mån mera ”kontextuella” sammanhang kan ha betydelse, som t.ex. den region och det stift som prästen arbetar i, samt om det organisatoriska sammanhang han står i, kan ha någon inverkan på beslutet att kvarstå i prästrollen eller ej. Dessa faktorer ser dock ej ut att vara så avgörande, men å andra sidan behöver de fångas in med en mer förfinad mätmetod än vad som nu finns.

Tidigare antaganden i ljuset av dessa nyare fynd

Tanken på att avsägelserna av prästämbetet inom den katolska kyrkan i USA skulle bero på en andlig defekt hos vederbörande, får ej stöd i den här redovisade, stora undersökningen av det katolska prästerskapet i USA. Det visar sig däremot att önskan att gifta sig är den verkligen fundamentala, bestämmande faktorn, som avgör om tendensen tillförmån för att lämna prästrollen och prästämbetet, väger över. Och denna önskan att gifta sig är i sin tur bestämd av en låg ålder hos vederbörande, inre styrning, moderna värderingar, samt ensamhetskänslor.

Författarna anser att celibatsfrågan vida överstiger en annan ”het” fråga, nämligen auktoritetsfrågan, i betydelse.

Sammanfattning

Ett oroväckande antal präster inom den katolska kyrkan i USA har under den senaste sexårsperioden lämnat sitt prästämbete. Man har sökt olika förklaringar till detta fenomen. I en uppmärksammad artikel i American Sociological Review visas hur man utifrån en teoretisk modell kan generera en empirisk modell, där data på detta område bättre än förut kan relateras till varandra, samt struktureras. Utifrån ett antal oberoende variabler kan variation i en i sammanhanget kritisk, beroende variabel, prediceras: beslutet att kvarstå i prästämbetet, eller icke. Genom en speciell metod kan ”betydelsen” av de olika faktorerna beläggas. Den största betydelsen visar sig viljan att ingå äktenskap ha; denna vilja i sin tur är bestämd av olika kausala faktorer – hela orsakskedjor kan visas i ett speciellt diagram. Tidigare antaganden om att de präster som ”hoppar av” skulle vara defekta på ett eller annat sätt visar sig ej hålla i ljuset av den här redovisade, mycket omfattande undersökningen, vars resultat väl får anses som representativa för det katolska prästerskapet i stort i USA, med dess ca 64.000 medlemmar.

Sammandrag och översättning av den uppmärksammade artikeln ”Role Commitment Processes and the American Catholic Priesthood” (American Sociological Review, 1974, 39(3), s. 407–426, av Richard Schoenherr och Andrew M. Greeley, utförd av fil. lic. Klas G. Magni, Religionssociologiska Institutet).