Ett modernt folkmissale

Den tyskspråkiga katolska kyrkans nu klassiska folkmässbok ”Schott” (utg ffg 1884 av P. Anseln Schott), har utkommit i ny gestalt med den nya liturgin.

Med det mycket fylliga urval av bibeltexter som ges i den nya liturgin har man måst dela upp utgåvan på flera band. I Der grosse Sonntags-Schott fur die Lesejahre A-B-C finner man alla mässtexter (tyska & latin) och alla bibeltexter (tyska) för söndagar och mera framträdande helgdagar. Man ger också ut en behändig Volks-Schott med ett läseår per band. Vardagarnas mäss- och bibeltexter på tyska finns i Der grosse Wochentags-Schott I-II. För utgåvan svarar benediktinerna i Beuron. Förlaget är Herder.

Anders Ekenberg är präst i svenska kyrkan och doktorerar i exegetik. Han har skrivit böcker och talrika artiklar i allmänteologiska ämnen och har ägnat sig åt liturgiska och kyrkomusikaliska frågor.

I förordet markerar huvudredaktören, Odo Haggemuller OSB, att man inte är ansvarig för de tyska översättningarna: Schott övertar det tyska missalets officiella text från 1975, likaså bibeltexten ur det officiella lektionariet. Bibeltexterna där (den s k Einheitsubersetzung) är i stort sett översatta enligt nu gängse principer för bibelöversättning. När det gäller övriga texter kan det vara värt att uppmärksamma, att den tyska versionen är relativt självständig gentemot det latinska originalet. Det gäller t ex i kollektbönerna. Principen torde vara den enda rimliga: att försöka gripa om originalets väsentliga innehåll men återge det i en språkform som passar målspråket; bibelanknytningarna är ofta tydligt utarbetade, medan vissa mera abstrakta tankegångar i den latinska förlagan fått ge vika. I allmänhet ger det bönerna den nödvändiga ledigheten och fräschören i språket, även om man kanske här och var tycker att en innehållslig poäng tappats bort eller förfuskats. Men, som sagt, ansvaret för det har inte Schott:s utgivare.

I ett modernt folkmissale behövs också viss vägledning och kommentar. Vid sidan om den föredömligt klara och tilltalande redigeringen av mässboken är det på detta område som utgivarna lagt ner sin möda. För varje firningsdag ges en allmän introduktion till dagens mässa, relativt utförliga kommentarer till bibeltexterna, några ord ”Zur Eucharistiefeier” och avslutande material ”Fur den Tag und fur die Woche”.

Introduktionerna är säkert det vanskligaste. Ingen kan begära att en sådan introduktion varje gång skall kunna ge verklig hjälp åt varje deltagare. Utgivarna har försökt att i dessa introduktioner både knapphändigt återge någon sida av trosmysteriet och varsamt slå en brygga till vardaglig erfarenhet. I en mening är naturligtvis dessa introduktioner ”elementära”, men det ligger en viktig poäng i det. Tron är något som ständigt på nytt måste erövras, ständigt på nytt relateras till livet med dess skiftande sidor; ”det första steget” in i trons insikt tar vi i en mening ständigt på nytt. Jag tror att Beuron-munkarna här lyckats rätt så väl, med sin med nödvändighet knapphändiga och antydande framställning. Benediktinerna i Saint-Andre, som gjort motsvarande introduktioner i Missel dominical de Vassemblde (Paris 1972), har chansat friskare på att teckna mänskliga erfarenheter, frågor, problem på ett ofta ganska drastiskt sätt. Det kan säkert egga fantasin och inlevelsen mer

hos somliga, men dessa infall och introduktioner blir snabbt utslitna. (Sättet att skriva dem närmar sig i något fall t o m det omdömeslösa.)

Kommentarerna till bibeltexterna är solida och materialrika (så materialrika att de omöjligen kan läsas under mässans lopp och ofta fordrar ett verkligt arbete av läsaren). I stället för den lätt aktualiserande stilen i Missel dominical finner vi i Schott helt och hållet exegetiska kommentarer: kommentarer som hjälper läsaren att förstå bibelförfattarens avsikt och den historiska bakgrunden till en text. Schott vinner nog även här i slitstyrka, men principerna för hur texterna ur Gamla testamentet skall uppfattas i det liturgiska sammanhanget borde kanske ha övervägts noggrannare; exempelvis kommenteras berättelsen om kopparormen i 3 Mos utan en stavelse om att den i Nya testamentet ses som förebild till Kristi upphöjelse på korset; eftersom man också (nog så riktigt) upplyser om att det finns ett visst sammanhang mellan kopparormen och vissa förkastliga kultbruk i det gamla Israel blir läsaren till slut inte riktigt klok på vad han ska tycka om texten. Åtskilliga likartade exempel finns.

I den korta passus ”Zur Eucharistiefeier”, där man vill knyta samman dagens ordförkunnelse och eukaristin, har nog Missel dominical valt en bättre väg. Där helt enkelt en kort bön, som hjälper deltagarna att slå denna brygga mellan mässans två ”akter”. Schott:s kommentarer här blir gärna antingen upprepningar av introduktionen till mässan eller ganska allmänna satser om Kristus, evangeliet, eukaristin.

Materialet ”Fur den Tag und fur die Woche” är en väl genomarbetad kollektion av citat från fr a moderna andliga och teologiska författare till olika stickord och temata, som aktualiseras av dagens mässa. Belgarnas material på den här punkten är dock både djupare och bredare; här ges material för bön och eftertanke för hela veckan: bibelhänvisningar, böner, meditationer och texter från både äldre och nyare författare.

Med jämförelserna med det franskspråkiga folkmissalet har jag bara velat visa, att det går att göra en mässbok för församlingen på andra sätt än nya Schott är gjord. Schott har dock kvaliteter som väger tyngre än de flesta kritiska synpunkter: soliditet och balans. Noggrant och tålmodigt arbete ligger bakom nya Schott. Även för tysktalande och tyskläsande katoliker här i Sverige lär den komma att ha stor betydelse. Skall det visa sig möjligt att på den ekumeniska basis, som väl lär vara nödvändig för resursernas skull, på något sätt åstadkomma ett liknande hjälpmedel för gudstjänstfirandet här i Sverige? Uppgiften är ganska krånglig att genomföra, men nya Schott (och dess gelikar) ställer frågan.