Ett nätverk av symboler och livsstilar

Tidens religiösa förändringar är snabba i Västerlandet och som alltid tydligast i USA. Inte bara de etablerade samfunden utan också föregående årtiondens många extrema sekter och kulter genomgår för närvarande en kris. Att binda sig vid en åskådning eller ett livsmönster, på gott eller ont, är inte längre lika attraktivt som på 60- eller 70-talet. En individualistisk generation föredrar total frihet och tillgång till ett nära nog obegränsat utbud av information, upplevelse och underhållning. Liksom man zappar på TV:n och surfar på nätet efter stundens ingivelse, kan man söka sig till ockulta intressen, kulter och terapier alltefter sina tillfälliga behov. Inget av detta förpliktar utan kan när som helst bytas mot något annat. Mycket av dessa subkulturer går som vi vet under namnet New Age.

Själva uttrycket New Age kommer från astrologiska spekulationer. Någon gång i denna tid – om den exakta tidpunkten diskuterar de lärde – passerar vårdagjämningens precisionspunkt från Fiskarnas till Vattumannens stjärnbild. Många ser detta som tecken på att kristendomens tvåtusenåriga era är över och att den nu efterträds av Vattumannens tidsålder, the Age of Aquarius, med nya möjligheter för människan. Just denna föreställning är i dag inte längre lika aktuell som för några årtionden sedan och är inte medveten för många som tillhör dagens New Age. Vad som skall räknas hit får bestämmas utifrån andra kriterier.

Vi har flera gånger diskuterat fenomenet New Age i Signum (en artikel av Aidan Nichols 1993:2, s. 42–47; en ledare i 1996:5, s. 129–130). Men det finns anledning att ta upp frågorna på nytt, inte minst utifrån Olav Hammers fylliga och informativa översikt På spaning efter helheten. Detta är en alldeles förträfflig bok som sakkunnigt och sakligt orienterar oss i en värld vi ibland lägger märke till men sällan har möjlighet att överblicka.

Hammer behandlar inte nyreligiösa rörelser i allmänhet (till skillnad från Håkan Arlebrands läsvärda Det okända, 2 uppl. Libris 1996). Hammer klassificerar New Age som religion men inte som en religion; det är en mångfald av åskådningar och livsmönster som alla uppvisar en gemensam familjelikhet men inte hör samman på något klart definierbart sätt. Hit hör så olikartade ting som österländska meditationstekniker och vurmen för schamaner, häxor och naturfolk. Här finns astrologi och spådomstekniker, healing och allehanda terapier, budskap från andevärlden eller utifrån rymden. Enligt Hammer kan allt detta bäst beskrivas som ett nätverk för utbyte av information och livsstilar. Kontakterna sker genom bokhandlare (som Vattumannen i Stockholm) eller på nätet, genom kurser och cirklar. Det är en oerhört stor mängd människor i vårt land som berörs av detta. Ulf Sjödins undersökning 1992–1994 visar t.ex. att 25 % av svenska vuxna och 38 % av gymnasisterna tror att utomjordingar besöker vår planet. 25 % av gymnasiegruppens flickor och ca 15 % av pojkarna tror att stjärnorna bestämmer över vårt öde. Betydligt sämre ligger kristendomen till. Mellan 4 och 10 %, beroende av åldersgrupp, betecknade sig som kristna. Den som inte inser att vi står inför ett radikalt religionsbyte har inte ögon att se med.

Hammer gör en sammanfattning i tio punkter av sådant som är karakteristiskt för New Age och här återges i förkortad form:

– att hela kosmos utgör en helhet och genomsyras av en kraft som man dock sällan kallar för Gud;

– att jorden och människan utgör en helhet som är brusten men måste återställas;

– att människan lever upprepade jordeliv;

– att intuition är en bättre kunskapskälla än intelligens;

– att utomeuropeiska kulturer har en visdom som vi bör tillgodogöra oss;

–att vi står inför en ny tidsålder där dessa insikter snart skall bli accepterade.

Inom detta område finns emellertid tydliga förskjutningar. I det tidigare skedet (60- och 70-talet) fanns starka samhällsutopiska drag som med tiden har tonats ned samtidigt som tidsandan kommit ett ge individuella lösningar försteg framför kollektiva. Det sker en markant interiorisering av religionen, en tro på att de djupaste sanningarna står att finna i vårt eget inre. Carl Gustav Jung har här spelat en viktig roll som inspiratör och ägnas ett kapitel i boken (Jfr Signum 1997:5 s. 157–159). Det finns här många likheter med äldre tiders gnostiska riktningar, särskilt i tanken på att människan bär på ett egentligt och högre jag som är fördolt men kan väckas till liv och utveckla oanade förmågor.

Sådana tankar är dock inte allenarådande. Det finns också utrymme för tro på en utifrån kommande uppenbarelse, dock inte i dess kristna form. Genom s.k. kanalisering kan medier få kontakt med välvilliga andeväsen som gärna blir våra vägledare. Utomjordingar som sägs besöka oss i UFO:n framställdes förr som farliga och skrämmande men blir nu allt oftare till högre andliga ledare som vill rädda mänskligheten från undergång. Hela symbolvärlden genomgår en synbar transformation påverkad av genrer som fantasy och science fiction. Änglar fick härom året en renässans men presenteras helt lösryckta ur sitt bibliska och kristna sammanhang (Jfr Signum 1996:9–10, s.). Allt framställas så optimistiskt som möjligt i överensstämmelse med den amerikanska tilltron till positivt tänkande. Tror man på reinkarnation, tar man för givet att nästa tillvaro kommer att bli bättre än den nuvarande. Det svåra och till synes obehagliga i övertagna religiösa system slipas bort till förmån för det utslätat harmoniska.

Det finns i allt detta ett romantiskt drag: i längtan efter det exotiska, efter det i tiden och rummet avlägsna, hoppet om en lycklig framtid i en upplevd enhet med alla andra och med naturen. Men som all romantik är New Age en orealistisk strävan, att fly från världen i stället för att ta itu med de konkreta problemen i vår tillvaro. Ofta finns ett drag av dagdrömmeri, vare sig man söker sitt imaginativa umgänge bland rymdvarelser och österländska vismän eller hos naturbarn, ofördärvade av civilisationen. Till New Age räknar Hammer också de många formerna av nyhedendom, då man genom olika ritual söker uppleva enheten med naturens krafter så som man tror att det kan ha gått till före kristendomens ankomst. Just hos nyhedendomen är det svårt att finna några positiva samhälleliga effekter men desto lättare att hitta exempel på motsatsen. Dagens former av nyhedendom må vara politiskt ofarliga men saknar i stället samhällelig betydelse.

En stor del av New Age består av alternativmedicin, terapier och tekniker för att förbättra det egna välmåendet eller de egna prestationerna. Hammer presenterar en femtontal varierande metoder som ibland står på gränsen till det samhälleligt acceptabla (t.ex. zonterapi) men i andra fall tycks mera fantasifulla än trovärdiga. Som alltid inom New Age lämnas det åt den enskilde att själv välja eller vraka i det stora utbudet.

Urgammal vishet – modern vetenskap

Det finns inom New Age två helt motstridiga tendenser som dock – liksom allt annat i denna miljö – kan förenas i olika kombinationer. Lärorna framställs gärna som en urgammal vishet, bevarad i Orienten eller i naturfolkens myter och riter. Samtidigt sägs de stå i överensstämmelse med naturvetenskapens allra senaste rön. I båda fallen är anspråken överdrivna. Kunskapen om andra kulturer har vanligen förmedlats genom många mellanhänder och har populariserats till oigenkännlighet. Så till exempel betackar sig indianerna för de moderna amerikanernas exploatering av deras myter och riter. Påståendena om nutida vetenskap är inte mera trovärdiga. Hammer brukar här ordet ”vetenskaps-likhet”: man lånar forskningens imponerande språk utan att vilja acceptera dess villkor och metoder. Önskan att på en gång knyta an till det förgångna och till framtiden ingår i New Age-rörelsernas självbild, deras anspråk på att äga den totala världsförklaringen. Att det sedan finns många sådana förklaringar är för den troende ingen anledning till skepsis. Tvärtom visar det att det alltid finns möjligheter till nya upptäckter. Man ser sig som sökare, någon som ständigt är på väg till nya insikter men aldrig fastnar definitivt för någon av dessa.

Hammer är beundransvärd objektiv. Han försöker förstå de olika riktningarna utifrån deras egna förutsättningar och avstår i möjligaste mån från värdeomdömen. Hans egen grund, som då och då skymtar fram, är övertygelsen om att det finns en objektiv vetenskap utifrån vilken man kan pröva olika påståendens hållbarhet och mäta åskådningarnas halt. Det är riktigt att många pseudovetenskapliga teorier kan vederläggas med vetenskapens vanliga metoder. När slagrutans främste förespråkare i Sverige nyligen vägrade ställa upp i ett försök, arrangerat av den outtröttlige James Randi, var detta ett allvarlig nederlag för de slagrutetroende. Många ”paranormala” fenomen har på samma sätt visat sig vara enkla illusionstrick (ofta genom samme Randis undersökningar).

Just denna grundmurade vetenskapstro kan dock visa sig vara en svaghet. Allt ligger inte inom ramen för vad som är prövbart, och många av de fenomen som påstås inträffa kan inte upprepas försöksmässigt. Varken andar eller UFO:n låter sig framställas eller granskas i laboratorier. Dessutom – vilket är en knepigare fråga – har vetenskapens objektivitet gång på gång blivit ifråga-satt under detta århundrade. Nazismen och kommunismen missbrukade den för sina syften, och vad som först kunde se ut som vederhäftig forskning visade sig vara noga uttänkt propaganda. Inte heller vet vi om det nutida marknadsstyrda samhället är en säker grund för vetenskapligt sanningssökande. När New Age-troende uttrycker sin misstänksamhet mot etablerad vetenskap, är det tyvärr inte alltid grundlöst. Därmed ingalunda sagt att det är fritt fram för de ständigt nya ovetenskapliga påhitt som dyker upp inom New Age.

Att söka vederlägga New Age med vetenskapliga argument är i längden ofruktbart. Viktigare är att få till stånd en dialog på filosofisk grund, att med tankens redskap visa på det ologiska i många föreställningar eller tvinga deras företrädare till en djupare reflektion. En dialog mellan vetenskap och religion (inklusive New Age) är visst möjlig men fordrar någon form av filosofisk konsensus som underlag för ett samtal. Dessvärre är de New Age-troende vanligen är alltför osofistikerade och känslopåverkade i sitt sökande, trots att många helt visst är intelligenta och utför krävande arbetsuppgifter under sin vardag. Ofta lär man sig – som Hammer påpekar – att leva i två föreställningsvärldar utan att inse vikten av att förena dem till ett.

Att pröva äventyret

Hammer ställer slutligen frågan vad det är som driver människor att söka sig till alla dessa nya tankar och livsmönster. Han ser en förklaring i människors frustration, deras oförmåga att förverkliga det de helst skulle vilja göra av sina liv. Därför, menar han, är det särskilt under kristider som sådana riktningar uppträder, vilket låter sig sägas. Själv skulle jag vilja föreslå en variant på detta tema. Många upplever sin dagliga situation i nutiden som outhärdligt tråkig, en vardaglig rundgång utan djup, utan vare sig utsikter eller insikter. Det är då naturligt att man söker sig till alternativa världar som för stunden ger omväxling, spänning och krydda åt livet. Dataspel och rollspel, fantasy och science fiction har länge fyllt en viktig roll för den unga generationen. Men kanske vill jag själv vara med på riktigt i äventyret – ge mig ut på en kosmisk färd i tid och rum, känna mig själv förändrad till hela mitt väsen, uppleva hur jag utvecklar oanade krafter? Ju tråkigare och mera innehållslös som kulturen blivit, desto mera förståeligt är det att man vänder sig i andra riktningar för att få en starkare stimulans. Och New Age har fördelen att alltid lämna en dörr öppen. Fungerar inte det man prövar på, är det bara att börja om med något annat.

Genom att bjuda på totala världsförklaringar – hur absurda de än kan tyckas oss – ger New Age också en möjlighet till visshet och målinriktning som så ofta saknas i dagens samhälle och dessvärre också inom stora delar av kristenheten. Ju mera utslätad den kristna tron framträder, desto svårare har den att möta konkurrensen från attraktiva och lättillgängliga åskådningar. Det är en stor utmaning inför framtiden. Den fordrar filosofiskt och teologiskt kunnande men också empati och en insikt i hur människor i denna generation söker komma till rätta med livsproblemen.