av KRISTOFFER LIGNELL
Det har hänt mycket på bokutgivningsfronten i den katolska kyrkan i Sverige de senaste 30 åren. År 1996 fick vi Katolska kyrkans katekes på svenska, år 2013 utkom den nya gudstjänstboken Cecilia, år 2022 fick vi den romerska tidegärden översatt i Timmarnas liturgi och den första studiebibeln på svenska. Detta är otroliga skatter som nu finns tillgängliga på svenska!
Men det är med liturgiska och andliga skatter som med ny teknik, man behöver lära sig att använda dem. Det räcker inte med att ha en dyr systemkamera om du inte kan använda den. Och ofta gäller principen ”ju bättre kameran är desto mer övning krävs”. Inte minst är detta sant för tidegärden eller tidebönen. Länge var den klostrens och de gudsvigdas domän och något som man tränades och fostrades in i. De senaste åren har allt fler lekmän, i olika delar av det kristna landskapet, upptäckt denna skatt och gjort den till sin egen. I föreliggande bok ger Anders Piltz, dominikan och professor emeritus i latin, en vägledning till och fördjupning i tidebönens rika historia och teologi. Det är en översikt som jag själv saknade på svenska när jag skrev uppsats i ämnet på universitetet.
Boken är tänkt som en introduktion och följeslagare till Timmarnas liturgi. Tidebönens hemligheter och skatter öppnar sig sällan på en gång, den kräver tillvänjning. Samtidigt är Psaltaren och tidebönens tradition en outtömlig källa. Boken är en blandning av historia, filosofi, teologi och vägledning, både andlig och praktisk.
Författaren inleder med en filosofisk reflektion över tiden som mynnar ut i frågan ”Finns det frälsning för tiden?”. I följande kapitel kommer svaret: helgandet av tiden som tidebönens mål. Med citat från kyrkans tradition, inte minst från Augustinus, vägleds läsaren i tidebönens teologi, dess koppling till kyrkans söndagliga firande av eukaristin och den gemensamma liturgin. Piltz skriver: ”Firandet av tidegärden är ett officium, det vill säga en förpliktelse, och alltså något annat än en fritidssysselsättning för kristna med gott om tid och känsla för poesi och skönhet.”
Boken fortsätter därefter med en god historisk översikt över tidebönen, både internationellt och i Sverige. Det är glädjande att också tidebönens historia och öde i de evangeliska samfunden tas upp samt en spännande utvikning kring tidebönen inom islam.
Piltz ger sedan en kort introduktion till Psaltarens innehåll och teologi samt olika sätt att läsa och tolka texterna. Psaltaren är Jesu egen bönbok som vi inbjuds att göra till vår egen. På ett bra sätt vägleds läsaren genom en av de svåraste frågorna som möter Psaltaren bedjare: hur kan man förstå de svåra psalmerna om våld och hämnd? De små exemplen på analys av psaltarpsalmer utifrån texternas fyra olika betydelseskikt och bottnar är fenomenal. Efter detta kapitel blir boken mer en praktisk introduktion till Timmarnas liturgi där tidebönens uppbyggnad, kyrkans kalendarier och kyrkoåret förklaras samt därtill ett Tidebönens ABC. Denna lilla ordbok sammanfattar på ett bra sätt de vanligaste uttryck som möter bedjaren av Timmarnas liturgi.
Tidebönen är en praktik, och praktiker behöver praktiseras för att dess hemligheter ska öppnas för oss. Men samtidigt får bönen aldrig begränsas till en teknik eller metod. Det räcker inte med att veta var och när man ska sätta fingrarna på ett piano för att bli en duktig pianist. En kort introduktion till Timmarnas liturgi ger bedjaren båda delarna. Den begränsar sig inte till att förklara hur utan försöker också att besvara frågan varför.
Det går så klart inte att säga allt om en mer än tvåtusenårig bönepraktik på 160 sidor men Piltz gör ett bra jobb. Han skriver kort och kärnfullt och jag sträckläser inte boken utan låter den smälta över tid. Jag anar att det har att göra med författarens motiv. På samma sätt som tidebönen inte är en teknik att bemästra så är bokens innehåll inte tänkt som en bruksanvisning. Den vill locka oss att se bakom tidebönens alla färgade band, formuleringar och bladvändningar. Piltz vill att vi ska se skatten som gömmer sig därunder, Jesus Kristus, mötet och föreningen med honom. Han är Psaltarens egentliga bedjare och kyrkan förenas med hans bön när vi lånar hans ord. Som Augustinus säger: ”Han ber för oss, han ber i oss, han tillbeds av oss.”
Jag kan varmt rekommendera denna bok både för den som är nyfiken på tidebön, allmänt intresserad av dess historia och teologi samt för den vane bedjaren. Den både introducerar och fördjupar samtidigt som den pekar mot det mysterium som bönen är, föreningen med Jesus Kristus och alla de som är förenade med honom över tid och rum.
Kristoffer Lignell är verksamhetsutvecklare inom hållbarhet och kommunikation vid Bilda.
Ur Signum nr 3/2023, s. 49–50.