Etyka SolidarnoϾi РSolidaritetens etik

I en uppmärksammad artikel i Ord & bild 1/82 har den polske frilansjournalisten Maciej Zaremba analyserat det som han kallar ”Solidaritets ideologi” och dess samband med religion och kyrka i Polen. Hans initierade framställning mynnar i en beskrivning av Polens ”ethos”, dvs. dess ledande föreställningar och karaktäristiska ideal som ytterst grundar sig på en föreställning om den mänskliga värdighetens primat över alla materiella villkor. Filosofiskt har den fått sitt uttryck i den s.k. katolska personalismen som omfattas av flertalet radikala intellektuella inom Solidaritet och som i hög grad har präglat rörelsens ideologi. Den har sitt upphov i den franska filosofen Emmanuel Mouniers tankevärld (jfr Regis Boyer, Människan – vem är hon? En fransk filosof svarar, Katolska Bokförlaget, Uppsala). Johannes Paulus II:s rundskrivelse från 1981 Människans arbete (Laborem exercens) som under hösten kommer att publiceras i svensk översättning på Katolska Bokförlaget är ett annat exempel där personalismen tydligt kommer till uttryck.

En omedelbar inblick i detta filosofiska tänkandes polska särart förmedlar en bok med filosofiska essäer som nyligen publicerats i tysk översättning, Jozef Tischner, Ethik der Solidaritet. Prinzipien einer neuen Hoffnung, Styria, Graz 1982. Etyka Solidarnoœci utkom hösten 1981 på Znak-förlaget i Kraków. Författaren, 50-årig professor i filosofi vid den teologiska fakulteten i Kraków blev känd genom sina predikningar med anledning av Solidarnoœæ:s första kongress i Gdansk i september 1981. Tre av hans predikningar om solidaritetens etik eller om Solidarnoœæ:s etik – rubriken kan översättas på båda sätt även om tyngdpunkten ligger på den första tolkningen – inleder och avslutar också boken.

I början av 1981 publicerade Tischner på den polska samisdat-tidskriftens förlag Spotkania (möten) i Paris boken Dialog polski (Den polska dialogen) som behandlar relationerna mellan kommunismen och katolicismen och främst dialogen mellan katoliker och den oppositionella vänstern. Boken visar den marxistiska statsideologins bankrutt och närmandet av dess f.d. representanter (främst Kolakowski och KOR-ideologerna Michnik och Kuron) till kristendomen i etiskt hänseende.

Den polska dialogen var en uppgörelse både med marxismen som ideologi utan etik och med folk som sökte efter ansatspunkter till en etik i denna ideologi. Solidaritetens etik förmedlar s.a.s. den positiva synen på denna uppgörelse – ett kontrastutkast till marxismen. Den stöder sig vid sidan av en kristen socialetik och Krakóws specifika fenomenologisk-personalistiska inriktning i filosofin på Den polska dialogens erfarenheter.

Etyka Solidarnoœci är en essäsamling vars grundtanke kretsar kring samvetets solidaritet, alltså en etik som kan antas både av troende och icke-troende. Den är varken en skolbänksfilosofi eller en moralkodex utan den avser en etisk sensibilisering av människa och arbetare. ”Med människor utan samvete kan man inte vara solidarisk.” Väsentligt är emellertid inte bara en solidaritet av och bland utan främst för lidande och förtryckta människor. I denna bemärkelse är denna solidaritet öppen – den är inte bara en inbördes dialog utan en dialog med andra. Här finns hos Tischner ett ledmotiv som han utvecklar i talande bilder och jämförelser hämtade ur det konkreta polska samhällslivet. Intimt knuten till begreppet dialog är sannfärdighet resp. trohet och förljugenhet resp. förräderi.

Helt konkret uppfattar Tischner arbetet som dialog och här finns kanske den viktigaste skillnaden gentemot den marxistiska teorin. Arbetet är – liksom språket och samtalet är ett bearbetande av ett ämne – ett bearbetande av ett stoff, ett material, och sist och slutligen ett sammanfogande av delar till en enhet som innebär sann mening. Exploatering ses i detta perspektiv som lögn, som förfalskning av de relationer som utgör arbetets stora dialog i dess olika dimensioner. Den marxistiska teorin ser bara den materiella dimensionen. De utsugnas lidande har emellertid en helhetsaspekt och en metafysisk dimension utöver det rent materiella.

Beträffande upphävandet av privategendomen konstaterar Tischner på sitt jordnära bildspråk: ”Det gäller inte bara att trädet tillhör alla utan att dess frukter kommer alla till godo.” Produktionsmedlen skall alltså socialiseras i den mån detta stimulerar trädet att bära frukt.

Även beträffande den ”öppna” socialismen (i motsats till den doktrinära marxismen-leninismen) betonar författaren skillnaden mellan en marxistiskt inspirerad etik som tar sin utgångspunkt i människans förhållande till det materiella och en kristen etik som utgår från människans förhållande till medmänniskan. Mot den marxistiska ekonomiska teorin ställer han ett begrepp från näringslivet som han hämtar ur Polens bondetradition. Det polska ordet ”gospodarstwo” betyder bondgård, hushåll, ekonomi. Att hushålla innebär följaktligen att bära omsorg om det ärvda godset. Man ”äger” bara något såsom man ”äger” språket. ”Att ha” innebär därför i grund och botten ”att ge”. Och på grund av att näringslivet är en dialog och därmed innebär gemensamhet, har det lika litet mening att tala om näringslivets ”socialisering” som att tala om språkets ”socialisering”.

Tischners essäer behandlar utöver arbetet och näringslivet även andra livsområden: vetenskap, konst, uppfostran, familj. Alltid står hans postulat av sannfärdighet i samband med de praktiska krav som det polska folket och Solidarnoœæ har framfört under senare år och han försöker ge dem en etisk motivering. Föga realistiska verkar i förstone hans betraktelser över politiska ämnen, t.ex.. hans teori beträffande revolutionen. Betydelse får den först med sikte på den polska historien. Under alla perverterade och pseudodemokratiska system som folket upplevde, ja t.o.m. när landet hade förlorat sin frihet och sitt oberoende fortsatte Polen att leva tack vare sina diktares, filosofers och intellektuellas andliga välde som verkade som det polska folkets samvetsröst.

Den lilla bokens värde och verkliga intresse ligger kanske mindre i dess filosofiska teser som kan diskuteras utan i dess etiska synsätt som onekligen har satt sin prägel på Solidarnoœæ.

Förhoppningen om demokrati och demokratisering i Polen tycks vara krossad för lång tid framåt. Det som däremot ej kan krossas är Solidarnoœæ:s anspråk på att ha försökt skapa en etisk modell för ett mänskligt samhällsliv som kan ha förblivande betydelse långt utöver Polens gränser.