På senare tid har medicinska rapporter duggat allt tätare som ifrågasätter den i svensk lag rådande synen på fostret. Både striden kring fosterdiagnostiken och fosterlivets allt tidigare överlevnadschanser håller på att i grunden förändra det ofödda barnets status. Märkligt nog bidrar den på sistone alltmer uppmärksammade missbruksproblematiken hos gravida kvinnor till att förstärka fostrets ställning.
Det har länge varit känt att alkohol kan ha en skadlig effekt på den blivande modern och hennes väntade barn. Forskningen på detta område kom dock inte i gång på allvar förrän under 1970-talet. Den senare tiden har allt fler forskningsrapporter publicerats som visar att kvinnans missbruk av alkohol under graviditeten kan leda till tillväxtstörningar, kroppsliga avvikelser och inte minst störningar på det centrala nervsystemets funktion hos fostret. Samma skador kan uppstå till följd av infektioner, svält, läkemedel (främst psykofarmaka) och andra kemikalier, rökning och narkotika. Kvinnan som missbrukar måste räkna med att skada det väntade barnet.
Missbruk och fosterskador
Hur många barn som missbruket drabbar är inte helt klarlagt. I mitten av 1970-talet uppskattade man antalet barn som årligen föddes i Sverige med alkoholskador (”fullständigt eller partiellt fetalt alkoholsyndrom”) till mellan 100 och 400. Utredningen om det ofödda barnet skriver i sitt delbetänkande Skydd för det väntade barnet (SOU 1987:11) att antalet barn med sådana alkoholskador kraftigt har sjunkit sedan dess, så att det numera rör sig om högst ett 50-tal barn per år. Utredningen konstaterar denna något överraskande utveckling efter en enkätundersökning vid landets samtliga barnkliniker. I en rad andra länder, t.ex. Frankrike och USA, kan man iaktta samma framsteg.
De nämnda siffrorna är emellertid inte entydiga. Av utredningens undersökning framgår bland annat att det också finns ett fåtal barn som föds med skador till följd av moderns narkotikamissbruk. Det är uppenbart att heroinistens och amfetaminmissbrukarens dåliga totala livssituation inverkar negativt på graviditeten. I dagens läge vet man dock inte om antalet sådana barn under senare år har ökat eller minskat. Man har dessutom fortfarande för lite kunskap om rökningens skadeverkningar på fostret. Enligt en nyligen gjord undersökning på regionsjukhuset i Linköping kan risken för leukemi hos barnet öka, om modern har rökt under graviditeten. Ju mer en kvinna röker, desto större är risken att barnet drabbas av cancer.
Utredningen tycks känna till vissa missbruksmekanismers destruktiva inverkan på det väntade barnets utveckling. Men man har för lite jämförelsematerial för att kunna dra tillförlitliga slutsatser i fråga om skadornas ökning eller minskning. Som redan antytts har antalet drabbade endast i den specifika gruppen barn med alkoholskador sjunkit kraftigt. När utredningen tolkar denna minskning framhåller den att en ny medvetenhet har uppkommit hos gravida kvinnor om vilka risker missbruk under graviditeten medför. Denna nya medvetenhet som är baserad på en omfattande information i skola och massmedia delas av personalen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst.
För många kvinnor har det trots alla upplysningar om riskerna varit svårt att bli av med sina missbruksvanor. Många behöver och får hjälp. I olika projekt (i Jämtlands och Älvsborgs län) har majoriteten av de alkoholiserade och narkotikaberoende kvinnorna kunnat bryta sitt missbruk under graviditeten. Utredningen förtiger inte en viktig orsak som avsevärt har bidragit till det minskande antalet missbruksskadade barn: många kvinnor som har missbrukat innan de fått klart för sig att de väntade barn väljer att göra abort. På Huddinge sjukhus ingår graviditetstest i rutinproven på kvinnliga missbrukare. Vid graviditet hos en kvinna med pågående missbruk agerar man snabbt med ställningstagande till abort eller erbjuder sluten vård på alkohol och narkomanvårdsenhet, om kvinnan vill fullfölja sin graviditet.
Ett nytt språkbruk
De här nämnda uppgifterna är måhända inte ägnade att väcka särskilt stort uppseende. De får emellertid tjäna som bakgrund till en principiell ståndpunkt som utredningen har valt. Den framhåller visserligen – i samförstånd med riksdagens socialutskott – att den blivande modern och det väntade barnet har samma behov av skydd mot skaderisker och att de tillsammans utgör en intressegemenskap som i regel också föreligger och fungerar. Men det är möjligt att kvinnan av olika orsaker förbiser eller inte inser konsekvenserna av sitt missbruk eller inte förändrar sitt beteende för att inte vålla skador på fostret. Moderns och fostrets intressen kan sammanfalla men också råka i konflikt. Genom att utredningen principiellt anser fostret vara värt att skyddas mot moderns möjliga missbruk, kan fostret inte längre betraktas som en funktion eller en förlängning av kvinnans kropp.
I sina överväganden kommer utredningen visserligen till uppfattningen, att fostret inte genom nya tvångslagar behöver försvaras mot moderns missbruk. Det räcker nämligen med en ändring i sekretesslagen. Genom denna ändring vill man skapa en möjlighet för verksamhetsgrenar inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst att lämna uppgifter till varandra för att skydda det ofödda barnet. Poängen i utredningen är emellertid att ”man inte längre kan betrakta modern och det blivande barnet som en enda individ. I synnerhet är det omöjligt att se fostret som en del av kvinnan kropp när man diskuterar fosterskador” (s 69).
Alla som minns betänkandet Rätten till abort (SOU 1971:58) av 1965 års abortkommitté slås av häpnad över den nya stilen och över att abortkommitténs språkbruk håller på att slås ut. Då polemiserade man mot ”det ofödda barnets rätt” och framhöll med ironiserande ordalag, att ”begreppet ’barn’ används i fråga om något som inte är ett barn” (s 100). Idag, knappt två årtionden senare, framträder en ny utredning med det medvetet valda provokativa namnet Utredning om det ofödda barnet som dessutom gör anspråk på att i en intressekonflikt skydda det missbrukshotade barnet mot dess mor. Förutom att fostret enligt utredningen (helt i motsats till 1965 års abortkommitté) inte är en del av kvinnans kropp skall det dessutom försvaras mot moderns tänkbara övergrepp. Man har brutit ett länge och förment oantastligt tabu.
Enligt nu gällande abortlag är det ofödda barnet under nästan hela första hälften av graviditeten inget rättssubjekt, en icke-person. En missbrukande gravid kvinna kan därför inte betraktas som farlig för sitt foster. Av det skälet finns heller ingenting att försvara mot henne. Det är ju sin egen kropp hon skadar, och den friheten är väl hennes goda demokratiska rättighet. Att så inte är fallet visar den nya utredningen med all önskvärd tydlighet. Den nya biologiska och medicinska synen står i bjärt kontrast till den gamla juridiska. Sjukvården och socialtjänsten erbjuder hjälp åt missbrukande kvinnor för att deras ofödda barn redan under tidig graviditet inte skall skadas. Att man (enligt utredningen) inte skall få skada men (enligt lagen) väl avliva det väntade barnet är ett förhållande som måste uppfattas som alltmer groteskt och ohållbart.