Epilog till en legend

En viktig ekumenisk händelse ägde rum den 17 november i katedralen Saint Michel i Bryssel. I närvaro av kardinal Suenens, Belgiens överrabbin samt presidenten för den protestantiska synoden i Belgien invigdes en bronsplatta som en gång för alla skall rehabilitera de judar som föll offer för förföljelserna i staden år 1370. Bakom denna ide har legat utskottet för relationerna mellan kristna och judar i den nationella katolska ekumeniska kommissionen. Plattan som hänger i sakramentskapellet i domkyrkan bär en inskription som förhoppningsvis skall göra slut på legenden om de blödande hostiorna, som återfinns på olika håll i Europa. Invigda hostior skall enligt folktron ha börjat blöda till följd av helgerån som vanligtvis tillskrevs judar. Sådana rykten var framför allt i svang under påsktiden då fromheten tog sina allra mest överhettade former i den stilla veckans gudstjänster. Ett tjugotal judar i Bryssel brändes den 20 maj 1370 levande som straff för anklagelsen att i sin synagoga ha slagit undanstulna hostior med knytnävarna. En påvlig bulla från 1436 tillät en organiserad försoningskult och relikvariet med de blödande hostiorna blev ett pilgrimsmål. Legenden gav på 1500-talet upphov till en årlig traditionell procession till ”det mirakulösa sakramentets” ära, en sed som avskaffades 1950.

De avrättade judarnas återupprättelse är av desto större vikt som åtskilliga konstverk i katedralen Saint-Michel avbildar legendens innehåll. De hittillsvarande inskrifterna från 1700-talet har avlägsnats och guiderna vid katedralen har instruerats om att besökare skall uppmärksammas på bronstavlans text.

Det kan i sammanhanget nämnas att legenden om de blödande hostiorna också är känd från Sverige. I en svensk järteckensbok från 1385 läses som inledning till berättelsen om en hostieskändning: ”Judarna i en stad brukade varje långfredag döda några kristna barn om de kunde få tag i några eller också, om de kom åt, mot den invigda Guds lekamen göra all den skada och pina som Jesus Kristus själv utstod då han korsfästes.”

I anledning av försoningsgudstjänsten i Bryssel sände kardinal Willebrand, ordförande för den påvliga kommissionen för kontakterna med judarna ett brev till kardinal Suenens men enligt romersk sed snarast avsett som en officiell markering. Dess centrala del lyder:

”Det andra Vatikankonciliet har . . . fördömt det hat, de förföljelser och alla de andra yttringar av antisemitism som riktats mot judarna, oavsett när de inträffat eller vilka anstiftare de haft . . . Den ceremonin som äger rum i Bryssels katedral den 17 november motsvarar denna anda av försoning. Kommissionen för kontakterna med judarna kan inte annat än glädjas och uttrycka sin varma uppskattning av initiativet. Handlingar som denna kommer att tör våra judiska bröder visa uppriktigheten i kyrkans avsikter. De bidrar därmed till återupptagandet och fördjupandet av förbindelserna mellan de två religionerna med sikte på den slutliga försoningen mellan alla Abrahams söner (jfr Romarbrevet 11:16-18).”