Eviga frågor helt i tiden

Även om det är svårt att empiriskt belägga att vi svenskar håller på att bli mer intresserade av religiösa spörsmål än vad vi har varit under de senaste decennierna, så finns det tecken som tyder på en växande nyfikenhet. Filosofiska bokcirklar och föreläsningskvällar om existentiella frågor kan numera locka så många människor att de framställda stolarna inte räcker till. Något yrvaket konstaterar kyrkor och församlingar att det finns en tilltagande efterfrågan på vad som snarast kan beskrivas som grundkurser i kristen tro.

Ulf Jonssons introduktion till fundamentalteologin berör väsentliga utgångspunkter för våra reflektioner kring människors intresse för religion. På svensk mark är vi inte särskilt vana vid att använda beteckningen ”fundamentalteologi”. Förhoppningsvis åtgärdas denna språkförbistring genom Jonssons lättfattliga presentation av ämnet.

Jonsson karaktäriserar fundamentalteologin som en disciplin där man reflekterar över de filosofiska och teologiska förutsättningarna för de frågor som behandlas inom den systematiska teologin. Han sammanfattar inledningsvis fundamentalteologin som ett slags hjälpvetenskap till den systematiska teologin, men efter att ha läst hela boken kan man konstatera att fundamentalteologin är mer än så. Om man använder vedertagna svenska ämnesbeteckningar kan man beskriva fundamentalteologin som ett verksamhetsfält i skärningspunkten mellan religionsfilosofi, etik, systematisk teologi och kyrkovetenskap.

Vanligtvis delas de fundamentalteologiska frågeställningarna in i tre huvudområden. Det första huvudområdet brukar behandlas i det band eller avsnitt i fundamentalteologiska introduktionsböcker som kallas för traktatet om religion. Det andra huvudområdet hänförs till traktatet om uppenbarelsen medan det tredje huvudområdet diskuteras i traktatet om kyrkan. I Ulf Jonssons planerade tvåbandsintroduktion kretsar framställningen i det första bandet – som nu har publicerats – kring frågor om gudsbegreppet och huruvida människan av naturen är religiös. Eftersom den kristna uppenbarelsens innehåll inte alltid är avgörande för de filosofiska och teologiska resonemang som förs i boken kan det första bandet av Med tanke på tron kategoriseras som naturlig teologi och framställas som Jonssons traktat om religion. Det andra bandet kommer i sin tur att behandla uppenbarelseteologin och uppmärksamma frågor som vanligtvis är förknippade med traktatet om uppenbarelsen och/eller traktatet om kyrkan.

Ulf Jonsson tar sitt avstamp i tre konglomerat av existentiella frågor som berör oss alla. Han konstaterar att erfarenheter som ruckar på eller river upp det vi har lärt oss att behandla som självklarheter ofta får oss att börja fundera över i vilken mån vi faktiskt begriper oss på världen. Transcendentala erfarenheter – som snarast kan beskrivas som en form av allmänmänskliga religiösa upplevelser – kan i sin tur få oss att nyfiket fråga om det finns en yttersta verklighet bortom det som är tillgängligt för våra sinnen. När en närstående människa dör eller när vi drabbas av sjukdom kan vi, slutligen, knappast undvika att grubbla över varför det som har hänt inträffade. Mot bakgrund av frågorna om tillvarons begriplighet, det absoluta och livets mening introducerar Jonsson fundamentalteologiska diskussioner gällande människans religiositet och – framför allt – gudsbegreppet.

I kapitlen ”Gud – vem är det?” och ”Hur handlar Gud i världen?” dryftas klassiska religionsfilosofiska problem som berör förhållandet mellan olika egenskaper som tillskrivs Gud – till exempel allmakt, allvetande och godhet – samt förhållandet mellan Gud, tiden och de regelbundenheter som vi uppfattar som naturlagar. Jonsson uppmärksammar nutida religionsfilosofer som Linda Zagzebski, Eleonore Stump, Laura Garcia, Yujin Nagasawa och Brian Leftow. Thomas av Aquino och Wolfhart Pannenberg får komma till tals oftare än andra. Det som gör Jonssons framställning särskilt läsvärd – och ibland lite överraskande – är att han inte enbart anknyter till namnkunniga tänkare som Sarah Coakley, Richard Swinburne och Alvin Plantinga. Han introducerar dessutom filosofer och teologer som mera sällan omnämns i en svensk kontext. Det gäller, till exempel, Armin Kreiner och Emerich Coreth. Genom att dessutom beskriva delar av Anders Jeffners och Werner Jeanronds forskningsinsatser som fundamentalteologi skapar Jonsson en pedagogisk blandning av det välbekanta och det i en svensk kontext ganska obekanta ämne som ska introduceras – fundamentalteologin.

En sak som man kan fundera över är hur Jonssons introduktion präglas av hans framställning av de existentiella frågekomplex som han utgår från. Hade fundamental­teologin kunnat presenteras annorlunda om han hade valt att uppmärksamma andra existentiella frågor eller om han hade formulerat de valda klustren med andra ord och exempel? Frågan är av intresse, eftersom den berör förhållandet mellan Jonssons arbete och vår svenska samtidskontext. Uppmärksammar Jonsson sådana existentiella frågor som i dag lockar överraskande många människor till föreläsningskvällar och filosofiska bokcirklar?

För egen del tror jag att Mikael Wiehe gör sig till talesperson för många nutidsmänni­skor – kanske framför allt män – när han i texten till ”Ett liv i rostfritt stål” sätter ord på en svettig längtan efter något absolut och på snoriga frågor om meningen med livet. Wiehe tecknar konturerna av ett existen­tiellt landskap när han skriver:

Jag önskar mej ett liv i rostfritt stål

och i glänsande, grå granit

Nåt som ingen kan komma och kladda på

Nåt som ingen kan lägga sej i

Nåt som står där det står i tusen år

Nånting stadigt och starkt och stabilt

utan minsta skavank eller spricka på

Nånting orubbligt och massivt

Men mitt liv är en soppa

en sorts aladåb

som skälver för minska stöt

Och det stänker och skvätter av svett och gråt

Och min näsa är all’es blöt

Och jag famlar och fumlar mej hit och dit

och jag vet inte alls vad jag vill

Och jag grubblar och grunnar vareviga dag

Och jag fattar ingenting

Finns det inte nån kur eller kanske nån kurs

eller kanske nån sorts internat

där det slappa blir fast

och det sjuka blir friskt

och det krokiga all’es rakt

Eller kanske det finns

nån sorts hem nånstans

för en trevande typ som jag

Eller måste man alltid gå runt som en fjant

och fråga sig vart man ska

Mikael Wiehes text anknyter till de kluster av existentiella frågor som Jonsson utgår från. Wiehes rader aktualiserar dessutom ytterligare ett viktigt spörsmål. På vilka grunder kan vi skilja mellan vettiga stadigheter, som vi tryggt kan förlita oss på, och osunda försök att erbjuda något orubbligt som verkar kunna stå i tusen år? Svaret på den frågan är bland annat av betydelse när vi diskuterar fundamentalteologins metodologiska och teoretiska utgångspunkter. Det är möjligt att svaret med fördel kan formuleras i ljuset av uppenbarelseteologin och att frågan därför bör uppmärksammas i nästa band av Ulf Jonssons introduktion. Förslagsvis kan frågan då hänföras till ett avslutande kapitel som belyser hur den naturliga teologin kan vara beroende av uppenbarelseteologin.

Det sista kapitlet i det första bandet av Med tanke på tron bär titeln ”Gud – fördold och uppenbarad” och bär hoppingivande bud om en betydelsefull fortsättning. I dag finns det en ökad efterfrågan på grundkunskaper i kristen tro. I det sammanhanget kan ett arbete som motsvarar traktatet om uppenbarelsen och traktatet om kyrkan bli till stor välsignelse. Vi är många som funderar över hur kyrkan kan förkunna Kristus på ett fruktbart sätt genom att anknyta till det nyvaknade intresset för religion. Ulf Jonsson bidrar utan tvekan med ett värdefullt underlag för våra fortsatta reflektioner.

Karin Johannesson är biskop för Uppsala stift i Svenska kyrkan, docent i religionsfilosofi vid Uppsala universitet.