av ANDREAS BERGMANN
Det råder knappast någon brist på litteratur som introducerar Nya testamentet i allmänhet eller de fyra evangelierna i synnerhet; däremot saknas introduktioner som är korta, lättlästa, överskådliga och vetenskapligt välunderbyggda, som inte bara beskriver evangeliernas struktur och deras mest relevanta ämnen utan också den kontext som Nya testamentet utgör. Tobias Hägerlands senaste bok En kort introduktion till evangelierna försöker åstadkomma detta. Hägerland är lektor i Nya testamentet vid Göteborgs universitet och har som forskningsområde hur den antika utbildningslitteraturen har påverkat Nya testamentets uppkomst. Boken är fjärde bandet i en serie från Veritas förlag. På förlagets hemsida finns ett inspelat samtal mellan Anders Piltz och Tobias Hägerland om boken.
Boken omfattar sex kapitel. Introduktionskapitlet belyser frågan varför det finns fyra evangelier i stället för ett enda evangelium och formulerar några korta tankar om evangeliernas litterära kvalitet och hur man bör förstå gudomlig inspiration av bibliska texter. Enligt författaren behöver en introduktion i evangelierna inte bara ta hänsyn till de bibliska texterna utan också sätta in dem i ett sammanhang med den kyrkliga traditionen. ”Evangelierna i kyrkans liv” tas därför upp i det andra kapitlet. Här visar författaren att tolkningen av Bibeln inte bara är forskarnas privilegium. Som exempel lyfter Hägerland fram den andliga tolkning som praktiseras av helgonen, till exempel den heliga Thérèse av Lisieux. Kapitlet innehåller också en kort introduktion om utvecklingen av kyrkans läroämbetes tankar om Bibelns tolkning. Särskilt informativ är sammanfattningen av bibelforskningens utveckling hela vägen från fornkyrkan fram till den påvliga bibelkommissionens uttalande år 1993.
Det tredje kapitlet ”Evangelierna som antika biografier” behandlar utförligt en kontroversiell frågeställning inom bibelforskningen: Kan evangelierna jämföras med antika biografier eller är deras litterära karaktär av ett annorlunda slag? Biografier om historiska framstående personer var mycket omtyckta under hellenistisk tid; mest känd är kanske Plutarchos biografiska skrifter. Varje författare följer sin egen agenda. Liksom evangelierna presenterar dessa biografier inte bara historien om den specifika personen utan försöker beskriva dennes liv i sin helhet. Målsättningen är inte bara att informera om vad som hände utan att presentera en personlighet och därigenom förmedla ett etos som läsarna antingen ska sträva efter eller – i fall av kritik – ska avvisa. I Plutarchos biografi om Alexander finns det sålunda en stor beundran för hans tapperhet men också distinkt kritik av hans hänsynslösa karaktärsdrag. Utbildningen bestod i den hellenistiska kulturen till stora delar av att studera författarnas skrifter och deras retorik. Evangelisterna är väl förtrogna med denna genre. Hägerland efterlyser i tredje kapitlet en gränsdragning mellan de antika biografiska skrifterna och evangelierna som en biografi om Jesus Kristus och visar vilka skillnader och vilka likheter som finns.
Trots en omfattande forskning om ”Evangeliernas tillkomst” (bokens fjärde kapitel) finns det fortfarande många obesvarade frågor i detta sammanhang. Hägerland sammanfattar väl frågeställningarna om den muntliga och skriftliga traditionen och ger en mycket pregnant och informativ överblick av de viktigaste hypoteserna om evangeliernas källor. Denna sammanfattning kan man förstå även utan teologiska förkunskaper. Kapitlet avslutas med några korta ord om kanonfrågor och de så kallade apokryferna.
I det femte kapitlet ”De fyra evangelierna” presenteras de enskilda evangelierna. Författaren lägger fram såväl strukturen hos de enskilda evangelierna som evangelisternas respektive teologiska profil. Hägerland avstår från att presentera evangelisterna i kronologisk ordning; så tvärtemot den kanoniska ordningen kommer Markus först och sedan de andra evangelisterna.
Bokens sista kapitel ”Evangelierna i världen av i dag” avslutas lite plötsligt med en kort översikt över filmer och litterära verk om Nya testamentet. Det och inte minst en utförlig litteraturförteckning ger läsaren goda möjligheter att fördjupa sig i de frågor och ämnen som har väckt läsarens intresse.
Tobias Hägerlands bok är en lättförståelig och välunderbyggd introduktion till evangelisternas skrifter och teologi. Även utan förkunskaper i detta ämne kan man skaffa sig en god överblick av evangelierna, deras struktur, tillkomst och kontext och sedan vid behov fördjupa sig. Det femte kapitlet kunde gärna ha varit lite längre, men om man vill skriva en introduktion på 180 sidor i detta ämne, behöver man göra kompromisser.
Andreas Bergmann är jesuitpater och kyrkoherde för S:t Lars katolska församling i Uppsala.
Ur Signum nr 4/2022, s. 58–59.