Etikens grund i en föränderlig värld

I en värld under djupgående omdaning spelas bindande och allmänt giltiga normer ut mot den föränderliga, rörliga verklighet, som tränger sig nära inpå vårt liv. Avsaknaden av allmänt erkända etiska värderingar anses av många vara ett stort problem, eftersom detta faktum avslöjar att vi är i stort behov av en helhetssyn, som de etiska värderingarna ger uttryck för, en helhetssyn på både människan och samhället. I denna situation är en nyutkommen bok ytterst välbehövlig: Erwin Bischofberger – Holsten Fagerberg, Människan inför livsfrågorna. En studiebok i etik. Studieplan av Monica Bexell, 148 sid., Verbum 1976, ca-pris 47:-.

Bokens titel Människan inför livsfrågorna låter kanske som om den vore hämtad från dagspressen eller veckotidningarnas rådgivningsspalt, där någon lärd doktor eller vis journalist från sin egen vardagspsykologiska erfarenhet ger råd i samlevnadsfrågor. Av det stora spaltutrymmet att döma är behovet av rådgivning stort. Medaljen har emellertid också en annan sida, som man inte skall blunda för: etiska värderingar för vårt handlande spelar en allt mindre roll i vårt liv.

Människan av idag lever i en värld som präglas av tekniska framsteg och ekonomisk utveckling. Den världen förändras ständigt och förändringen medför också en förändrad syn på människan. Hennes beteende och hennes sociala relationer har ställts inför många nya problem. Fråga är om hon fortfarande kan förlita sig på vedertagna värderingar och handlingsmönster?

Boken vill engagera och stimulera, den vill skapa medvetenhet om betydelsen av välgrundade etiska värderingar. Författarna understryker energiskt i bokens inledningskapitel att det är just de stora förändringarna som har skapat problem, samtidigt som de kräver en ny etik. Ytterst gäller det den krympta och förkortade människosynen, osäkerheten beträffande livets mål och mening, rot- och rastlösheten, som inte tillåter människan att finna sig själv. En förändring i detta läge kan inte åstadkommas genom små justeringar utan vad vi behöver är en förnyad och fördjupad människosyn. ”Den verkliga utmaningen till vår generation måste leda till en djupare förnyelse, en omvändning av våra principer och normer liksom vårt tänkesätt och vårt beteendemönster. Den måste leda till en omvandling av oss själva och våra institutioner”, framhöll Aurelio Peccei, Romklubbens ordförande, i sitt inledningsanförande vid det sjätte årsmötet i november 1974. En annan fackman har sagt: ”Framtiden är i behov av en stor moralisk kraftansträngning.”

Att ta ställning, att träffa ett avgörande, att välja ståndpunkt leder till den etiska situationen. Frågan är nämligen vilket val som är det rätta. Finns det handlingsregler eller etiska normer som kan hjälpa oss att träffa rätt val, att klara mänskliga konflikter och värdekollisioner? Vilka värderingar, vilket värde borde ha prioritet, vem eller vilken instans avgör vilken norm som är den rätta? Det är centrala och för vårt liv angelägna frågor som författarna behandlar med utgångspunkt i kristen människosyn.

Innan författarna diskuterar konkreta samlevnadsfrågor ger de på ca 40 sidor grundläggande teoretiska synpunkter. Misstänksamheten mot teoretiska synpunkter på det konkreta livet är ofta stor, de ”upplevs” som abstrakta och föga användbara. Men en god teori är alltid den bästa praxis, och författarnas framställning syftar till ”att skapa medvetandet om välgrundade etiska värderingar och genomtänkta handlingsregler” (kurs. här).

Som grundläggande frågor tar författarna upp människans handlande och den kristna tron, samvetet, absoluta värderingar och relativa värderingar, etisk bevisföring och etiska normteorier. Det är emellertid inte fråga om fria spekulationer för specialister, utan författarna gör ett försök att kritiskt belysa normernas innebörd, deras ursprung och historiska utveckling, deras fasthet och föränderlighet samt vilken normteori som kan anses vara den rätta. Vid ett eventuellt studiearbete borde man lägga särskild vikt vid dessa teoretiska förutsättningar som i så hög grad är bestämmande för innebörden av det praktiska handlandet.

Mellan värdenihilism och biblisk fundamentalism

Författarnas sätt att argumentera i etiska frågor är inte vanligt i Sverige, ty det skiljer sig både från etisk värdenihilism och från biblisk fundamentalism. Den värdenihilistiska teorin anser att normer är ett uttryck för känslor. Med denna inställning vänder man sig främst mot det ”traditionella” sättet att förankra normer i den mänskliga verkligheten, den mänskliga naturen. En sådan inställning medför alltså att man måste göra avkall på att försöka lägga en hållbar grund för det moraliska handlandet utifrån en helhetssyn på människan. Etiken kan då enbart syssla med att undersöka logiken i påståenden, satser som utges för att vara etiska normer. En sammanhängande etisk teori byggd på förnuftet och förankrad i en helhetssyn på människan, som förverkligar sig själv genom det moraliska handlandet, kan det således inte bli fråga om enligt den värdenihilistiska teorin.

En biblisk fundamentalism som söker härleda alla handlingsnormer ur bibeln, bestrider – utifrån andra premisser – likaså att det mänskliga förnuftet har förmåga att komma fram till normer som är vägledande för våra handlingar. Bortsett från att bibeln ingalunda är en uppslagsbok som man kan rådfråga beträffande etiska normer, finns det en mera allvarlig kritik: den bibliska fundamentalismen ställer alla icke-troende utanför den speciella insikt i etiska frågor som de ”troende” påstår sig ha i bibeln.

Det är intressant att se hur de båda författarna (den ene tillhör katolska kyrkan, den andre Svenska kyrkan), som båda har en redovisad kompetens, har kunnat enas om en samsyn på de traditionellt mycket svårbemästrade samlevnadsfrågorna. Resultatet av deras gemensamma arbete har blivit en mycket konstruktiv bok, som ger vägledning i en andligt och intellektuellt rådvill värld.

En etik för alla

Författarna skriver i förordet att de medvetet strävat efter en etisk argumentering som grundas på förnuftet och som därför är tillgänglig för alla oberoende av ideologisk bakgrund eller samfundstillhörighet. Det betyder att alla etiska normer till sitt innehåll principiellt (d.v.s. inte i varje enskilt fall) är tillgängliga för förnuftet och därmed förpliktande och vägledande för det moraliska handlandet. Människan är alltså i kraft av sitt förnuft – och inte genom en gudomlig uppenbarelse – i stånd att komma till insikt om de värderingar och normer som hon behöver för att hennes liv i gemenskap med andra skall kunna fungera.

I detta sammanhang förminskas inte den kristna trons betydelse när det gäller att handla rätt och mänskligt. Evangeliet, Jesu budskap, förmedlar en öppenhet och lyhördhet för det etiska kravet att fylla alla mänskliga relationer och allt hennes handlande med liv och kärlek. Men tron verkar inte så mycket på kunskapens plan utan på motivationens plan.

Den ger impulsen att handla och att aldrig bli trött på att handla mänskligt. Förhållandet förnuft-tro kan verka enkelt men det är i själva verket i denna stora och starka spänning som etiska krav kan leda till svåra avgöranden: kravet att förverkliga sig själv måste ju rymma en viss beredskap inför de frustrationer, som hör livet till. Det behövs nog så ofta en icke ovanlig motivation för att göra avkall på att förverkliga lycka på kort sikt, för att man skall kunna förverkliga andra, högre värden – exempelvis när en småbarnsmamma stannar hemma, för att kunna ge sina barn en trygg och harmonisk uppväxtmiljö.

Samvetet

När människan har en naturlig, inneboende kunskap om vad som är etiskt riktigt och hur hon bör gå tillväga, betyder detta inte, att det moraliska handlandet är ett resultat av en slutledning ur givna premisser. Att handla moraliskt betyder att man konfronteras med etiska värden, att man ”drabbas”, ”träffas” av deras absoluta karaktär, som säger: du skall förverkliga grundläggande etiska värden. ”Någonstans” i människan måste det gå upp för henne: så här skall du handla i en given situation. I människan ligger alltså en förmåga att komma till insikt om hur man skall handla och förverkliga sig själv som människa. Det etiska kravet riktar sig till hela människan och den instans som gör människan medveten om det etiska kravets radikala allvar och absoluta karaktär kallas samvete. Samvetet är den auktoritet som ålägger människan att under alla omständigheter handla rätt. Det säger att man blir mer och mer människa, när man förverkligar grundläggande etiska värden som kärlek, rättvisa, trohet, tillit, osjälviskhet. Dessa värden är absoluta, något man inte kan undgå att ta ställning till.

Engagemanget för en mänsklig värld

Behandlingen av konkreta samlevnadsproblem omfattar ett vidsträckt fält: sexualitet-äktenskap familj (med ett värdefullt kapitel om föräldrar och barn, skrivet av ett föräldrapar), vidare behandlas arbetslivsfrågor, internationella frågor. Boken avslutas med ett kapitel om Människan och döden. Behandlingen av dessa frågor är långt ifrån uttömmande, och något ojämn. Alla frågor kan inte beredas utrymme för en ingående behandling, som skulle ha sprängt bokens ram.

När man studerar boken närmare kan man inte undgå att fängslas av allvaret och flexibiliteten i behandlingen av viktiga problem som tränger sig tätt inpå vårt liv. Det ges entydiga svar i väsentliga frågor, trots att många problem idag ”upplevs” som svårlösta. Det är inte förtvivlan utan hopp, det vill säga engagemang för en mänsklig värld som visar sig som drivkraften bakom boken.

Utmärkande för författarnas framställning är genomgående en enhetlig människosyn, men detta betyder inte att det serveras färdiga svar på alla frågor. Tvärtom. I dagens läge vill denna bok främja kritiskt tänkande, den vill utmana till en saklig diskussion, den vill fördjupa det moraliska ställningstagandet genom att peka på människans ansvar inför absoluta värden. Alla som inte har ”färdiga” åsikter rekommenderas den här boken. Att handla moraliskt rätt är nog ett tema som ingen blir färdig med.