Erfarenhet av livets mening

”Våra förfäder visste ingenting om kvantfysiken. De talade emellertid med änglarna. Anta att vi genom kunskapen om kärnfysiken faktiskt har vunnit en ny dimension i sökandet efter sanning. Är det i så fall möjligt att också något i vårt sanningssökande har gått förlorat när vi slutade samtala med änglarna?”

På ett originellt sätt tar den kände amerikanske sociologen vid Boston University Peter L. Berger upp problemet om hur människan erfar livets transcendens i den moderna sekulariserade världen, en fråga som han för övrigt ofta återkommer till i sitt författarskap. Som den engagerade kristne han är, beklagar han i A Rumor of Angels (1969) – tvärtemot Max Weber – att sekulariseringsprocessen tycks vara oundviklig i den europeisk-amerikanska kulturen. Detta på grund av den moderna industrialiseringen. De religiösa samfunden måste acceptera att de befinner sig i en minoritetsställning. Enbart om de med all kraft motsätter sig det sociala trycket och söker stöd i vissa tecken på livets transcendens som enskilda människor erfar, kommer de trots allt att kunna bibehålla sitt religiösa engagemang.

Några år senare publicerade Berger m.fl. en undersökning som i viss mån redovisar andra slutsatser. I The Homeless Mind (1973) konstaterar han att det hos människan finns ett fundamentalt behov av en mening liksom också en tolkning av livets mening. Detta fundamentala behov skapar emellertid också öppenhet för sekulariseringen. Ty denna erfarenhet av frustration som många människor i den sekulariserade världen erfar, leder ofta till en identitetskris med hemlöshet i samhället. Inte heller religionen är i detta läge utan vidare någon utväg. Den hotas själv av en alltmera tilltagande pluralism. Men den kan tjäna som en spärr mot den alienation som tar sig uttryck i flyktförsök (exempelvis i ungdomssekter av olika slag) eller i våldsamma reaktioner mot det som uppfattas som ett repressivt samhällssystem. En godtycklig kulturkonsumtion påverkar även känslan för de bestående värden som kultur och religiös tradition tidigare varit. Ändå behöver människan stabilitet för att överhuvudtaget finna orientering och mening i sitt liv. Annars infinner sig en smittsam hopplöshet och alienation.

I sin senaste bok A far Glory. The Quest for Faith in an Age of Credulity (1992) försöker Berger i stället ge ett positivt svar på hur kristen tro kan ge en mening åt livet i dagens sekulariserade värld. Boken återger bland annat föreläsningar vid Harvard University. Han reviderar också här delvis tidigare positioner.

Mot alla som ser det moderna högteknologiserade och sekulariserade samhället som ett slags fryshus ”där religiösa energier fryser ihjäl”, framhåller Berger att en sådan föreställning endast delvis beskriver världen. Den är inte relevant ens för Europa och den gäller ännu mindre för Amerika där religionen enligt honom spelar en roll som knappast kan överskattas. Snarare än ett fryshus liknar den moderna världen ett hus med olika våningar i vilket det finns en ”beletage-våning” och en ”souterrain-våning”, det vill säga vissa samhällen präglas av sekularisering och andra präglas i hög grad av religionen, exempelvis islam, buddhism och andra religioner.

För Berger är detta något spännande. När många ”ideologier” trängs med varandra uppstår inte enbart konflikter utan även vissa former av ”kognitiv kontamination” som påverkar trossystemen. Reaktionen på detta fenomen kan variera. Den kan enligt Berger ta sig uttryck i en ”kognitiv förskansning” exempelvis i en fundamentalistisk eller traditionalistisk attityd och praxis. Resultatet kan också märkas i en ”kognitiv kapitulation” som enligt rådande modetrender faller offer för lösa antaganden och hypoteser och förlorar sin egentliga identitet. En tredje följd beskriver Berger i en ”kognitiv förhandling” där man är villig att ifrågasätta egna positioner och öppna sig för andra åsikter. Berger anser att denna väg är den riktiga. Samtidigt är han medveten om att en sådan förhandlingsbarhet också medför risken att förlora fotfästet i tron.

Utifrån sin liberala protestantiska trosuppfattning ställer Berger frågan om vad som är väsentligt i kristen tro och som ovillkorligen måste bevaras. Han anser att iden om en transcendent Gud är väsentlig. Vidare en ”sakramental” syn på universum som uppfattar den empiriska världen som en symbol, ett tecken för Gud. Hit hör också uppfattningen om människan som person, och slutligen behovet av religiösa institutioner som inte enbart bevarar och vidareförmedlar religiös erfarenhet utan också skyddar den sociala ordningen för religionens faror. Religion anses alltså inte enbart under vissa omständigheter som en möjlig samhällsfara utan i religionen som sådan ses en fara!

Bergers egentliga fråga är emellertid: Går det att bevara sambandet mellan den aktuella kulturen och dess religiösa ursprung? Han menar att detta kräver att man tillvaratar både den nya kulturutvecklingens värden och samtidigt tar hänsyn till den religiösa eller kristna prägeln i den kulturella traditionen. Denna framhävs som ett uttryck för kulturens identitet. Han anser att den moderna sekulariserade livssituationen visserligen undergräver tron men samtidigt också ger människan en chans att erfara en ny transcendens.

Erfarenhet av livets transcendens

Vardagslivet är intet så stabilt som det kan verka. Då och då bryter tillvaron samman: Ibland rör det sig om mindre kriser, ibland om större katastrofer i livet. Verkligheten blir skrämmande. Berger anser att ”aningen om en transcendent verklighet bortom den empiriska världen inte enbart är ett resultat av en tro utan också en erfarenhet av verkligheten”. Han upptäcker något ”dubbelbottnat” i människornas liv och vardag och ställer då en helt annan diagnos än exempelvis Herbert Marcuse i den kända boken om den endimensionella människan (One-Dimensional Man, 1964). Den som förtroendefullt litar på att det trots allt skrämmande i världen också finns något gott kommer att upptäcka en manifestation av en högre ordning och spår av en transcendent makt som är dold men bär människornas öde. Men enbart tron leder fram till ett antagande av Gud.

Så långt Peter L. Berger. Utan tvekan är hans tes intressant. Behovet av en religiös livs- och världstolkning är trots all sekularisering och empirisk forskning inte uttömt. Visserligen har tolkningen i en så komplex situation som vi befinner oss i blivit oerhört mycket svårare. Den är ändå inte omöjlig. Bergers synpunkter kan emellertid kompletteras och fördjupas.

Som amerikansk protestant utvecklar Berger sin infallsvinkel utifrån själva trosakten. I tron kommer han, som vi påpekat, inte enbart till en erfarenhet av en högre ordningsmakt utan till antagandet av Gud. Från en katolsk infallsvinkel vore det naturligare att utgå från förnuftet. Genom reflexion är det möjligt att komma till insikt om Gud som verklighetens yttersta grund.

Detta är ju inte självklart i en sekulariserad och pluralistisk värld. Man kan inte bevisa vår tillvaros transcendens utan denna kan bara hänvisa och vädja till vår insikt. Man kan därför undgå transcendensen. Eller man kan resignera i ett konstaterande ”Livet går inte ihop”. Men en sådan agnostisk reträtt strider i grund och botten mot människans värdighet. Ty såsom Victor Frankel en gång sade: ”Människan behöver ju något absolut för att överhuvudtaget kunna leva annars står vi i ett existentiellt tomrum som någonstans är outhärdligt.”