Från kyrkostat till världens minsta stormakt

Den romersk-katolska kyrkan är världens äldsta oavbrutet fun-gerande organisation och påven innehar världens äldsta ämbete, men själva Vatikanstaten är blott 75 år gammal. Vatikanen är formellt sett endast namnet på en av Roms många berömda kullar. Det var där aposteln Petrus enligt gammal tradition fick sin grav år 64 e. Kr. Konstantin den store lät på 300-talet uppföra en basilika på denna plats. Den revs på 1500-talet och ersattes av den nuvarande Peterskyrkan.

Heliga stolen är en kyrkorättslig benämning på påveämbetet och på den romerska kurian, som är dess centrala administrativa centrum med vars hjälp påven utövar sitt ämbete. I dagligt tal används uttrycket Vatikanen för att beteckna både ”staten och stolen”. Man brukar säga att Heliga stolen inte är en stat, men den har en stat.

Under mer än tusen år tillhörde stora områden i mellersta Italien Kyrkostaten, som påven styrde som världslig härskare. Men när italiens-ka trupper den 20 september 1870 erövrade Rom, upphörde Kyrkostaten att existera. Påven Pius IX lämnade då Quirinalpalatset och tog sin tillflykt i Vatikanen, det vill säga i de muromgärdade kvarteren bakom Peterskyrkan på andra sidan Tibern.

Påven vägrade att erkänna den nya italienska staten, bannlyste dess monark och förbjöd alla rättroende katoliker att inneha offentliga ämbeten och att rösta i allmänna val. Det faktum att katolikerna inte aktivt deltog i det nya och enade Italiens politiska liv kom både att marginalisera dem i den nya staten och att ha en negativ påverkan på landets demokratiska utveckling.

Den självpåtvingade påvliga fångenskapen i Vatikanen kom att vara i närmare 60 år. Först den 11 februari 1929 kunde ”den romerska frågan” lösas. Då undertecknade nämligen Heliga stolen och Italien de tre s.k. Lateranfördragen, vilka fått sitt namn efter det påvliga palats där de undertecknades. Därmed blev ”lo Stato della Città del Vaticano” – Vatikanstadsstaten – erkänd som en suverän stat. Samtidigt erkände påven det nya Italien och alla relationer mellan Heliga stolen och Italien fick en rättslig grund.

De påvliga förhandlarna hade varit angelägna om att inte förvärva ett större territorium än de påvliga funktionerna krävde. ”Precis tillräckligt för att kunna hålla kropp och själ samman”, som Pius XI uttryckte det. Resultatet blev ett sammanhängande suveränt och neutralt område på 44 hektar kring Peterskyrkan. Som jämförelse kan nämnas att Monaco är 4,5 gånger större.

Kyrkostaten hörde till de första staterna som redan på 1400-talet upprättade och tog emot fasta ambassader. Det var för övrigt också i påvarnas Rom som det först fanns en diplomatisk kår i modern mening. Spanska ambassaden vid Heliga stolen är sålunda världens äldsta alltjämt existerande ambassad. Den ligger alltsedan 1500-talet i Palazzo di Spagna snett nedanför Spanska trappan.

Heliga stolens umgänge med omvärlden präglas av att den är en stat till formen men en religion till innehållet. Det finns idag över en miljard katoliker spridda över hela världen. Det ger Heliga stolen ett världsomfattande inflytande utan all proportion till Vatikanstatens storlek. Av detta skäl talar man ofta om den som varande ”världens minsta stormakt”. En ständig ström av besökande stats- och regeringschefer bär syn för sägen.

Under den internationellt så aktive påven Johannes Paulus II:s 25-åriga pontifikat – 104 utlandsresor hittills – har antalet stater som Heliga stolen har diplomatiska förbindelser mer än fördubblats. 1978 uppgick de till 85, idag är siffran 175. Vidare finns det påvliga sändebud, nuntier, i 120 länder och 75 stater har en i Rom fast boende ambassadör, som är ackrediterad vid Heliga stolen.

Att så många stater har diplomatiska förbindelser med Heliga stolen beror inte bara på att den existerat sedan urminnes tider och att det idag finns en dryg miljard katoliker. Ännu viktigare är att Vatikanen har ett effektivt och finmaskigt informationsnät runt om i världen och är en internationell aktör av rang. Nästan överallt där det råder kriser, väpnade konflikter hotar eller redan har brutit ut söker Heliga stolen ingripa som oberoende medlare eller samtalspartner. Vidare är man aktivt engagerad i kampen för mänskliga rättigheter, nedrustning, den globala miljön, i humanitär biståndsverksamhet genom Caritas och i nord-syd-frågorna.

Eftersom Sverige i mycket har en liknande syn i de här viktiga frågorna är det naturligt att vi är angelägna om att ha goda och nära förbindelser med Heliga stolen. Men det måste också i sanningens namn tillläggas att i familjerelaterade sociala frågor och i kampen mot aids/hiv är meningsskiljaktigheterna ofta desto större.

Sveriges förbindelser med Heliga stolen går tillbaka ända till medeltiden. Uppsalakaniken Birger Månsson, som doktorerat i juridik i Perugia och kände Italien väl, kom i flera omgångar under åren 1450–56 att vara svenskt sändebud vid Heliga stolen. Kung Karl Knutsson var särskilt angelägen om att vinna påvens stöd för sina politiska intressen i Östersjön. Birger Månsson har inte utan fog kallats för ”den svenska diplomatiens fader”. Han slutade sitt liv som biskop i Västerås, där han avled år 1464.

I samband med reformationen och Västerås riksdag 1527 bröts förbindelserna med den katolska kyrkan. Det skulle komma att dröja 455 år innan de diplomatiska förbindelserna återupprättades med Heliga stolen. Det skedde på initiativ av riksdagens utrikesutskott och ägde rum genom en skriftväxling sommaren 1982. Även Danmark och Norge gjorde det vid samma tidpunkt. Finland (1942) och Island (1976) hade av olika skäl gjort det tidigare.

Trots avsaknaden av diplomatiska förbindelser avlade kung Gustaf VI Adolf ett statsbesök i Vatikanstaten år 1967. Att det verkligen rör sig om ett statsbesök framgår av ett fotografi som då togs av Paulus VI och vår kung, som är klädd i amiralsuniform och åtföljs av utrikesminister Torsten Nilsson iförd frack.

Sedan vårt första sändebud vid Heliga stolen efter reformationen, Gunnar Ljungdahl, överlämnat sitt kreditivbrev till Johannes Paulus II i mars 1983 avlade statsminister Olof Palme ett officiellt besök hos påven. Men Palme hade långt innan Sverige återupprättade förbindelserna med Heliga stolen gjort flera besök i Vatikanen.

I juni 1989 besökte Johannes Paulus II fyra av de fem nordiska länderna. Det var det första påvliga besöket någonsin i vår del av världen. I Sverige blev höjdpunkten pilgrimsfärden till den heliga Birgittas reliker i Vadstena klosterkyrka. Det svenska kungaparet avlade ett svarsbesök i Vatikanen i maj 1991.

Svenska kyrkan har med stöd av den heliga Birgitta på sitt sätt agerat vägröjare då det gäller förbindelserna med Vatikanen. 1973, det vill säga 600 år efter Birgitta Birgersdotters död i Rom, besökte ärkebiskop Olof Sundby påven som förste svenske ärkebiskop sedan reformationen. Ett ekumeniskt kapell under Birgittasystrarnas kyrka vid Piazza Farnese hade året innan invigts av biskop Sven Silén.

Såväl det svenska kungaparet som Sundbys efterträdare Bertil Werkström, Gunnar Weman och KG Hammar har sedan deltagit och även medverkat i olika ekumeniska gudstjänster i Peterskyrkan. En som varit med i detta ekumeniska arbete alltsedan 1972 är biskop Henrik Svenungsson.

Birgittasystrarna i Rom och deras dynamiska generalabbedissa, moder Tekla Famiglietti, utgör en viktig, ekumenisk bro mellan Norden och Rom. De arbetar aktivt och målmedvetet för den kristna kyrkans enande, ”att vi alla skola vara ett”, som Jesu ord lyder i en äldre svensk bibelöversättning.

Vår förste i Rom bofaste ambassadör vid Heliga stolen blev Lars Bergquist, som tjänstgjorde där åren 1988–93. Hösten 1992 gav han ut sin uppmärksammade bok om Den heliga pyramiden med underrubriken Påven, Vatikanen och himmelrikets nycklar (Timbro). Den är alltjämt den främsta och mest inträngande boken på svenska i detta, inte minst för oss nordbor, ganska främmande och nog så komplicerade ämne.

Motsvarande standardverk på engelska – Inside the Vatican – är författat av den amerikanske jesuiten Thomas J. Reese och utkom 1996 på Harvard University Press.

Av besparingsskäl beslöt regeringen år 2001 att stänga fem ambassader, bland annat den vid Heliga stolen. I stället placerades Vatikan-ambassadören vid UD:s kansli för Stockholmsbaserade ambassadörer. Danmark, Finland och Norge har sedan länge låtit sina ambassadörer i Bern vara sidoackrediterade vid Heliga stolen. Island har ett motsvarande arrangemang för sitt sändebud i Strasbourg.

När det svenska nedläggningsbeslutet kom hade man redan inom Vatikanen beslutat att flytta sin beskickning, som täcker alla de fem nordiska länderna, från Köpenhamn till Stockholm. Detta beslut ändrade man inte på trots det uppenbara missnöjet med det svenska nedläggningsbeslutet. Sålunda öppnade Heliga stolen som planerat en ambassad i vårt land i april 2002.

Vatikanstatens 75 år är med Heliga stolens mått mätt ingen lång tidsrymd. Det kan här finnas skäl att erinra sig den brittiske 1800-talshistorikern Thomas Macaulays bekanta ord: ”Påvedömet har sett alla de nu existerande staterna och kyrkliga samfunden i världen födas, och vi är alls inte övertygade om att det inte också skall få bevittna deras slut”.

Artikelförfattaren är ambassadör vid Heliga stolen.