EU-konstitutionens värderingar

I juli 2003 framlades den slutliga texten till utkastet till ett fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. Detta är självfallet ett viktigt steg i vidareutvecklingen av EU. Konstitutionsförslaget har rönt relativt liten uppmärksamhet i Sverige. Resonemang och kritik kring enskildheter får enligt min mening inte undanskymma att det är ett storverk som har utförts.

Inom ramen för en mindre artikel kan naturligtvis inte konstitutionens innehåll behandlas i sin helhet. Efter en kortare inledande presentation koncentrerar jag mig på vissa viktiga frågor som rör de grundläggande värderingar som kommer till uttryck i konstitutionen och som bör ha särskilt intresse för Signums läsekrets. Det rör sig här om aspekter som annars knappast kommer fram i den allmänna debatten.

Varför en konstitution?

EU:s regelverk är svåröverskådligt i nuläget. Det bygger på flera olika grundläggande fördrag, och regelverket har successivt reformerats och byggts ut genom olika regeringskonferenser som avkastat nya fördragstexter såsom Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget och Nicefördraget. Tiden har ansetts mogen att arbeta samman dessa texter i ett sammanhängande, mera överskådligt och läsbart dokument. Att man valt att beteckna detta nya grundfördrag ’konstitution’ markerar givetvis den på många sätt överstatliga karaktär som EU successivt kommit att få.

EU har som vi alla vet vuxit fram på grundval av ett huvudsakligen ekonomiskt inriktat samarbete. Bakom tillkomsten av förslaget till konstitution kan man emellertid spåra en markant vilja att bredda det europeiska samarbetet till andra områden; socialt, kulturellt, fredsbevarande m.m. Man har velat föra EU närmare medborgarna och ge EU-arbetet en starkare medborgerlig förankring. Ett viktigt uttryck är stadgan om grundläggande rättigheter som berörs i det följande.

När åtta nya central- och östeuropeiska länder går in i EU per den 1 maj 2004 (jämte Malta och huvuddelen av Cypern) tas ett verkligt historiskt steg som kan betecknas som det definitiva slutet på uppdelningen av Europa i öst och väst som konsekvens av det kalla kriget. Det har varit väsentligt att se över EU:s beslutsformer inför denna stora utvidgning, men också att låta de nya medlemmarna möta ett tidsenligt och, får man hoppas, väl fungerande regelverk.

Härtill kommer naturligtvis många andra önskemål om klarlägganden och förändringar som man sökt tillgodose under arbetet på konstitutionen. Särskilt från tyskt håll har sålunda man drivit frågan om ett tydligare klarläggande av gränserna mellan vad som tillkommer EU att göra och vad som är varje medlemslands ansvar. När det gäller kompetensgränserna har dock de reella förändringarna inte blivit särskilt stora.

Författningskonventet

Konstitutionen har som bekant utarbetats av ett särskilt s.k. konvent. Detta har bestått av drygt 100 personer som alla arbetat utifrån ett personligt mandat. Ledamöterna har i huvudsak varit utsedda av Europaparlamentet och av de nationella regeringarna och parlamenten i medlemsländerna och även kandidatländerna, dvs. de stater som sökt medlemskap i EU men ännu ej är medlemmar. Två intressanta frågor förtjänar att särskilt beröras. Den ena är varför man valt just denna arbetsform och den andra konventets arbetssätt.

Skälet till att man valt arbetsformen konvent är framför allt mindre goda erfarenheter av tidigare regeringskonferenser om fördragsrevisioner. Dessa har ofta kännetecknats av betydande motsättningar mellan regeringarna i medlemsstaterna och sista minuten-kompromisser mellan olika nationella positioner. Inom konventet har man eftersträvat att nå konsensus; formella omröstningar har inte hållits och alla konventsledamöterna har undertecknat slutdokumentet. Konventet har byggt vidare på erfarenheterna av det särskilda konvent som häromåret utarbetade EU:s stadga om grundläggande rättigheter.

Den främsta historiska förebilden är emellertid det konvent som i Philadelphia utarbetade den amerikanska konstitutionen av år 1787. Detta blev sällsynt lyckosamt. Den konstitution som antogs 1787 gäller ju fortfarande i USA efter mer än 200 år, om än försedd med ett antal betydelsefulla tillägg (amendments). Nästan varje amerikanskt skolbarn känner även i dag till de främsta grundlagsfäderna: Jefferson, Washington, Adams, Madison m.fl. Att EU:s författnings-konvent skulle lyckas så väl tror dock knappast någon.

En intressant aspekt är den stora öppenhet som omgett konventsarbetet. De texter som successivt kommit fram har nästan omedelbart funnits allmänt tillgängliga på internet. Under arbetets gång har de förslag som kommit in från olika intressenter på samma sätt publicerats på nätet. Förutom själva förslaget till konstitution finns alltså ett rikhaltigt material allmänt tillgängligt. (Se http://european-convention.eu.int.)

Konventets förslag till konstitution skall nu behandlas av en regeringskonferens, där de 15 hittillsvarande och de 10 nya medlemsstaternas regeringar är företrädda. Slutprodukten måste sedan ratificeras av samtliga 25 staters parlament; man kräver alltså enhällighet. (I USA räckte ¾ majoritet.) Här kan olika problem komma upp, särskilt som flera stater tycks ha för avsikt att anordna folkomröstning om konstitutionen. Sannolikt kommer dock inte huvudinnehållet i konventsförslaget att kunna rivas upp.

EU:s mål och värden

Ett ofta diskuterat ämne är vad som är slutmålet med EU. Är det en federal statsbildning, ett slags Europas förenta stater, eller är det en mindre långtgående samverkansform som ger större utrymme för nationalstaterna, ett slags nationernas Europa?

Om detta kan man ha olika uppfattningar. Enligt mitt synsätt finns inget fixerat slutmål. EU har hittills successivt utvecklats, förändrats och fördjupats på grundval av gjorda erfarenheter och ändrade yttre förhållanden och behov. Vem kunde ännu för femton år sedan förutse östutvidgningen? EU som ett grundläggande fredsprojekt står dock fast.

Av största intresse är att se hur konstitutionsförslaget i ingressen och de inledande artiklarna uttrycker unionens grundläggande värden. Artikel 2 med rubriken ”Unionens värden” lyder: ”Unionen bygger på värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle där mångfald, tolerans, rättvisa, solidaritet och icke-diskriminering råder.”

I konstitutionens ingress erinras om att Europa utvecklat de värden som bildar grunden för humanismen. Härefter sägs bland annat att konstitutionens bestämmelser är ”inspirerade av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv med värden som ständigt hålls levande i det europeiska kulturarvet, och som har förankrat människans centrala roll och hennes okränkbara och oförytterliga rättigheter samt respekten för lag och rätt”.

EU söker alltså en gemensam grundval i det europeiska humanistiska kulturarvet. Man betonar att den enskilda människans okränkbarhet och välfärd skall stå i centrum. Man förklarar även att ”unionen skall respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald” (artikel 3.3).

Under konventsarbetet har det varit omdiskuterat om det kristna arvet och de kristna värdena skulle särskilt apostroferas, i vart fall i ingressen. Det har funnits olika förslag i denna riktning. Som framgått har emellertid konventet valt att i mera neutrala ordalag tala om det religiösa och humanistiska arvet. Det är speciellt från fransk sida som man haft svårt att acceptera en text som särskilt lyft fram kristendomens ställning – man känner här en fläkt av kvardröjande tankegods från franska revolutionen. Inte minst konventets ordförande Giscard d’Estaing lär ha uttryckt en sådan uppfattning.

På denna punkt kan man ha olika meningar. För egen del finner jag det dock svårt att bortse från att Europa av i dag rymmer en betydande religiös mångfald, framför allt i form av stora muslimska gemenskaper i ett flertal medlemsländer. Än mer skulle så bli fallet om Turkiet i en framtid går in i EU, något som dock ännu framstår som osäkert. Motsvarande gäller för vissa stater på Balkan, såsom Bosnien och Albanien.

Grundläggande rättigheter

Ett centralt uttryck för det sagda är EU:s system av regler för skydd av grundläggande rättigheter. Som nämnts har ett tidigare konvent utarbetat en särskild EU-stadga om de grundläggande rättigheterna. Jag har tidigare presenterat denna i Signum (6/2000). Rättighetsstadgan har dock hittills endast antagits såsom en politisk deklaration och är alltså inte juridiskt bindande i nuläget.

Nu föreslås att rättighetsstadgan skall införlivas med den nya konstitutionen såsom en särskild del av denna och härigenom göras bindande så att överträdelser kan beivras inför domstol. Härutöver skall EU söka anslutning till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Denna ligger inom Europarådets egid (alltså ej EU:s) och upprätthålls av den särskilda Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. På åtskilliga områden behandlar emellertid rättighetsstadgan andra rättigheter eller ger ett fylligare skydd än Europakonventionen.

Rättighetsstadgan slår i sin avdelning 1 fast de grundläggande principerna om männi-skans värdighet. Den förklarar i artikel 1 att människans värdighet är okränkbar. Den skall respekteras och skyddas. Artikel 2 slår härefter fast att var och en har rätt till liv. Artikeln stadgar också förbud mot dödsstraff. Artikel 3 behandlar människans rätt till integritet. Där sägs att var och en har rätt till fysisk och mental integritet. Konkret slås bland annat fast förbud mot rashygieniska metoder, mot reproduktiv kloning av människor och mot att låta människokroppen eller dess delar i sig utgöra en källa till ekonomisk vinning.

Rättighetsstadgans innehåll i övrigt kan inte presenteras närmare här. Bland intressanta artiklar kan t.ex. nämnas artikel 9 om rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj, artikel 10 om tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, artikel 13 om konstens och den vetenskapliga forskningens frihet, artikel 22 om kulturell, religiös och språklig mångfald och artikel 24 om barnens rättigheter. Rättighetsstadgan innehåller också en rad artiklar om solidaritet och socialt skydd.

Den närmare innebörden och räckvidden av rättighetsstadgans artiklar framgår i någon mån av den anknytande förklaring till stadgan som har utarbetats. Väsentligen får dock innebörden klarläggas successivt under kommande år vartefter olika fall kommer upp till prövning i domstolarna. Det förefaller sannolikt att vi kommer att få uppleva en viktig fortsatt utveckling i rättspraxis av det europeiska rättighetsskyddet, något som även kommer att påverka de styrande i Sverige.

Kyrkornas ställning

I förslaget till konstitution har man tagit in en särskild artikel 51 med rubriken ”Kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning”. Den bygger på en protokollsförklaring till EG-fördraget som redan finns men har fått ökad tyngd genom att tas in i själva konstitutionen.

Här sägs att EU skall respektera och inte ingripa i kyrkors och religiösa sammanslutningars och samfunds ställning i medlemsstaterna i enlighet med den nationella lagstiftningen. Motsvarande sägs även skola gälla för filosofiska och konfessionslösa organisationers ställning.

I artikeln förklaras också att EU skall erkänna kyrkornas ställning och deras specifika bidrag och upprätthålla en öppen, överskådlig och regelbunden dialog med kyrkorna. Detta är ett tillägg och en nyhet i förhållande till den nuvarande protokollsförklaringen.

Man noterar den positiva hållning från unionens sida till religiös verksamhet som kommer till uttryck i denna bestämmelse.

Slutord

Det bör ha framgått av denna artikel att utkastet till konstitution för Europa rymmer väldigt mycket mer än de maktbalansfrågor och liknande som i första hand observeras i den allmänna debatten. Som jag ser det har man anledning att känna stor tillfredsställelse över det eftertryckliga sätt på vilket verksamheten inom EU enligt konstitutionen skall baseras på Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv. Den som utifrån ett svenskt perspektiv studerar konstitutionen frapperas överhuvud av den vikt som konstitutionen tillmäter sådana värden som den enskilda människans värdighet och integritet samt kulturell och språklig mångfald. Rättighetsstadgan såsom en integrerad del av konstitutionen kommer här att bli viktig.

Den europeiska unionen rymmer mer än vad många hittills velat se. Den torde under kommande år komma att påverka utvecklingen i Sverige också i centrala frågor som rör grundläggande värderingar om männi-skans värdighet och skydd och om hennes religiösa och kulturella frihet.