Från katolsk tro till luthersk ortodoxi

Skara stift grundades förenklat sagt redan år 1014 och är därmed Sveriges äldsta stift. I samband med 1 000-årsjubileet förra året publicerades flera böcker om stiftets historia, varav en är särskilt intressant också med tanke på det förestående reformationsminnet 2017. Boken Vägen mot bekännelsen behandlar reformationstidevarvet under andra halvan av 1500-talet då genomgripande förändringar ägde rum. Under stora delar (1545–1570) av den undersökta perioden styrdes stiftet av stiftschefer utan bis­kopsvigning, alla lojala mot kung Gustav Vasa och med ett undantag utnämnda av kungen själv.

Övergången från katolsk tro till luthersk ortodoxi belyses utifrån olika händelser och referensramar i antologins olika kapitel. Några bidrag framställer övergången som relativt smidig om än långsam, me­dan flera bidrag betonar abrupta och brutala ingrepp i människornas fromhetsliv. Läsaren får själv dra slutsatser huruvida vägen till luthersk bekännelse var rak eller krokig, mjuk eller smärtsam.

Otfried Czaika, professor i kyrkohistoria vid Det teologiske menighetsfakultet i Oslo, menar att den efterreformatoriska kyrkan står i en kontinuitet i förhållande till den medeltida kyrkan i Skara stift och i Europa generellt. Han hävdar att man kan tolka reformationen som en ”glidningsprocess”, en gradvis förändring som till slut leder till olika konfessionella strukturer. Inspirerad av tyska kyrkohistoriker ser Czaika hur senmedeltidens praktiserade kristna andlighet började formuleras mer systematiskt på 1400-talet och sedan under reformationen kläs i dogmatiska termer. I princip samma andlighet uttryckt i varierad språkdräkt alltså. Philipp Melanchthon är den viktigaste tänkaren som teologiskt banar väg för vad Czaika kallar en ”modernisering” av den kristna tron. Det faktum att biskop Sveno Jacobi (1530–1544) och stiftscheferna i Skara efter honom alla läste Melanchthon, är för Czaika ett argument som stöder idén om kontinuitet i lära och praxis. Liknande tankegångar framför Czaika i sin bok Sveno Jacobi – Boksamlaren, biskopen, teologen från 2013.

Sven-Erik Pernler, docent i kyrko- och samfundsvetenskap vid Uppsala universitet, skildrar däremot ett skeende som måste ha uppfattats som omtumlande. Vi får följa processen då kyrkor rivs och församlingar läggs ner.

Ingreppen i kyrkorummen är också påtagliga: ”Under hot om böter skulle nu brukbara predikstolar anskaffas och placeras på lämpligaste plats i kyrkorummen, varvid altaren, stolar, bilder eller annat som var i vägen skulle röjas undan” (s. 73). Tabernaklet (sakramentsskåpet) togs dessutom bort. Detta och avskaffandet av konfirmationens sakrament med därtill hörande olja, krisma och vigvatten möttes med oförstånd och protester.

Martin Berntson, docent och universitetslektor i kristendomens historia vid Göteborgs universitet, lyfter i sitt bidrag fram motståndet mot reformationen i Skara stift. Berntson är här inne på sin hemmaplan; uppror mot den nya läran har han skildrat utförligt i flera publikationer. Här får vi följa prästen Ambjörn Svenonis och dennes motstånd mot att sakramentalier som olja, vigvatten, vigda vaxljus, monstranser med mera inte längre fick användas. Den införda ”mässan på svenska” kunde varken han eller församlingsmedlemmarna acceptera.

I antologins sista kapitel skildras ett slags våldsam slutpunkt på den lutherska lärans införande i Skara stift. Erik Petersson och Annika Sandén, bägge vid Linköpings universitet, beskriver den visitation som Uppsalas och därmed hela landets ärkebiskop, Abraham Angermannus, genomförde i Linköping och Skara 1596 – känd som Angermannus räfst. Denna skulle säkerställa att helgonkult och många andra typiskt katols­ka bruk hade eliminerats. De församlingsmedlemmar som levde omoraliskt eller som ville hålla fast vid den gamla tron fick böta eller bestraffades med som mest 39 slag med ris och nio hinkar iskallt vatten över sig.

Vägen mot bekännelsen kan verkligen rekommenderas för den som söker kunskap om reformationens genomförande i Sverige. Man får också stilistiskt välskrivna texter på köpet, i synnerhet Peterssons och Sandéns. Antologin framställer med väl underbyggda skildringar hur den sinnliga, konkreta aspekten av kristen tro övergavs. Det är svårt att tro att människorna på den tiden upplevde händelseutvecklingen som något framsteg eller som en modernisering.

Fredrik Heiding är jesuitpater, dr i teologi vid University of Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet.