Ett lyckat misslyckande

Att för sökande och frågande människor visa vägen till kristen tro är idag förvisso något av det mest angelägna. Det rör sig därvid varken om ”apologetik” i traditionell bemärkelse eller om ”indoktrinering”. Däremot är det av högsta intresse att i en fördjupad reflexion försöka utreda de svårigheter och problem som står i vägen för tron; därvid inställer sig frågan: hur kan vi återigen ”sensibilisera” en sekulariserad och funktionaliserad människa för tron och framför allt vilka motiv kan vi ge henne för att efter ett fritt avgörande närma sig och bejaka tron?

Erik Petrén har i sin nyss publicerade bok Att tro – kristendomen som alternativ, Skeab 1980 försökt att ge en sådan ”inledning” till den evangelisk-lutherska tron. I det teologiska och framför allt i det pedagogiska greppet är denna publikation mig veterligen unik i Sverige och förtjänar särskilt beaktande.

En invecklad tillkomsthistoria

Petrén inleder boken med ett konstaterande: ”Denna bok är frukten av ett misslyckande. På sommaren 1976 föreslog en av huvudredaktörerna för den stora tyska Evangelischer Erwachsenen Katechismus (EEK, jfr Signum 1975:65 ff) mig att göra en svensk kortversion av detta standardverk. Skeab förlag, som hade översättningsrätten, godkände iden. Nära 1300 tyska sidor skulle bli 300 svenska. När en första svensk text var klar, visade det sig emellertid att den från tysk sida inte kunde accepteras som en svensk utgåva av EEK. Den avvek för mycket från originalet. Det gällde inte teologiska ställningstaganden … Men jag hade inte bevarat den uppbyggnad… som är EEK:s speciella kännetecken… I detta läge beslöt det svenska förlaget att ge ut boken oberoende av dess förhållande till den tyska förlagan.”

Författaren anser att denna tillkomsthistoria förklarar varför boken har blivit som den är. ”Dispositionen i stort, den relativa utförligheten om lutherska synsätt, det mesta av materialet har övertagits från EEK. Här och där är meningar direkt översatta. Nerbantningen har dock tvingat till ett urval.”

Frågan inställer sig dock om skillnaderna mellan de båda publikationerna bara berör dessa formalia, uppbyggnad, nerbantning osv. eller även är ett uttryck för olika synsätt på ett djupare plan som är värt att belysas för att ge Petréns bok dess plats och därmed betydelse.

EEK är en vuxenkatekes men inte i ordets traditionella bemärkelse en kyrkans ”bekännelseskrift” eller dess sammanfattning. Den tillhör snarare en ny genre av systematisk orientering i den kristna tron som inbjuder till kritisk eftertanke och till konfrontation med tidens och människornas frågor. Visst har Petréns bok mycket därav i en helt personligt präglad, utmärkt form. Men samtidigt medger författaren i förordet: ”När jag arbetade med den tyska texten (av EEK), märkte jag att den förutsätter mer både av kristen grundkunskap och av en positiv kristen attityd än jag skulle våga göra hos en svensk läsare utanför de aktivt frommas led. I Sverige måste en redogörelse för kristen tro med adress i första hand till vetgiriga och nyfikna, intresserade men ännu inte engagerade, i högre grad bli en skildring utifrån.” EEK förutsätter säkert mer av trons substans och av positiv kristen inriktning hos sina läsare än Petrén kan göra i den svenska situationen. EEK:s framställning tycks på så sätt främst – om än inte uteslutande – rikta sig till kyrkliga ”insider” som kritiskt söker efter orientering och fördjupning medan Petréns arbete i högre grad vänder sig till vad man kanske kunde kalla kyrkliga marginalgrupper, sökande trons analfabeter eller folk som står på trons tröskel. Därför har boken också mera utpräglat blivit ”en skildring utifrån” såsom författaren säger.

Dessutom har EEK utgivits på de tyska Förenade evangelisk-lutherska kyrkornas katekeskommission, alltså på kyrkans officiella uppdrag och är således en produkt av en teologiskt lärande kyrka, dvs. en kyrka som inte bara genom enskilda teologer utan som kyrka och i en ny form tar ansvar för evangeliets förkunnelse och tolkning för dagens människor.

På grundval av dessa faktorer har man intrycket att en förskjutning har skett i Petréns bok i förhållande till EEK, förvisso inte beträffande kvalitén som förtjänar allt beröm, utan av genren och – om vi inte misstar oss – i viss mån beträffande den målgrupp som boken vill nå. Allt detta påpekas givetvis inte alls i nedvärderande syfte utan tvärtom just för att framhäva Petréns specifika accenter och hans arbetes karakteristiska prägel.

Kännetecknande drag

Det vore intressant och lockande att jämföra Petréns publikation med liknande företag, exempelvis med Hans Kungs Varför vara kristen (jfr Signum 1980:103 f) som i synnerhet vänder sig till människor som inte tror men ändå ställer frågor, som har trott men är missnöjda med sin otro, som tror men på samma gång står rådlösa mellan tro och tvivel. Vi anser att Petren på ett lyckat sätt har låtit sig inspireras av EEK som kanske är mindre briljant men ändå i stort sett ger fullödigare svar på ifrågakommande spörsmål.

Några drag i författarens framställning synes vara av särskild betydelse speciellt när man beaktar medelsvenssons situation.

Petrén tar sin utgångspunkt i frågan vad det innebär att vara människa, att vara på jakt efter sin identitet, att söka integrera kroppens och själens behov av trygghet, gemenskap och mening i livet och därigenom förverkliga sann frihet. Utifrån denna ansatspunkt frågar han: ”Kan man tro på Gud?” och där han varsamt pekar på ”aningar och glimtar”, utreder det ateistiska alternativet, frågar: ”vad har människor Gud till?” och väcker nyfikenhet (”Någon att lära känna”). I ett tredje steg ”varför fungerar det inte?” tar han upp skuldfrågan i människans tillvaro och där hans särskiljande av ”skuld eller bara skuldkänslor” är av principiell och praktisk vikt.

Denna ”antropologiska” infallsvinkel verkar originell och övertygande. Den återspeglar något av en ”fundamentalteologi” som i ett sekulariserat och efterkristet samhälle tycks vara av största betydelse.

Givetvis vill Petrén därutöver förmedla en helhetssyn av den kristna tron. Han gör det utomordentligt skickligt, helt opolemiskt och s.a.s. i en reflekterande dialog med läsaren (jfr exempelvis hans framställning av luthersk uppfattning om rättfärdiggörelsen). I stället för att ständigt argumentera med olika invändningar mot den kristna tron försöker han låta samtalspartnern komma till tals och på ett mjukt sätt diskuterar han med honom, alltid i nära anknytning till människans tillvaro och nutidens situation.

I vilken utsträckning kommer en ekumenisk inriktning till uttryck i boken? EEK återspeglar i detta hänseende en mönstergill ekumenisk attityd och anda som trots sin evangelisk-lutherska prägel på ett långtgående sätt t.o.m. försöker uttömma möjligheterna för ett ekumeniskt samtal och öppnande utan att därmed falla för frestelsen i form av en fiktiv kristendom bortom konfessionerna. Petréns framställning försöker givetvis också göra rättvisa åt andra kyrkors och samfunds uppfattningar vid de ganska få tillfällen då han överhuvudtaget berör dem (barndop, ämbete). I enstaka fall pekar han på växande samförstånd (213) och i ett avsnitt talar han om ”kyrkan och kyrkorna” (219-224). Men utan tvivel är tanken på kristen enhet mycket mera undanskymd än i EEK och återspeglar både Petréns specifika målsättning och inte minst något av den underutvecklade situationen i Sverige.

Sjätte kapitlet tar på drygt 45 sidor upp den kristnes (och kyrkans) tjänst i världen (i EEK drygt 450 sidor). Mig veterligen är det första gången som en svensk-luthersk framställning av tron för vuxna på ett så syntetiskt och kompetent sätt tar upp dessa mångfaldiga frågor, med en helhetssyn och försöker ge orientering utifrån trons perspektiv. Visst skulle man ha önskat ytterligare konkretisering och komplettering vid enskilda frågor. Men kapitlet som sådant är ett litet mästerverk och av yttersta betydelse för att vidga trosperspektivet till dessa trängande frågor som kristna människor brottas med idag.

Utblick

Kyrkan har gång på gång under historiens lopp ställts inför uppgiften att på nytt reflektera över sin tro och dess implikationer för den kristna tillvaron och att uttrycka och formulera den i enlighet med en skiftande kulturell och andlig kontext och med bakgrund av tidens nya frågor.

Petrén påtar sig denna uppgift i ett svenskt-lutherskt sammanhang – visserligen på privat bas men på grundval av och med inspiration från en lutherskt standardverk som håller på att spridas över världen. (Efter förhandlingar mellan Augsburg Publishing House och den amerikanska lutherska kyrkan skall en förkortad version av EEK 1983 utges i USA och på så sätt spridas även i Asien och Afrika.)

Trots en tilltagande emancipation från kristen tro finns ett sökande efter en klar kristen substans, en reflekterad trosorientering och inte minst efter andliga impulser. Det är att hoppas att Petréns publikation för många inom Svenska kyrkan blir en hjälp därtill.