Evangelisk stats- och samhällssyn

Detta imponerande uppslagsverk (drygt 3 000 spalter) som nu föreligger i andra upplagan (1:a upp). 1966) har såvitt recensenten kan bedöma hittills knappast uppmärksammats inom svensk kristenhet trots att det för politiker, journalister o.a. lika mycket som för teologer kunde förmedla både en omfattande information om hithörande frågor och en inblick i dagens evangeliska stats- och samhällsetiska tänkande.

Utgivarna beskriver sin målsättning på följande sätt: ”Uppslagsverket ämnar informera alla dem som arbetar i kyrka, stat och samhälle om de frågor som dagens värld ställer till de kristna.” Ramen är således vittomfattande och sträcker sig över ämnen som kyrka, kyrkoförfattning, statskyrkorätt, folkkyrka osv till bidrag över internationell politik, europeiska gemenskaper, SEATO, COMECON, UNICEF, GATT, FN, DDR, databehandling, dataskydd, utvecklingspolitik, antisemitism, födelsekontroll, frihet, makt, våld, teknik, arbetsmarknadspolitik, fredsforskning, socialetik och mycket annat. Däremot saknar recensenten exempelvis stickorden Kina, Israel, vuxenutbildning (den korta hänvisningen till den nordiska och i synnerhet svenska stat-kyrka-situationen förmedlar tyvärr en otillräcklig och delvis missvisande bild, sp. 1152).

Grundläggande bidrag exempelvis om kyrka, kyrkoförfattning, biskopsämbete, stat och kyrka osv är inte sällan två- eller tredelade: evangelisk-luthersk, reformert och romersk-katolsk syn. I sådana och liknande bidrag som berör interkonfessionella och ekumeniska frågor har utgivarna bemödat sig om en berömvärd objektivitet och anlitat bl.a. också katolska experter. Recensenten har hittat enbart några få ställen där han ser sig nödgad att göra reservationer: i artikeln om den katolska kyrkoförfattningen är påståendet felaktigt att enbart den vigde prästen kan utdela sakrament och att det ”så kallade” (sic!) allmänna prästadömet enbart har en mottagande funktion (sp. 1282). I artikeln om reformationen ges en pinsamt förvrängd bild av jesuitordens roll (sp. 2111). I artikeln om katolicismen stöter man på misstaget, att en katolik skulle vara exkommunicerad om han ansluter sig till det kommunistiska partiet. I själva verket gäller exkommunikationen bara för dem som bekänner sig till kommunismens ateistiska lära. Slutligen har bidraget om födelsekontroll helt förbigått utvecklingen och diskussionen sedan 1966 inom den katolska kyrkan och förmedlar så en ganska ensidig bild.

Ett sådant uppslagsverk måste givetvis angripa en väldig problematik, av två skäl: A ena sidan saknas på evangeliskt håll en förpliktande kyrklig sociallära. A andra sidan har under senare tid inom alla kyrkor och samfund tillkommit en allmän åsiktspluralism rörande politiska och sociala frågor. Utgivarna påpekade därför redan i första upplagan att de varken ämnade inta en konfessionalistisk hållning eller att de gjorde anspråk på att tala å den evangeliska kristenhetens, inte ens å den tyska evangeliska kyrkans vägnar. Detta dilemma inställer sig inte i sin fulla skärpa i mera informativa bidrag av kända experter som i stort sett håller en hög nivå. Samtidigt är det klart, att också här vid tillfällen mycket kontroversiella accenter har kommit till uttryck (jfr. exempelvis stickordet ”liberalism”).

I bidrag av mera teologisk karaktär undviker man ett ställningstagande i vissa tvistefrågor därigenom att man främst förmedlar en omfattande information om den reformatoriska positionen utan att dölja motsättningarna i tolkningen (jfr exempelvis Luthers rättsteologi, två-rikes-läran).

Mest problematiska är de bidrag i Evangelisches Staatslexikon där man ämnar ta ställning till aktuella samhällspolitiska frågor i den kristna trons och teologins namn. I sådana frågor ger oss den Heliga skrift inga omedelbara svar oberoende av den skiftande historiska situationen. Så försöker författarna att ansvarsfullt tolka det som ur evangeliet och ur den – ofta brokiga – reformatoriska lärotraditionen kan sägas i sådana frågor (jfr de socialetiska synpunkterna i artiklarna om äktenskap och familj, egendom, eutanasi, rättvisa, medbestämmande, abort, stat). Utan stöd i en teologiskt interpreterad naturrätt och i ett kyrkligt läroämbete förblir argumenten i viss mån svävande och man känner sig tveksam angående deras hållbarhet.

Trots sådana och liknande förbehåll som man kan göra behåller detta uppslagsverk sitt stora värde som en utmaning till både den evangeliska och den katolska kyrkan att på ett fördjupat sätt fundera över kristendomens roll och uppgift i det politiska och sociala livet.