Faith and order

Dop, nattvard, ämbete. En ekumenisk samsyn. Förord av Lukas Vischer. I översättning och med studieplan av Lars Thunberg, häft. 78 sid. ca 15: -, Gummessons 1975.

De tre rapporter som framläggs här är ett försök att sammanfatta den grad av enighet som uppnåtts inom Kyrkornas världsråds Faith and Orderrörelse. De är resultat av ett mångårigt studiearbete. För de två första dokumenten kan man i själva verket peka på en 50-årig förhistoria som började redan med Stockholmsmötet 1925 och Lausannekonferensen 1927. Lukas Vischer anmärker i sitt förord att man bör lägga märke till, ”att de tre rapporterna inte är uttryck för en consensus i ordets fulla betydelse. De ger snarare en sammanfattning av gemensamma övertygelser och synsätt” (s. 8).

För recensenten synes dokumentet om nattvarden vara det mest betydelsefulla. Detta dokument fick sin slutgiltiga utformning vid Faith and Orderkonferensen i Accra 1974 och framlades för samfundens ställningstagande vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i Nairobi. Visserligen återger detta dokument inte på ett fullt tillfredsställande sätt den katolska trostraditionen rörande evkaristin. Men för första gången presenteras här för världens kristna samfund inom Kyrkornas världsråd en evkaristilära som uppenbarar en substantiell och högst anmärkningsvärd konvergens.

Som bekant koncentrerade sig trosskillnaderna i evkaristiläran framför allt på två punkter: på uppfattningen av Kristi verkliga närvaro i sakramentet under brödets och vinets gestalt och på evkaristifirandets offerkaraktär, närmare bestämt så att evkaristifirandet inte enbart innebär ett kyrkans lovoffer utan ett sant Kristi offer till Fadern.

När man uppmärksamt läser dokumentet (särskilt nr 1, 4, 5, 8, 10, 11, 12, 15, 34) är man överraskad över i vilken utsträckning traditionella blockeringar i dessa frågor har övervunnits. Uppenbart har detta multilaterala närmande lyckats enbart på grund av de resultat som i en hel rad bilaterala samtal om dessa frågor har uppnåtts mellan olika kristna trostraditioner.

Några få antydningar kan kanske förmedla en konkret bild av hur långt konvergensen sträcker sig. I inledningen sägs: i evkaristin ”finner vi den punkt som utgör centrum och kulmen i kyrkans hela sakramentala liv”. I nr 4 fastställs: ”Denna måltid av bröd och vin är ett sakrament, verksamt tecken för och försäkran om den personliga närvaron av den Kristus som offrade sitt liv för alla människor och gav sig själv till dem såsom livets bröd. Därför är nattvardsmåltiden Kristi lekamens och blods, hans reala närvaros sakrament.”

Angående evkaristins offerkaraktär framhävs i nr 3: ”Nattvarden är gudsfolkets nya påskmåltid, en efterföljare till det gamla Israels. ” I nr 8 fastställs evkaristins förbindelse med korset: ”Kristus instiftade nattvarden, hans lekamens och blods sakrament med dess inriktning på korset och uppståndelsen, såsom en åminnelse (anámnesis) av Guds hela försoningsgärning genom honom … Den åminnelse varigenom Kristus handlar i kyrkans glädjefyllda nattvardsfirande innefattar sålunda också representation och anticipation . . .”

Däremot förbigår dokumentet det evkaristiska offrets innebörd som förbön för de levande och avlidna, något som i den katolska trostraditionen är väsentligt (det s.k. Dombesdokumentet har i sitt nr 10 gått längre och klart framhävt detta ”för”. Jfr KIT 1972, sid. 267).

Angående Kristi förblivande närvaro under brödets och vinets gestalt säger dokumentet – visserligen enbart i ett slags tillägg – något som är av högsta intresse för oss: ”Det sätt varpå elementen bröd och vin behandlas kräver särskild uppmärksamhet … För all framtid är de, genom ett yttre tecken, i djupaste mening en realitet och förblir så i syfte att ätas och drickas. Det som utdelas såsom Kristi lekamen och blod förblir givet såsom lekamen och blod och måste behandlas därefter.” Även om dokumentet inte fullt motsvarar den katolska trostraditionen förtjänar det stor uppmärksamhet på grund av dess väsentliga framsteg. Om dess innehåll verkligen kommer att antas i de kristna kyrkornas trosmedvetande kunde detta dokument bli en utgångspunkt för en eventuell evkaristisk gästfrihet från katolska kyrkans sida.