Fyra Dikter

vad mörkt det blev är dagen redan slut
i dimman andeväsen det är fåren

från slottsterrassen ser man sotsvarta
befästningsvallar översållade

av daffodils och skeppsgosspermittenter
en dörr slås opp ett draperi dras undan

i kamrarna far stegen djupa skuggor
och den som avläser temperaturen

från fönstertermometern med ett ljus
i handen liknar han hertigen av Caux

*

o lukt av gammal vrå i en gång hus
och detta enda utan vilket intet

och havet som blott ofullständigt blånar
som inte fanns där nyss men breder ut sig

i denna enda färg den monotona
en uppochnedvänd tystnad täcker världen

emellan aningslöshet och förtvivlan
blir döden till ett alldagligt farväl

som från den ena stenen till den andra
om söndagsmorgnarna i Rosslare Harbour

med fiskmåsarna tigande i solen
och alla fönster öppnade mot hamnen

*

f n själsfrånvarande
fast i en trädgård som för all del doftar

det luktar malmedel om alla minnen
och utan att egentligen ha levat

all gammal barlast svart och tung i formen
och i ett obevakat ögonblick

emellan klockspelet och stadshustornet
en kråkas flykt i ljusa sommarskyn

*
måste man älta alla gamla morgnar
och kalla dem inte oeldade
säg inte att såren inte är läkta

när någon orosande trampar däck
hör han mistlurarna från Hoek van Holland
för varje våg en liten överhalning

här håller ängslan generalkonselj
det smala näset mellan hav och gryning
den tunga oron mellan våg och moln

Författaren är konstnär, född 1939 ocb bosatt i Stockholm