Står filosofin i vägen för mystiken?

Cyprian Smith är benediktinmunk vid det kända klostret Ampleforth i England. Han är en av en lång rad moderna engelskspråkiga skribenter som ingående har befattat sig med den medeltida profilen och andlige ledaren Mäster Eckhart (1260–1327). Det visar att Eckhart med sin centraleuropeiska bakgrund har fått en stor spridning bland dagens andliga lärare och sökare. Det tyder också på den fortsatta dragingskraften hos en person och hans verk, som inte slutar att väcka beundran och att rentav fascinera. Detta hänger ihop med behovet av en gedigen andlig vägledning som många har svårt att finna i dagens traditionella kyrkliga undervisning.

Boken är indelad i nio kapitel. I ett inledande avsnitt öppnar författaren vägen till förståelsen och relevansen av Mäster Eckharts andliga värld för alla dem som söker en fast vilopunkt i sin tillvaro. Kännedomen om och förtrogenheten med Gud börjar i det mänskliga hjärtat. ”Jag kan inte känna Gud om jag inte känner mig själv.” I anslutning till Augustinus frågar Eckhart vad det är för mening, om Guds födelse i evigheten alltjämt äger rum, ”om den inte sker i mig”.

Redan i nästa kapitel hjälper Smith läsaren att förstå, att människans relation till Gud har formen av en projektion, åtminstone till en början. Men ”ingen bild av Gud motsvarar Verkligheten”. Det är därför som Eckhart myntar det ofta missförstådda ordet: ”Därför ber jag Gud att han skall befria mig från Gud”, det vill säga en Gud som är en projektion av människans behov och hennes längtan att överskrida alla gränser. Detta innebär följdriktigt att hon måste söka ”Gud bortom Gud”, men att även ”själens grund” är ”jag bortom jag”.

I ett par följande kapitel fördjupar författaren Eckharts centrala lära om Guds närvaro i människans själ. Det är där hon finner gudomlighetens avgrund som inbjuder henne att ”sjunka ner i sin själs namnlösa avgrund”. Där, i den tysta öknen, finner hon en ”eko-kammare”: Själens grund är en form av urholkad kammare, ett tomt inre rum i vilket Guds röst kan uttalas och genljuda. Den inre grunden blir en resonansbotten för Ordet.

I bokens andra del behandlas den urgamla frågan, varför Gud blev människa. Eckhart svarar ”för att Gud kan födas i själen och själen födas i Gud”. Hans tankar kretsar ständigt kring Guds människoblivande och människans gudomliggörande vilket i själva verket innebär Kristusblivande. Hellre än att tro på och följa Kristus skall människan bli Kristus. Men hur skall hon gå tillväga för att omsätta denna centrala kristna sanning i verkligheten, för att bli medveten om och leva den, för att ”självet går ut och Gud kommer in”? Det sker genom avskildhet från världens mångfald. ”Denna orörliga avskildhet bringar människan till den största likhet med Gud.” Avskildheten är emellertid snarare en hållning eller inställning än ett avståndstagande.

Människans gudomliga Vara bör vara grunden och källan till hennes göra mitt i världen.

Cyprian Smith har skrivit en anslående och övertygande bok om Eckhart andliga undervisning. Den kompletterar och berikar den befintliga litteraturen av och om mästaren. Bernard Durels och Per Tournées översättning är tydlig och levande.

Det finns emellertid ett problem som måste nämnas utan att ifrågasätta det positiva omdömet. Författaren skriver att filosofi och vetenskap ”inte kan” gripa Guds verklighet. ”Gud är inte något som kan […] förstås av intellektet.” Ordet filosofi förekommer endast ett par gånger i hela boken. Aristoteles nämns en gång. Antingen är Smith okunnig om den filosofi som impregnerar hela Eckharts tänkande , eller så menar han – vilket är mer sannolikt – att filosofin står i vägen för mystiken.

Kurt Flasch, en av Tysklands främsta experter på medeltida filosofi, motsäger Smiths ståndpunkt i denna fråga. I sin digra volym Meister Eckhart – Philosoph des Christentums (München 2010) säger Flasch, att man ”försöksvis borde suspendera” den gängse synen på Eckhart som mystiker. Jag förmodar att det är en fråga om skillnad i mentaliteten. Munken i benediktinklostret och filosofen vid Ruhruniversitet i Bochum har olika intressen som styr deras synsätt och framställning.

Det är uppenbart att Smith drivs av den praktiska omsorgen att som andlig ledare och själasörjare undervisa dagens andliga sökare där allt som heter filosofi kan verka störande. Han menar att denna senare form av kunskap ”döljer Gud” i stället för att öppna vägen till Gud. Frågan är om denna i och för sig vällovliga omsorg om själarna gör Eckhart, hans stil och metod rättvisa. Tankens ansträngning står inte i vägen utan befrämjar andlig erfarenhet och fromhet. I varje fall har Cyprian Smith skrivit en bok för dem som unnar sig vila och tid till reflektion.

Erwin Bischofberger är jesuitpater och professor emeritus i medicinsk etik vid Karolinska Institutet i Stockholm.