Fyrtio år av ekumenik från Rom

Det ekumeniska samtalet har förändrats påtagligt sedan Andra Vatikankonciliet. Kyrkor och samfund möter samma eller likartade utmaningar. Dialoger har inletts och slutförts. Ekumenisk entusiasm har förbytts i trötthet, men det finns en vilja att bortse från gamla skiljaktigheter och motsättningar.

Vad har då den ekumeniska rörelsen åstadkommit och var befinner sig kyrkan på väg mot målet, mot den synliga enheten? Kardinal Walter Kasper har som (nyligen avgången) ordförande för Enhetsrådet god överblick över den ekumeniska rörelsen och det är med en viss förväntan man griper sig an hans bok Harvesting the Fruits. Basic Aspects of Christian Faith in Ecumenical Dialogue.

Mottot för boken är ett citat ur Galaterbrevet ”När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp” (Gal 6:9). Kardinal Kasper konstaterar att den ekumeniska rörelsen nått större resultat än man kunnat tänka sig eller ens drömma om för fyrtio år sedan och ser att det är viktigt att kartlägga de resultat man uppnått för att klart kunna se vad som återstår att göra. Han betonar att dialogerna lett till att utgångspunkten inte längre tas i det som skiljer utan i det som förenar och att man i detta kan urskilja det som är åtskiljande.

Boken är en utförlig redovisning av resultaten av den dialog som Enhetsrådet fört under fyrtio år med Lutherska Världsförbundet, Reformerta Världsalliansen, The Anglican Communion samt med The Methodist World Council. Harvesting the Fruits är en värdefull källa för ekumenisk forskning. Den är nämligen mycket logiskt uppbyggd, och i fyra huvuddelar – Jesus Kristus och den heliga Treenigheten; Frälsning, rättfärdiggörelse, helgelse; Kyrkan; Dopets och eukaristins sakrament – behandlar den hur långt samtalen nått i ämne efter ämne. Men det finns ett problem med denna metod: den ekumeniska ömsesidigheten saknas. Dialogpartnernas uppfattningar kommer bara fram indirekt i författarens redovisning, men de som har deltagit i samtalen får inte uttrycka sig själva.

Uppläggningen av boken innebär också att det är den katolska kyrkan som anger villkoren för att nå målet med samtalen. Alla är nog överens om målet: fullständig synlig enhet ifråga om tro, sakramentalt liv, ämbetssyn och mission, men vägarna dit ser olika ut. I goda ekumeniska samtal får deltagarna möjlighet att redogöra för sina ståndpunkter och de bakomliggande motiveringarna. Olika uppfattningar bryts mot varandra. Genom ömsesidigt lyssnande och lärande blir samtalet i bästa fall ett ”utbyte av gåvor”, där de som deltar ger och tar emot samt – inte minst – själva förändras i samtalsprocessen. Ingenting av denna inneboende dynamik kommer fram i boken. Det är bara den ena parten, den katolska kyrkan, som ställer villkoren och anger hur långt de andra har nått eller inte nått i förhållande till dessa villkor. I samtliga bilaterala dialoger som redovisas i boken framträder ett par, ur katolsk synpunkt, stora hinder för enheten, nämligen avsaknad av apostolisk succession och prästämbetets öppnande för kvinnor. Det finns många ingångar till dessa frågor, som blivit föremål för mycket arbete, men de olika ståndpunkterna kvarstår. En antydan om varför de andra kyrkorna kommit fram till sina ställningstaganden hade behövts. Hindren för enhet är olika i olika kyrkor, men detta framgår inte i boken.

Efter det att Harvesting the Fruits hade utkommit ordnade Enhetsrådet i Rom den 8–10 februari 2010 ett symposium, där fyra teologer, vilka representerar de dialoger som behandlas i boken, fick ge respons på innehållet. (Se Pontifical Council for Promoting Christian Unity, Information Service, N. 133 (2010/1) De fyra perspektiven, som sinsemellan är olika både till form och innehåll, presenteras av Kathryn L. Johnson (lutheran), Douwe Visser (reformert), N. T. Wright, biskop av Durham (anglikan) samt Geoffrey Wainwright (metodist). Det skulle ha gett mer ömsesidighet åt ”skördearbetet” om dessa teologer hade fått komma till tals lite tidigare och om deras bidrag också hade publicerats i boken.

Kardinal Kasper överlämnar resultatet av dialogerna till ”vår kyrka och våra ekumeniska partners” för fortsatt studium och diskussion med en önskan om att det ska påbörja en receptionsprocess av det som uppnåtts och främja en fortsatt dialog. Det är en önskan vi gärna instämmer i.

Gunnel Borgegård är teologisk sekreterare för Ekumenik i Norden, Sveriges Kristna Råd. Katrin Åmell är dominikansyster, teol. dr i missionsvetenskap och direktor för Ekumenisk teologi vid Sveriges Kristna Råd.