av JAN OLOV FORS
”Genom sitt fredliga motstånd mot Vietnamkriget, sitt stöd till Martin Luther King, men inte minst genom sin hängivenhet att dela med sig till andra hur mindfulness och medkänsla medför inre frid och hur människor som odlar sinnesfrid även bidrar till en fredligare värld, levde den vördnadsvärde ett meningsfullt liv.” På detta sätt sammanfattar den tibetanske andlige ledaren Dalai lama den vietnamesiske zenbuddhistmunken Thich Nhat Hanhs livsverk efter det att han nåtts av budet att denne i början av året dött i en ålder av 95 år.
Thich Nhat Hanh hade många strängar på sin lyra. Han var andlig vägledare, författare, poet och fredsaktivist för att nämna några av de epitet som kan tillskrivas honom. Han kallades ofta rätt och slätt bara ”Thay”, vilket betyder lärare. Sexton år gammal inträdde han som munknovis i Tu Hieu templet i staden Hué, belägen i centrala Vietnam. Redan från början drevs han av en längtan efter att förnya buddhismens ansikte i Vietnam. Han var en av de första buddhistmunkar som studerade vid universitet i Saigon och även att göra något som på den tiden sågs som högst opassande för munkar, nämligen att cykla. Tidigt insåg Thich Nhat Hanh betydelsen av buddhistisk-kristen dialog och han kom att ha stor en inverkan på bland andra trappistmunken Thomas Merton.
Socialt engagerad buddhism
Många frågor kom att ställas på sin spets i och med det långvariga Vietnamkriget (1957–1975), som till exempel vilken roll templen och klostren skulle spela i samhället. Munkar och nunnor brottades med frågeställningen om de skulle hålla fast vid sitt kontemplativa liv och stanna kvar i templen och meditera eller försöka hjälpa människor som led under krigets fasor. Enligt Thich Nhat Hanh stod inte valet mellan att göra det ena eller det andra. Han valde att göra både och. För honom framstod det som något självklart att buddhismen inspirerade till att engagera sig i samhället och sin samtid. Det var en av anledningarna att han valde att mitt under brinnande Vietnamkrig grunda en ny munkorden under namnet ”The Order of Interbeing” (Tiep Hien).
Thich Nhat Hanh myntade begreppet ”engagerad buddhism” (engaged Buddhism) för att beskriva en social och politisk aktivism som grundade sig på buddhistiska principer. Meditationen var för honom inte ett sätt att fly samhället. Den är snarare en metod för att kunna stanna upp, hitta sig själv och se tillvaron tydligare, och utifrån det även se vad som behöver göras och handla därefter. I fjorton principer och riktlinjer – The Fourteen Precepts of Engaged Buddhism – sammanfattar han vad socialt engagerad buddhism innebär: i fokus är att handlingen tar sin utgångspunkt i Buddhas lära om icke-våld, respekt för mänskliga rättigheter samt vördnad för djur och natur.
Thich Nhat Hanhs fredsarbete i samband med Vietnamkriget imponerade på många. I mitten av 1960-talet möttes han och Martin Luther King i USA. Vänskap uppstod mellan dem, och de inspirerade varandra i användandet av icke-våldsmetoder. King nominerade Thich Nhat Hanh 1967 till Nobels fredspris och talade om honom som ”en apostel för fred och icke-våld”. Som ett resultat av sitt arbete för fred tvingades han leva i exil i nästan fyra decennier innan han tilläts att åter besöka Vietnam.
Ett annat viktigt möte för Thich Nhat Hanh var när han strålade samman med den ovan nämnde trappistmunken Thomas Merton. De möttes bara en gång i mitten 1960-talet i USA. Båda verkar ha gjort ett starkt intryck på varandra. Det tycks som om de genast uppfattade varandra som själsfränder. Merton beskriver honom som sin ”broder” och att han medger att han tycks ha mer gemensamt med honom än med många amerikaner. Båda hade under många år levt som munkar och därmed dagligen ägnat sig åt meditation och kontemplation. De utbyter erfarenheter kring detta, men det som på djupet binder dem samman är deras insikt att kontemplation och handling är intimt sammankopplat. Meditationen resulterar snarare i världstillvändhet än i dess motsats.
Medveten närvaro
Så länge Thich Nhat Hanh orkade fortsatte han att resa runt i världen för att föreläsa och sprida sitt fredsbudskap. Den fasta punkten för honom kom med åren mer och mer att bli klostret och meditationscentret Plum Village i Frankrike. Centret ligger söder om Bordeaux och grundades i början 1980-talet. Där undervisade han och ledde meditationer. Under hans ledning växte Plum Village till ett av de största och mest aktiva buddhistiska klostren i väst. Människor från olika delar av världen söker sig årligen dit för att lära sig konsten att leva medvetet.
Detta meditationscenter står öppet för alla – oavsett religionstillhörighet – som för en kortare eller längre period önskar meditera och på samma gång dela vardagens sysslor med andra. Grundtanken är att så långt det är möjligt integrera den medvetna närvaron i de dagliga aktiviteterna och inte bara ha fokus på den sittande meditationen. Kort sagt, du mediterar medan du äter, går, arbetar eller bara dricker en kopp te. I en alltmer högljudd och stimmig tid önskade han få fler människor att finna den inre stillheten och friden. Ur den inre friden kan den yttre freden i världen bli möjlig och skapas.
Denna livshållning försökte Thich Nhat Hanh även sprida genom de otaliga böcker han skrev. I dem analyserar han den tid vi lever i på samma gång som han delar med sig av andningstekniker och mindfulnessövningar. Några av dessa finns översatta till svenska, såsom: Varje steg väcker svalkande vind: vägledning i meditativ gång (2003), Mindfulness: ögonblickens under (2011) och Tystnad: finn din inre stillhet i en värld full av brus (2016).
Buddha och Jesus
Vid sidan av böcker om mindfulness har han också skrivit böcker som tar upp religionsdialog och relationen mellan buddhism och kristendom, som Living Buddha, Living Christ (1995) och Going Home: Jesus and Buddha as Brothers (2000). Tyvärr finns de inte översätta till svenska. I dessa böcker ger Thich Nhat Hanh genomgående uttryck för en respekt för kristen tro, framför allt finner han Jesu undervisning tilltalande. På sitt altare i klostret hade han alltid två avbildningar, en av Buddha och en av Jesus. Varje gång han tände rökelsen påmindes han om dem som sina andliga förebilder och föregångare. I hans ögon var de ”bröder” och ”levande” eftersom de båda förmedlar viktiga insikter om livet och tillvaron i stort och fortfarande förmår att göra detta. På samma gång som han kände sorg och var kritisk över hur bådas läror missbrukats. Thich Nhat Hanh tvekade inte att lyfta fram sådant inom buddhismen och kristendomen som lett till intolerans och bristande respekt för människor av annan tro.
Liksom fredsarbete är ett sätt att leva så är även religionsdialog mer än bara ord. När människor är villiga att lära av varandra äger dialogen rum bara genom att de är tillsammans. Dialogen blir fruktbar när vi lever djupt rotade i vår egen tradition och ändå vågar vara öppna och lyhörda för andra. Det är väsentligt att odla en medvetenhet om såväl de positiva som negativa sidorna i den egna traditionen. Inom buddhismen har det funnits flera olika schismer, som lett till att olika buddhistiska skolor och grupperingar bildats. Något som även finns inom kristendomen med sina förgreningar och kyrkobildningar. Men dessa olikheter kan även uppfattas som något berikande. De är som olika blommor i den buddhistiska och kristna trädgården. Det är genom att vi lär oss att respektera dessa olikheter och ser hur det berikar vår egen tradition, som vi kan bli mer öppna och uppskattande för det som skiljer andra religioner från vår egen.
Buddhismen räknar med fem centrala levnadsregler, som kortfattat kan återges så här: inte döda, inte stjäla, inte vara otrogen, inte ljuga samt inte använda droger. På samma sätt som Martin Luther i sin lilla katekes behandlar de tio budorden försökte Thich Nhat Hanh förklara innebörden i de fem livsreglerna och visa på deras relevans också för dagens människor. När han tar upp regeln som handlar om att inte döda är han mån om att betona att det handlar om respekten för allt liv och att så långt det är möjligt undvika att i tankar, ord och handlingar medverka till att liv i någon form utsläcks. Thich Nhat Hanh ser paralleller mellan Buddhas lära och det dubbla kärleksbudet och den självutgivande kärleken som beskrivs i Första Korinthierbrevets trettonde kapitel.
Allt samexisterar
En av de stora skillnaderna mellan buddhismen och kristendomen som brukar lyftas fram är att det inom buddismen saknas en uttalad gudstro och att den ibland tolkas som ateistisk. Thich Nhat Hanh vill på den punkten inte sudda ut de betydelsefulla skillnaderna, men han försökte hitta beröringspunkter mellan de båda traditionernas verklighetsförståelser. Han kände samhörighet med den tysk-amerikanske teologen Paul Tillichs ambition att hitta nya begrepp för att beskriva Gud – djupdimensionen i tillvaron – som ”tillvarons grund” (the Ground of Being). Själv sökte Thich Nhat Hanh finna ett sätt att begripliggöra vad buddhismen avser med de grundläggande begreppen nirvana och sunyata, som ofta brukar översättas med ord som ”utslocknade” och ”tomhet”. För honom blir ”sam-varat” (interbeing) det ord som bäst lyckas ringa in dessa begrepps innebörd. Enligt Nhat Hahn vill buddhismen understryka hur allt samexisterar och är relaterat till varandra, något som lätt skyms av beskrivningar som utslocknande och tomhet. Molnet hjälper oss att inse alltings föränderlighet och obeständighet. Ett moln dör aldrig, det ändrar bara oavbrutet form från moln till regn och snö. En katolsk teolog som influerats av Thich Nhat Hanhs sätt att tolka buddhismen är Paul F. Knitter. Han är känd för sitt mångåriga arbete för att utveckla kristen religionsteologi och fördjupa den buddhistisk-kristna dialogen. Knitter föredrar att beskriva Gud som ”sam-varats grund” (the Ground of Interbeing). I boken Without Buddha I Could Not be a Christian (2009) reflekterar han ingående kring detta och på vilka andra områden han menar att den kristna tron kan lära av och inspireras av buddhismen.
Thich Nhat Hanh drabbades 2014 av en stroke och efter det kunde han inte längre tala och hade svårt att gå. Trots detta fortsatte han att leda kommuniteten genom att använda sin vänstra arm och sitt ansiktsuttryck för att kommunicera. I slutet av 2018 gav han uttryck för att vilja återvända hem till Vietnam och för att leva sista tiden av sitt liv i Tu Hieu-templet där han som ung blev munk. Det var också där som han vid 95 års ålder fick lämna det här livet, som det uppges, fridfullt och somna i den förvissning som han strävat efter att förmedla till andra, nämligen att ett moln aldrig dör.
Jan Olov Fors är teol. dr i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Uppsala universitet, präst i Svenska kyrkan.
Ur Signum nr 8/2022, s. 39–41.