Finlands kyrka på 1970-talet

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har ett Kyrkans forskningsinstitutet i Tammerfors. Vi har tidigare i Signum haft anledning att omtala institutet som värd för den nordiska religionssociologiska kongressen i januari i år. Bland annat nyttigt och viktigt som detta institut gör, märks inte minst de utomordentliga översikter över finländskt kyrko- och samhällsliv man med några års mellanrum utger. Vi har just nåtts av den senaste Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland åren 1972-1975, Tammerfors 1977.

Två inledande kapitel om samhället och de etiska frågorna och om läget i kyrkan ger koncisa framställningar och klargörande analyser av situationen. Mest frapperas man givetvis av den större målmedvetenhet och de större resurser som Finlands kyrka besitter i jämförelse med Svenska kyrkan, när det gäller utredningsarbete på det samhällsetiska området. Under de behandlade åren har Finlands kyrka framställt omfattande betänkanden i alkoholfrågan och om familje- och äktenskapslagstiftningen. Här har just Kyrkans forskningsinstitut en nyckelroll.

Trossamfund i Finland

Till skillnad från de helt unika förhållandena i Sverige, där det existerar officiell statistik för ett enda samfund, finns i Finland en utmärkt officiell konfessionsstatistik. Till följd av utvandringen till Sverige och därav följande eftersläpning registrerar samfunden större medlemsantal än den totala i landet befintliga befolkningen, men detta påverkar relationerna mellan skilda samfund endast i mindre grad. Av Finlands befolkning tillhör 92 % Finlands kyrka, en andel som sjunkit obetydligt under perioden. Det handlar alltså uteslutande om döpta medlemmar, några andra har inte Finlands kyrka.

Det näst största samfundet är den ortodoxa kyrkan, som under perioden minskade medlemsantal från 64 000 till 61000; av den bofasta folkmängden 1974 endast 55 000. Bland de registrerade samfunden kommer därnäst i storlek Jehovas vittnen med 10 000, som under perioden ökat med ca 1 000. Finlands frikyrka har behållit sina ca 8 000 medlemmar. Adventistförsamlingarna har ökat något till knappt 5 000, mormonerna är 3 400. Katolikerna håller i början av 70talet sina drygt 3 000 medlemmar, efter att ha ökat en del under 60-talet. Metodisterna är 2 400, baptisterna l 850, judarna l 400, muslimerna 800. ”Enskilda grekisk-katolska kyrkosamfundet i Viborg”, en unierad grupp, minskar i antal, nu 1300. Två konfessionella lutherska formeringar har vardera 500–600 medlemmar. Den i storlek tredje gruppen finns inte i statistiken; pingstförsamlingarna har inte låtit sig registreras som trossamfund. De uppskattas ha mellan 40 000 och 45 000 medlemmar, och deras medlemsantal antas öka i snabb takt. Den relativt största ökningen har mormonerna haft, medan förändringarna för övriga är obetydliga, frånsett den ortodoxa minskningen. Denna är uppenbarligen att tillskriva de helt övervägande blandäktenskapen, där en stor majoritet av barnen döps och fostras i Finlands kyrka.

Förrättningarna

Av de födda 1975 döptes 93 % i Finlands kyrka, en lätt nedgång från de 96 % som länge var dopfrekvensen. I Finland är det alltså en större andel av de födda som döps lutherskt, än andelen av befolkningen som är medlemmar i Finlands kyrka. Också för konfirmation är siffrorna mycket högre än motsvarande svenska. 1975 konfirmerades 90 % av 15åringarna. Av medlemmarna i kyrkan var det endast några få procent som inte konfirmerades.

Andelen civila äktenskap av samtliga har ökat i Finland under 70-talet, men var åren 1973-75 inte fler än 11 %.

Däremot är andelen jordfästa i luthersk ordning (andelen kyrkomedlemmar av samtliga döda) mindre än motsvarande siffra för Svenska kyrkan, 90 %.

Teologer, präster och lektorer

Sedan 1968 har antalet årligen prästvigda hållit sig på en hög och jämn nivå, 80–90. I början av 1960-talet ökade de kvinnliga teologie studerandena mycket snabbt, och utgjorde 1966 över hälften av alla inskrivna vid teologisk fakultet. Därefter har åter skett en förskjutning till manliga teol. stud. Under perioden 1966-71 var kvinnorna 38 % av de nyinskrivna, 1972-75 34 %. Den kvinnliga andelen av teologie kandidatexamina var något högre; 45 respektive 42 %.

Mot bakgrunden av det mycket ringare inslaget teologie kandidater i Sverige, och förhållandet att Finlands kyrka inte öppnat prästämbetet för kvinnor, kan siffrorna förefalla förbryllande. En betydande del av de kvinnliga teologerna är lektorer i församlingstjänst, 1975 200 (antalet präster 1 280). Men kanske lika många har lektorsrättigheter, och trots en snabb utbyggnad av lektorsorganisationen finns en viss dold arbetslöshet bland kvinnliga teologer. Men faktum kvarstår att Finland har en ojämförligt mycket större andel kvinnliga teologer.

Gudstjänstlivets utveckling

Boken avslutas med en omfattande tabellbilaga. Statistiken över högmässobesökare tillåter intressanta jämförelser med Sverige. Under 1960-talet var tillbakagången dramatisk, 1961 var totalantalet besökare 8,25 milj., 1966 7,43 milj., 1971 6,28 milj. På tio år försvann alltså två miljoner av de årliga högmässobesökarna, en minskning med nästan en fjärdedel. Procentandelen av befolkningen per högmässotillfälle sjönk från 3,0 till 2,3.

Från 1972 har däremot siffrorna legat stabila, eller lätt stigande. 1975 var antalet 6,3 milj. och 2,3 %. För Svenska kyrkan var antalet högmässobesökare samma år 10,8 milj., 2,1 %. Också för Sverige har ju efter det katastrofala 60talet kommit 70-talets stabilisering.

Uppdelningen på stiften visar att de regionala skillnaderna är betydligt mindre i Finland än i Sverige. Högst är siffran för Kuopio stift, 3,0 %. Helsingfors storstadsstift ligger i botten med 1,3 %, men detta är långt närmare genomsnittet än Stockholms 0,8 %.

Medan man i statistiken för Svenska kyrkan talar om ”övriga gudstjänster”, nöjer man sig i Finland med det blygsammare ”allmänna evenemang i kyrkan”. ”Musikgudstjänster” heter ”kyrkokonserter”.

Utvecklingen av nattvardslivet är likaså ung. parallell i Finlands kyrka och i Svenska kyrkan. Under förra delen av 60-talet ökade antalet årliga kommunioner (vid allmänna nattvardsgångar) från 800 000 till 900 000, medan ökningen under de svåra åren i slutet av 60-talet var obetydlig. Från 1971 till 1975 var uppgången snabb och stark, från 940 000 till 1,16 milj. I relation till folkmängden var 1975 antalet kommunioner 28 %, i Sverige samma år 19 %.

Redogörelsen för Finlands kyrkas verksamhet visar inte minst hur en kyrka med en friare ställning i förhållande till staten kan fungera. Den modell för ett framtida förhållande mellan Svenska kyrkan och staten som nu börjar ta form, liknar kanske mer den finländska modellen än den nuvarande svenska. Kanske man kan hoppas på att lika mycket resurser här som där skall kulla frigöras för centralt kyrkligt och teologiskt forsknings-, utrednings- och utvecklingsarbete.