Fara för fel kön

För några månader sedan publicerade Utredningen om det ofödda barnet sitt slutbetänkande Den gravida kvinnan och fostret – två individer (SOU 1989:51, jfr Signum 1989:8). Betänkandet som handlar om fosterdiagnostik och sena aborter remissbehandlas för närvarande. Utredningen skyggar inte för att tala klarspråk och välja ståndpunkt i ett ytterst svårbemästrat ämne. Den slår fast ”att fosterdiagnostiken endast bör få användas antingen i syfte att kontrollera graviditetens förlopp (ultraljudundersökning) eller för att utröna om fostret lider av någon allvarlig skada eller sjukdom” (s 94).

Könsbestämning

Det har de senaste åren blivit allt svårare att begränsa fosterdiagnostiken enligt dessa två riktlinjer. Dels kan man upptäcka allt smärre avvikelser på fostret, dels kan man spåra det väntade barnets kön. På några sjukhus i Sverige har man dessutom utvecklat en metod för tidig diagnos av vissa genetiska avvikelser och sjukdomar. Man kan samtidigt utröna även fostrets kön. Metoden som kallas korionbiopsi innebär att man redan i 10:e havandeskapsveckan suger ut och analyserar en liten bit av moderkakan (i stället för fostervatten i 15:e till 17:e veckan). Testresultatet föreligger inom några dygn. Och eftersom lagstiftningen i Sverige tillåter kvinnan att ända till den 18:e veckan själv bestämma om hon vill fortsätta eller avbryta graviditeten kan hon välja abort utan att behöva redovisa några skäl.

Tidsskillnaden mellan tidig fosterdiagnostik med kunskap om fostrets kön och sen abortmöjlighet har på några håll lett till kluriga kliniska rutiner. Vid Skövde kärnsjukhus har man bestämt sig för att lämna besked om barnets kön först efter den 18:e veckan där lagen alltså drar gränsen för fri abort. På Karolinska sjukhuset hänvisas föräldrarna till laboratoriet om de vill veta fostrets kön. De får skriva dit för att få svar vilket kan tänkas dra ut på tiden. Det händer faktiskt att byråkratiskt krångel kan stå i livets tjänst. Men är det rätt lösning på sikt?

Problemet är tydligen inte alldeles lättlöst. Givetvis ställer utredningen frågan, om den ansvarige läkaren skall lämna ut upplysningar om alla iakttagelser som har gjorts och som kvinnan kanske inte alls har bett att få veta. Skall läkaren utan vidare upplysa henne om det blivande barnets kön? Utredningen föreslår att läkaren normalt endast bör lämna information om sådant som kan påverka det blivande barnets hälsotillstånd. Om könet har betydelse t ex vid blödarsjuka bör kvinnan informeras utan särskild begäran. ”I annat fall bör information om könet inte lämnas ut utan att kvinnan särskilt begär det” (s 102). Om alltså kvinnan insisterar skall hon få veta sitt barns kön. Ty lagen säger att sjukvården måste lämna ut alla uppgifter den har.

Missbruk

I andra länder har samma rättsläge fått förödande konsekvenser. På en sex-selection-klinik i Bombay i Indien där man utför tidig fosterdiagnostik och abort på begäran lär 1988 av 8 000 aborterade foster 7 999 ha varit flickor (Newsweek 89 02 13). Att sortera kön har blivit ”big business-. En indisk läkare motiverar sina undersökningar i könsvalssyfte med att det är ett socialt handikapp att vara flicka i Indien. ju fler döttrar en familj har desto sämre ekonomisk ställning. Då är det bättre för en oönskad flicka att dö än att lida senare. Det är sociala skäl som leder till abort av flickebarn men det är ekonomiska skäl som styr de sociala krafterna. Några allmänna sjukhus i Indien har slutat göra könstester men i stället erbjuder privata kliniker sina tjänster. År 1988 fanns det bara i Bombay 300 sådana kliniker. I Kina råder liknande förhållanden. På båda håll lär man överväga och möjligtvis ompröva rådande situation.

I USA är läget ett annat. Även där fungerar fosterdiagnostiken som en metod att sålla bort oönskat kön men av andra skäl. Det händer inte sällan att familjer som redan har ett eller flera barn av det ena könet vill vara säkra på att det nya barnet är av det andra könet. Den prenatala, ofta privat tillhandahållna diagnostiken blir ett redskap i det syftet.

Används då avancerad fosterdiagnostik i Sverige för att välja bort barn av oönskat kön? Riksdagsledamoten Ingrid Ronne-Björkqvist menar att det finns ett så stort rättsmedvetande i vårt land att fosterdiagnostik nog inte kommer att användas för att välja rätt kön. Överläkaren jan Wahlström vid Östra sjukhuset i Göteborg säger sig däremot känna till ”flera fall i Sverige där vi misstänker att kvinnan begärt abort just därför att fostret inte haft det önskade könet. Detta trots att barnet varit friskt” (Dagen 90 0109). Tillsammans med en enig etisk samrådsgrupp vid Östra sjukhuset kräver han en ändring i sekretesslagen som för närvarande berättigar den blivande modern (föräldrarna) att få all tillgänglig information om det väntade barnet.

Värdeavvägning

Förslaget från den etiska samrådsgruppen i Göteborg är välgrundat och förtjänar stöd. Det torde också ur politisk synpunkt ha en rimlig chans: Riksdagen bör och kan ändra sekretesslagen för att skydda fostret. Det är uppenbart att fosterdiagnostiken kan förmedla kunskaper som kan missbrukas. Att undanhålla information kan visserligen strida mot kunskapsbegreppets vara och väsen. Kunskap är i u till för att meddelas. Men kunskap är inte det högsta av alla värden. Att säkra människovärdet och ta hänsyn till samhällets bästa har företräde.

Det är en av utredningens stora förtjänster att erkänna fostrets människovärde och respektera dess integritet. Fostret framstår följdriktigt nog alltmer som en patient mot vilken sjukvården har tystnadsplikt. Visserligen omfattar sekretesslagen informationsplikt gentemot kvinnan om hennes väntade barn men inte utöver sjukvårdens eget ansvarsområde. Till detta hör inte fostrets kön.

I likhet med FN:s nya barnkonvention anser utredningen att barnet både före och efter födelsen är en individ, en person, och därmed bärare av mänskliga rättigheter. I enlighet med nu gällande sekretesslag skall sjukvården visserligen upplysa den blivande modern om fostrets hälsotillstånd och behandlingsmöjligheter. Men fostrets kön är ingen sjukdom som kräver behandling. Det strider mot utredningens bokstav och anda och mot logiken i dess egna resonemang när den föreslår att sjukvården på begäran skall lämna ut fostrets kön, i synnerhet när fostrets liv kan vara hotat just på grund av dess kön. Problemet eller lyckan att vara flicka eller pojke hör inte hemma inom sjukvården. Fostrets natur får inte ligga till grund för någon form av diskriminering, allra minst från moderns sida.